Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Reynaud—Rhea
722
»Rok 1794» (3 dir, 1914—19), och flera
samlingar noveller (i sv. övers, bl. a. »De
lyckliga och andra noveller», 1925). Hans
huvudverk är bonderomanen »Chlopi» (4 dir,
1904—09; sv. övers., »Bönderna», 4 bd, 1920—
24), en bred skildring av livet i en polsk by
under årets skiften, för vilken R. 1924 erhöll
Nobelpriset. Sami. skr. 1921 ff. (hittills omkr.
20 bd). Smärre po. studier av Z. Falkowski
(1927) och K. Bukowski (s. å.) m. fl.; uppsats
av A. Karlgren i Ord och Bild 1925. A. A-t.
Reynaud [ränå’], Paul, fransk advokat och
politiker (f. 1878), deputerad sedan
världskriget, var finansminister i Tardieus andra
kabinett mars—dec. 1930 och kolonialminister
i två på varandra följande Lavalkabinett jan.
1931—febr. 1932, varunder han aktivt deltog
i organisationen av den stora
kolonialutställningen i Paris sommaren 1931. Då Tardieu
i febr. 1932 åter övertog makten, blev R.
justitieminister, vice konseljpresident och chef
för ett nybildat ijmbete med uppgift att öva
kontroll över statsförvaltningens samtliga
organ. Kj. S-g.
Reynolds [re’neldz], sir Joshua, engelsk
målare (1723—92). Var efter studier i
hemlandet och tre år i Italien bosatt i London
från 1752, blev där konstlivets medelpunkt
och intog en
obestridd härskarplats
i landets
konstvärld. R. blev
ba-ronet (sir J. R.) och
konstakad:s
president. Han var en
av dessa frodigt
skapande
konstnärer, som utan
märkbar
ansträngning tillägna sig
resultaten av
seklers strävan och
konstkultur. Han
byggde sitt måleri
på venezianare,
Ru-bens och
Rem-brandt. Eklektiker
var han dock vida mer än imitatör. Han
sökte för varje uppgift dess bästa lösning
men gick som karakteristiker ej i de gamla
mästarnas spår. Intellektuellt anlagd,
framställde han samtiden, rasen och individen
med fyndighet, klarhet och skärpa. Bland
hans omkr. 700 målningar är flertalet
porträtt; många av dessa äro praktmålningar.
R. verkade även som smakspridare genom
föredrag över måleri, tidskriftsartiklar och
ett förtjänstfullt arbete om nederländsk konst.
Hans samlade skrifter utkommo 1801 (flera
uppl.). Arbeten av R. finnas, förutom i
privata samlingar, i museerna i London, enstaka
nummer i Louvre och i Musée
Jacquemart-André i Paris, i museer i Bryssel, Berlin och
Stockholm (ett par skisser i Nationalmuseum).
Hans porträtt, målat i London 1791 av hans
svenske elev C. F. von Breda, äges av
Konst-akad. i Stockholm. Monogr. av W. Armstrong
(1905), R. S. Gower (1902), F. Benoit (1905),
M. Osborne (1908) m. fl. — Se även bild på
pl. 3 till Engelsk konst. G-g N.
Rez-de-chaussée [redjåse’], fr., »jämnhöjd
med landsvägen», jordvåning, bottenvåning.
Självporträtt.
Rèzekne, ry. Rezjitsa, ty. Rositten, stad i
Lettland, prov. Lettgallen; 12,680 inv. (1930).
Järnvägsknut vid linjen
Dünaburg—Leningrad; Lettgallens kulturella centrum. R. har
vuxit upp vid en 1285 anlagd ordensborg.
R. F., förk. för regeringsform och République
frangaise.
rf el. r f z, mus., förk. för it. rinforzando.
Rh, kem. tecken för en atom rhodium.
R. H., eng. förk. för Right honourable (se
Honourable).
Rhabdomer [-då’-], zool., se Synorgan.
Rhachiane’ctes, zool., se Valar.
Rha’chis, paleont., se T r i 1 o b i t e r.
Rhadama’nthys (grek. Rhada’manthys, lat.
Rhadama’nihus), grek, myt., son till Zeus och
Europa, broder till Minos. R. var berömd för
vishet och rättrådighet och flyttades levande
till Elysion. Yngre sagor göra honom till
domare i underjorden över de avlidna jämte
Minos och Aiakos. (M. Pn N-n.)
Rhadämes, se G h a d a m e s.
Rhæticus, Georg Joachim, tysk
matematiker (1514—76). Blev 1537 prof, i
matematik i Wittenberg men lämnade univ. där
1542 och vistades sedan i Nürnberg, Polen och
Ungern. R. blev den förste, som i skrift
meddelade grunddragen av det kopernikanska
systemet. Mest bekant är han genom
omfattande trigonometriska tabellverk. T. B.
Rhägium, zool., se Barrträdslöparen
och bild 3 på färgpl. L å n gh o r n i n g a r.
Rhais [rai’s], Elis sa, fransk författarinna
(f. 1885) av arabisk härkomst, f. i Alger, där
hon åtnjutit fransk uppfostran. Hon har
skrivit flera romaner med motiv från franska
Nordafrika, utmärkta av stark exotisk
lokalfärg, bl. a. »Saåda la Marocaine» (1919; sv.
övers. 1920). Kj. S-g.
Rha’llis, D., se R a 11 i s.
Rhamnos [-ä’s], kem., en sockerart av
pen-tosernas grupp, som ingår i flera vanliga
gly-kosider (se d. o.).
Rha’mnus, bot., se Brakved.
Rha’mnus (grek. Rhamnüs), forngrekisk
lantkommun (demos) vid Ättikas n. ö. kust,
nu Ovrikastro, huvudort för gudinnan
Nemesis’ (se d. o.) dyrkan. Betydande ruiner av
hennes två tempel och en teater samt fynd
av skulpturer, en kolossal staty av Themis
från 300-talet och reliefer från basen till
Nemesis’ staty av Agorakritos (se d. o.). —
Se E. Kjellberg, »Studien zu den attischen
Reliefs» (1926). M. Pn N-n.
Rhampha’stidae, Rhampha’stos, zool., se
Pepparätare.
Rhamphory’nchus, paleont., se Flygödlor.
Rhäzes (eg. Abu Bekr Muhammed
bin Zakarija er-Räzi), arabisk
läkare (850—923), föreståndare för sjukhuset i
Bagdad. R:s rika kunskaper och stora
skicklighet förvärvade honom namn av sin tids
Galenos, och han samlade lärjungar i mängd.
Hans huvudverk, ett kort kompendium i
läkekonsten i 10 avd., åtnjöt mycket länge stor
uppskattning; 9:e avd. användes ända in på
1600-talet som lärobok vid
universitetsundervisningen. R:s skrift om kopporna är den
äldsta kända om denna sjukdom. E. N-n.
Rhe’a. 1. (Grek. Rhe’a el. Rhe’e, även
Rhei’a; grek, myt.) Dotter till Uranos
(himmelen) och Gaia (jorden), syster till tita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
