Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reva segel - Reva stänger - Revben - Revbensbrott - Revbensoperation - Revbensspjäll - Revelation - Revelj - Revelsta - Revelstoke, titel - Reventlow, släkt - Reventlow, Christian Ditlev Frederik - Reventlow, Ernst zu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reva stänger—Reventlow, E.
709
manknytes med revsejsingarna (c). På
gaffelsegel (fig. 2) upprullas revet underifrån.
Det sista revet kallas bottenrev. Nutida
segelfartyg äro försedda med patentrev,
d. v. s. revning sker genom att seglet på
mekanisk väg rullas upp kring rån el. bommen.
På råseglare ha för arbetsbesparing allmänt
införts dubbla märssegel, varvid det undre
motsvarar bottenrevat enkelt märssegel. ö-g.
Reva stänger, på fartyg med masten i flera
längder fira ned stängerna (övre
mastlängderna) till ung. halva längden.
Revben (lat. co’sta), hos människan i regel
12 par smala, platta, långa ben, fästa vid
de 12 bröstkotornas kroppar, dels ledande
mot dem, dels mot broskskivorna mellan dem.
Med dem och med bröstbenet bilda de
bröstkorgen (se Människan, bild 5). De sju
översta gå med sin främre broskiga ända
(rev-bensbrosket) till bröstbenet, och 2:a—7 :e leda
mot detta; de tre därpå följ. (8:e—10:e) lägga
sig med sina främre broskspetsar det undre
mot det ovanliggande; de två nedersta (11 :e
och 12 :e) löpa utan sådant stöd framtill ut i
bukväggen. De äro av olika längd, så att
från det översta (l:a), som är det kortaste,
längden nedåt tilltar t. o. m. 8:e, varefter de
följ, åter avtaga i längd nedåt. Alla äro
båg-krökta, med konkaviteten inåt brösthålan. De
äro så fästa vid kotorna, att, då de lyftas,
ss. vid inandning, deras främre ändar
avlägsnas från sagittalplanet och i någon mån från
varandra. Därigenom vidgas och förlänges
brösthålan, så att mera luft inströmmar i
lungorna och vidgar dem. G. v. D.*
Revbensbrott uppstå antingen genom
direkt, lokalt våld mot bröstkorgen el. också
genom att bröstkorgen hoptryckes. De
mellersta och nedre revbenen äro mest utsatta.
R. äro antingen enkla, då de ge ganska
lindriga och snart övergående symtom, el.
komplicerade, med sår i huden el. skador på
lungsäck, lunga, lever, mjälte el. dyl. och kunna
då såväl ge upphov till direkt sönderslitning
av kärl och vävnader som också föranleda
inflammatoriska förändringar av allvarsam
natur. Tecken till r. äro ömhet och smärta
på brottstället, stegrade genom
andningsrörelse, hosta el. klämning, benändarnas
hörbara (kännbara) skrapning mot varandra —
krepitation — och stundom förändring,
infallande el. snedhet av bröstkorgens form.
Behandlingen består i stadig inlindning av
bröstkorgen samt smärtstillande medel
(morfin el. opium), i sällsynta fall operativa
åtgärder. J. Ä.*
Revbensoperation, se Lungtuberkulos,
sp. 365—366.
Revbensspjäll, revben av svin med
vidsittande kött. Tillredes genom stekning.
Revelatiön, uppenbarelse. Jfr Birgitta,
sp. 340.
ReveTj (fr. réveil, uppvaknande), signal,
som vid samlad trupp ges medelst trumma
el. trumpet, då manskapet om morgonen skall
stiga upp; r. kan utföras även av hela
musikkåren.
Revelsta, gods i v. Uppland, Altuna och
Frösthults socknar, Västmanlands län, vid
örsundaån; 1,397 har, därav 641 har åker;
tax.-värde 514,300 kr. (1932). Har sedan
omkr. 1350 tillhört bl. a. ätterna Tre rosor,
710
Ulfsläkten och Bjelke (till 1623). Av
stats-sekr. M. Benzelstierna gjordes R. 1791 till
fideikommiss, som nu innehas av greve S.
Benzelstierna von Engeström.
Revelstoke [re’vlståük], engelsk adelstitel.
Edward Charles Bäring (1822—97),
chef för B a r i n g’s bank (se d. o.),
upphöjdes 1885 till baron R. Hans son John
Bäring (1864—1929) ärvde vid faderns död
titeln och ledningen av bankfirman, från
vilken han drog sig tillbaka 1929, då han jämte
sir Josiah Stamp representerade England vid
skadeståndskonferensen i Paris. Han var en
av upphovsmännen till Internationella
skade-ståndsbanken.
Reventlow, gammal adelssläkt, känd från
1200-talet. Den härstammar trol. från
Dith-marschen och utbredde sig till Holstein,
Mecklenburg och Danmark. D i 11 e v R. (1600—
64), som var kansler i tyska kansliet under
Kristian IV och Fredrik III, blev stamfar
till flera linjer i Danmark, Tyskland och
Sverige (där en gren fick svensk adlig
värdighet 1860). Hans son Konrad R. (1644—
1708), diplomat, blev 1673 greve, 1699
storkansler; han var en av Danmarks rikaste
män. K. R:s dotter Anna Sophie R. (se Anna
Sofia, sp. 1035) blev g. m. Fredrik IV. En
sonsons son till K. R., greve D i 11 e v R. (1712
—83), blev 1755 överhovmästare hos
sedermera konung Kristian VII, på vars
utveckling den rättsinnige men hårde mannen icke
verkade lyckligt. 1763 blev han medlem av
gehejmekonseljen och 1764 l:e deputerad
i räntekammaren och generaltullkammaren.
Han avgick 1770. Om K. R:s sonsons sonsöner
bröderna Chr. D. F. R. och J. L. R. se nedan.
—■ Litt.: Danmarks Adels Aarbog, X, 1894;
L. Bobé, »Efterladte papirer fra den
Revent-lowske familiekreds 1770—1827» (10 bd, 1895
—1932). P. E-t.
Reventlow, Christian D i 11 e v
Freder i k, greve, dansk statsman (1748—1827);
se släktövers. Inträdde 1774 i
administrationen och fick utomordentlig betydelse som en
av huvudmännen för de stora bondereformer,
som genomfördes de följ, tio åren. R. mötte
motstånd mot sina planer hos
Höegh-Guld-berg, och först regeringsskiftet 1784 skaffade
dem fri väg. Som ledare av räntekammaren
fick R. 1784 tillsatt lilla och 1786 stora
»landbokommissionen», och de närmast följ,
åren togos de avgörande stegen för bondens
frigörelse. 1797 blev han statsminister och
avgick 1813 som president för
räntekammaren. På sitt eget gods, Christianssæde på
Lolland, utvecklade R. en utomordentligt rik
verksamhet för jordbrukets främjande och
böndernas emancipation. P. E-t.
Reventlow, Ernst, greve z u R., tysk
publicist och skriftställare (f. 1869), urspr.
sjöofficer. Var 1911—20 ledarskribent i den
konservativa Deutsche Tageszeitung och har
sedan utgivit den nationalistiska
veckotid-skriften Der Reichswart. R:s mest betydande
arbete är »Deutschlands auswärtige Politik
1888—4913» (1914; flera uppl.). Under
världskriget gjorde han sig känd dels genom starkt
engelskfientliga skriverier, varav ett
koncentrat finns i »Der Vampir des Festlandes»
(1915), dels för sina segt fasthållna krav på
en tysk »segerfred» med stora annexioner. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
