Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Rhea—Rhen
724
nerna; en av dessa, Kronos, var hennes gemål;
åt honom födde hon Hestia, Demeter, Hera,
Hades, Poseidon och som den yngste Zeus. R.
nämnes redan hos Homeros och Hesiodos men
intar en undanskymd ställning. Myten om
Zeus’ (se d. o.) födelse är förlagd till Kreta,
omkring det nyfödda barnet uppföra
kure-terna (se d. o.) en larmande vapendans. Möjl.
har R. redan här i viss mån varit besläktad
med Kybele (se d. o., med bild), med vilken
hon senare identifierades. M. Pn N-n.
2. (Astron.) Se Planeter, tab. 4, sp.
1059—60.
Rhe’a, zool., se N an d ue r.
Rhèa SFlvia (Rea Silvia), enl.
fornsäg-nerna moder till Romulus och Remus.
Rhedln, Ivar Daniel, präst, publicist (f.
1881 n/3), kyrkoherde i Säve 1924. Sedan 1918
redigerar R. den strängt högkyrkliga
Göteborgs Stiftstidning (gr. 1789). Han bildade
1930 ett kyrkligt-konservativt parti,
Kyrkliga folkpartiet.
Rhègion, grek. (lat. RhSgium), se R eggi o 2.
Rhègius (R i e g e r), U r b a n u s, tysk
evangelisk reformator (1489—1541). Stod till en
början under inflytande av Luthers bekante
motståndare Johann von Eck (se d. o.) men
övergick alltmer avgjort till reformationens
anhängare och blev som superintendent i
Celle (från 1534) av stor betydelse för den
luterska reformationen och organisationen
långt utanför Lüneburgs gränser. R:s
skrifter utgåvos av hans son Ernst R. 1561—77.
Se O. Seitz, »Die theologische Entwicklung
des U. R.» (1898). E. Nwn.
Rhe’idae, zool., se N a n d u e r.
Rhein [råin], flod, se Rhen.
Rheinberger [råPnbärgør], J o s e p h, tysk
tonsättare (1839—1901), inspektor för
musikinstitutet i München 1867, hovkapellmästare
1877. R:s kompositioner visa klassiskt
form-ren stil i nyromantisk
anda; högt värde ha
särskilt hans
orgelverk och vokala
kompositioner, bl. a.
kantaterna »Toggenburg»,
»Klärchen auf
Eber-stein» och oratoriet
»Christophorus».
Symfoniska dikten
»Wal-lenstein» har ofta
givits i Tyskland. Även
operorna »Die sieben
Raben» (1869) och
»Des Türmers Töch-
terlein» (1873) ha med framgång uppförts.
Monogr. av Th. Kroyer (1916). T. N.
Rheinbund [rål’nbont], se
Rhenförbun-d e t.
Rheineck [räTn-], slott i Rhenprovinsen,
Tyskland, på en höjd vid Rhen, uppfört 1832.
Av den ursprungliga borgen, förstörd 1692,
kvarstår ett fyrkantigt torn från 1100-talet.
Rheinfelden [räi’n-], stad i schweiz. kant.
Aargau, 15 km ö. om Basel, på s.
Rhenstran-den; 3,827 inv. (1930). I närheten saliner och
kraftverket Ryburg-Schwörstadt (80,000 hkr).
R. intogs av svenskarna 1632 och 1634.
Hertig Bernhard av Weimar slog 1638 vid R.
de kejserliga under J. von Werth och intog
staden; den tillhör sedan 1802 Schweiz. —
Staden R. i Baden (före 1922 byn Nollingen)
ligger på n. Rhenstranden; 5,232 inv. (1925).
Rheinfels [räTn-j, fordom fästning på v.
Rhenstranden, 115 m över floden, invid
staden S:t Goar, Rhenprovinsen. Fästningen
an-lades 1245 och intogs 1794 av fransmännen,
som förstörde den 1797. 1843 inköptes ruinen
av sedermera kejsar Vilhelm I och är från
1925 i S:t Goars ägo som museum.
Rheingau [raFngåu], landsdel av
Hessen-Nassau, på högra Rhenstranden, från Biebrich
och Wiesbaden till Niederwald och
Assmanns-hausen; upptar s. v. delen av Taunus. R. är
ett av Tysklands främsta vindistrikt (jfr
H e s s e n-N a s s a u, sp. 971). Vinodlingen
nådde redan på 1200-talet sin nuv. utbredning.
Rheingraf [räTngräf], se Rhengreve.
Rheinhåusen [rai’n-], landskommun i preuss.
Rhenprovinsen, mitt emot Duisburg (se karta
vid d. o.); 32,290 inv. (1925). Masugnar
(Fried-rich-Alfred-Hütte), tillhöriga Kruppkoncernen,
stål- och valsverk m. m. Stenkolsgruvor.
Rheinisch-Westfälische Zeitung [-[räi’ni.f–tsalTorj],-] {+[räi’ni.f-
-tsalTorj],+} i Essen två ggr dagl. utkommande
nationell tidning, urspr. uppsatt 1738.
Rheinland [råFnlant], se Rhenprovinsen.
Rheinländer [råi’n-], Rhenländare, en
omkr. mitten av 1800-talet uppkommen
pardans av polkakaraktär men långsammare och
med andra turer; den dansades av allmogen
i Sverige på 1870- och 1880-talet, delvis
under namnet reel (se d. o.), vanligast som
schottisch (se d. o.). (E. Kl.)
Rheinpfalz [råi’n-], Rhenpfalz, se Pfalz
3 och Bayern, sp. 1040.
Rheinprovinz [räi’n-], se Rhenprovinsen.
Rheinsberg [räl’nsbärk], stad i preuss. prov
Brandenburg, vid Rheinsbergsjön och Havels
biflod Rhin, 9 km från Mecklenburgs gräns;
3,408 inv. (1925). Luftkurort. Slottet R., som
tillhör huset Hohenzollern, ombyggdes av
Fredrik II (se d. o., sp. 1086), vilken
reside-rade där som kronprins.
Rheinstein [råTnJtåin], borg i preuss.
Rhenprovinsen, vid Rhen, snett emot
Assmanns-hausen. Uppfördes på 1100-talet, kom som
ruin i prins Fredriks av Preussen ägo. Denne
lät 1825—29 restaurera borgen.
Rhen, ty. Rhein, boll. Rijn, fr. Rhin,
Tysklands huvudflod och en av Europas största
floder; 1,225 km, flodområde 224,500 kvkm
(med Maas’). Uppstår ur två huvudgrenar,
V orderrhein och Hinterrhein. Den
förra, från den lilla Tomasjön (2,344 m ö. h.)
på S:t Gotthards östsluttning, anses som R:s
ursprung och flyter mot n. ö. till Reichenau
(586 m ö. h.), där den förenar sig med
Hinterrhein från Zapportglaciären i
Adula-gruppen. Därefter vidgar sig Rhendalen mot
Bodensjön; den av flodens avlagringar
bildade dalbottnen når en bredd av upp till 6 km
och är endast på enstaka ställen tillsnörd av
framspringande dalväggar. På denna sträcka
mottar R. fr. h. de mindre tillflödena Plessur,
Landquart och Ill. R. är här delvis reglerad
och omgiven av skyddsdammar. I Bodensjön
bildar R. ett betydande delta, som årl.
tillföres 2,8 mill. kbm sand och slam. Från
Bodensjön flyter R. med 80—300 m bredd mot
v. till Schaffhausen, där den 170 m breda
vattenmassan bildar det berömda, 23 m höga
Rhenfallet vid Laufen. R. fortsätter till Basel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>