Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Retz, Paul de Gondi - Retzius, släkt - Retzius, Anders Adolf - Retzius, Anders Jahan - Retzius, Anna Wilhelmina Hierta- - Retzius, Gustaf (Magnus Gustaf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Retzius—Retzius, G.
686
befrielse och det läge, som framtvingade
Maza-rins flykt 1651. R. blev febr. 1652 kardinal.
Efter förnyad söndring med Condé och
Ludvig XIV:s återkomst sattes R. i fängelse, dec.
s. å., men flydde 1654.
Han vistades i
Spanien och Italien samt
irrade sedan omkring
på olika håll, förföljd
av Ludvig. Efter
Ma-zarins död fick R.
återvända till
Frankrike, där han erhöll
stora prebenden (bl.
a. S:t-Denis). Hans
»Mémoires» höra till
tidens mest berömda;
de utkommo i 3 bd
1717 (fullst. uppl. i
R:s »Oeuvres complètes», 9 bd, 1870—88).
Biogr. av L. Batiffol (1927). B. H-d.
Re’tzius, svensk släkt, urspr. från Horns
socken i Kinda härad (Östergötland). Bengt
Cornukindius (1555—1610), kyrkoherde
i Odensvi, hade flera barn, av vilka de flesta
kallade sig R e s s i u s el. (snart) Retzius
(efter sjön Ressen nära Odensvi prästgård).
Bland de senare var kyrkoherden Nils R.
(1594—1653), vars sonsons son provinsial- och
fältläkaren i Skåne med. dr N i 1 s R. (1712—
57) var far till A. J. R. (se nedan). Bror till A.
J. R. var kyrkoherden i Tådened (Skara stift)
Lorens Christopher R. (1745—1818),
känd som andlig förf, i hovsamt herrnhutisk
anda. Om A. J. R:s söner M. Chr. R. och
A. A. R. samt den senares son Gustaf R. och
dennes hustru, A. W. Hierta-R., se nedan. En
farbror till med. dr Nils R. var Johan
R., som 1719 adlades med namnet
Rosenstolpe (1668—1758; slöt sin ätt), vice
president i Svea hovrätt. Han deltog verksamt
i utarbetandet av 1734 års lag. B. H-d.
Re’tzius, Anders Adolf, anatom,
antropolog (1796 13/io—1860 18/«), son till A. J. R.
Blev student i Lund, lärare vid
Veterinärinstitutet i Stockholm 1821, t. f. prof, vid
Karol. inst. 1824 och ord. prof, i anatomi
1840. Näst Berzelius har R. största
förtjänsten om utvecklingen av Karol. inst. under
förra hälften av 1800-talet och därmed även
om den naturvetenskapliga medicinens
rot-fästande i Sverige trots motstånd från den
romantiska naturfilosofiens representanter.
Han var en utmärkt lärare, införde både den
jämförande och den patologiska anatomien som
studieämnen och grundläde Karol. inst:s
värdefulla anatomiska samling. Han stod i
förbindelse med utlandets främsta forskare och
lärde av Purkinje mikroskopisk teknik, av J.
Müller jämförande anatomi. R:s inlägg på
dessa områden voro betydande, ehuru de
oftast framträdde som korta notiser i
facktidskrifterna. Hit höra hans redogörelse för
pirålens anatomi (1822), hans undersökning av
spinala och sympatiska nervsystemens
förbindelse, hans studier av fåglarnas
andnings-och matsmältningsorgan, hans hjärn-,
skelett-och muskelundersökningar på människan, hans
mikroskopiska studier av tandbenet och hans
arbeten om lansettfisken (med J. Müller).
Mest betydelsefull är dock R:s insats på
antropologiens område. Han fann en exakt
grundval för människostudiet i huvudskålens
form, uttryckt i förhållandet mellan skallens
längd och bredd, ävensom i käkarnas form.
Den typindelning, som R. på denna grundval
skapade, har blivit utgångspunkten för all
senare antropologi. Sist må nämnas, att R. med
flera populära skrifter deltog i den på hans
tid vaknande nykterhetsrörelsen. Led. av
Vet.-akad. (1826). Gustaf R. utgav R:s »Samlade
skrifter af etnologiskt innehåll» (1864; även
på ty.), »Skrifter i skilda ämnen» (1902) och
samlingar av hans brev. R:s brev till A. H.
Florman utgåvos 1896 av C. M. Fürst. Biogr.
av E. Müller (i Hygiea 1910). — R:s porträtt
återges på vidstående plansch. E-k N-d.
Re’tzius, Anders Jahan, naturforskare
(1742—1821); se släktart. Blev docent i kemi
1764, i naturalhistoria 1767 samt efter en
tids arbete vid Bergskollegium i Stockholm
e. o. prof. 1777 och
ord. prof. 1795, allt i
Lund. R. var en
verklig polyhistor och
ingrep på många
områden: han stiftade
Fysiografiska
sällskapet i Lund,
förkovra-de botaniska
trädgården och anlade
samlingar av naturalier
och stenredskap. Ilan
utgav bl. a. »Kort
begrep af grunderna til
Pharmacien» (1769),
»Inledning til Djur-riket» (1772),
»Observa-tiones botanicae» (1779—91), »Försök til
Mineralrikets uppställning» (1795), »Försök til
en Flora oeconomica suecica» (2 bd, 1806).
Led. av Vet.-akad. (1782). E-k N-d.
Re’tzius, Anna Wilhelmina Hierta-,
filantrop (1841—1924), var dotter till L. J.
Hierta (se d. o.) och äktade 1876 prof.
Gustaf R. (se nedan). Anna Hierta ärvde sin
faders allmänna
intressen och energi och
har gjort sig känd för
insatser på olika
samhällsområden. Hon
verkade sålunda bl. a.
för samskoleidén, för
förbättring av
kvinnans ekonomiska och
juridiska ställning,
för hushållsskolor och
skolkök samt gav
uppslaget till inrättande
av arbetsstugor (se
Arbetsstuga). Hon
var 1899—1909 ordf, i Svenska kvinnornas
nationalförbund. Jämte sin make utövade hon
stort mecenatskap, vartill hennes efter fadern
ärvda förmögenhet gav henne möjlighet; se
Hierta-Retziusstiftelsen. Monogr.
av Annie Åkerhielm m. fl. (1928).
Re’tzius, Gustaf (Magnus Gustaf),
anatom, författare (1842—1919), son till A.
A. R. Blev docent 1871, e. o. prof, i
histologi 1877, var ord. prof, i anatomi 1889—
90, allt vid Karol. inst., och ägnade sig
därefter odelat åt forskningen. Av R:s
anatomiska verk, som vittna om hans enastående
skicklighet som preparator och tecknare, må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
