Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhen - Rhenanus, Beatus (Bild von Rheinau)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Rhenanus
726
ofta djupt nedskuren mellan branta stränder
av kalk och sandsten, och bildar en rad
mestadels utbyggda forsar. Till Basel räknas R:s
övre lopp (381 km). Nedanför Bodensjön
har R. mottagit bl. a. Wutach och Wiese från
höger samt Thur, Töss, Glatt, Aar (se d. o.)
och Birs från vänster. Aar är vid
samman-flödet vattenrikare än R.
Från Basel viker R. av mot n. in i den
sydtyska gravsänkan mellan Schwarzwald och
Vogeserna. På den förutvarande sjöbottnen
delade floden förr här upp sig i en mångfald
armar och åstadkom svåra översvämningar,
innan den genom storartade och dyrbara
regleringar 1817—95 tvangs inom en huvudfåra.
Vid Mainz gör R. en avvikning åt v. för
Taunus, för att sedan vid Bingen börja
genomskära Rhenska skifferbergen i en trång
genombrottsdal mot n. v. Vid Lorelei är
floden blott 113 m bred men 30 m djup. Detta
parti är rikt på borgruiner, romantiska
klippor och soliga vingårdar. Under detta sitt
mellersta lopp, Basel-—Bonn (486 km),
mottar floden bl. a. från höger Elz, Kinzig,
Murg, Neckar, Main, Lahn och Sieg samt från
vänster Ill, Moder, Nahe, Mosel och Ahr.
Från Bonn räknas R:s nedersta lopp
(319 km). Floden rinner här över Nordtyska
låglandet och blir allt bredare, vid Köln 522 m
och vid nederländska gränsen nära 1 km.
Här antar R. v. riktning. I sitt delta har R.,
så långt historiska källor nå tillbaka, liksom
nu varit delad i två armar, den n. och mindre
Neder Rijn samt den sydligare, dubbelt
så vattenrika W a a 1. Den förenar sig längre
ned med Maas; de förenade floderna delas
vid Dordrecht i två armar: Oude Maas
(Gamla Maas) mot v. och Noord mot n.
Neder Rijn sänder mot n. till Zuiderzee en
mindre arm, I j s e 1, och delar sig vid Wijk
i två grenar, en sydlig, Lek, som ovan
Rotterdam förenar sig med Noord till Nieuwe
Maas, och en nordlig, K r o m m e Rijn.
Denna utsänder vid Utrecht V e c h t till
Zuiderzee och blir sedan ett nästan stagnerat
vattendrag, Oude Rijn, på romarnas tid
en vattenrik flod men nu avstängd från
förbindelse med R. genom en tvärdamm. Under
sitt nedre lopp upptar R. från höger Wupper,
Ruhr och Lippe, från vänster Erft.
Vattenföringen är ända till Mosels inflöde
av alpin typ med högvatten i juni. Därefter
bli de under det mell. loppet alltmer
tilltagande vinterhögvattnen årets största. De
årliga variationerna i nedre loppet äro täml.
små, till stort gagn för sjöfarten.
Vattenmängden beräknas vid deltats början till
närmare 2,500 kbm per sek. och vid våldsamma
högvatten till 9,000—10,000 kbm per sek.
R. är segelbar från Basel till mynningen för
mindre båtar, men den egentliga ändpunkten
för den större flodfarten med fartyg upp till
1,600 ton är Strassburg—Kehl. Till Köln
kunna mindre oceanångare gå. Planer äro å
bane att göra sträckan Basel—Bodensjön
segelbar ävensom att förbättra
trafikmöjligheterna mellan Basel och Strassburg samt vid
Bingen. R. är i merkantilt hänseende Europas
viktigaste flod; den flyter genom
tättbefol-kade länder till jordens mest trafikerade hav,
har segelbara bifloder, och dess vattensystem
kompletteras av ett vidsträckt nät av
kana
ler. Bland dessa märkas Ludwigskanalen
mellan R. och Donau, R.—Rhönekanalen, R.—
Marnekanalen, R.—Hernekanalen, Dortmund
—Emskanalen, Ems—Weserkanalen,
Mittel-landkanalen m. fl. Påbörjade äro även två
nya förbindelsekanaler med Donau, den ena
över Neckar, den andra över Main—Altmühl.
1927 uppgick godstrafiken i tyska
Rhenområ-det till 83,310.000 ton. Fisket i R. är numera
obetydligt. Vid R:s och flera av biflodernas
stränder alstras berömda viner. F. Hj.
I politiskt hänseende har R. alltid spelat
en stor roll. Den var länge ett bålverk mellan
germanerna och romarna, och ståtliga
romerska fornlämningar finnas vid R., särskilt
omkring Trier. Efter folkvandringens nivellering
började en ny kultur spira med Karl den stores
residens Aachen som centrum. Från 870
räknades R. i oinkr. 800 år som en tysk flod. I
Frankrike ville man däremot gärna uppliva
R:s karaktär av naturlig gräns för det gamla
Gallien. Vid Rijswijksfreden 1697 erkändes R.
som gräns mellan Tyskland och Frankrike från
Basel till trakten av Germersheim, och genom
freden i Lunéville (1801) avträddes till
Frankrike hela vänstra Rhenstranden från Basel
till Emmerich. Wienkongressen (1814—15)
återgav åt Tyskland nedre Rhendalen; men
genom Elsass’ och Lothringens förening med
Tyskland 1871 blev R. ännu en gång
»Tysklands flod, icke Tysklands gräns».
Världskriget gjorde gränsfrågan ånyo aktuell, och
den blev vid fredskongressen i Paris 1919
föremål för livliga förhandlingar. Clemenceau
förfäktade, att vänstra Rhenstranden även n.
om Elsass-Lothringen — vars återgång till
Frankrike ansågs självklar — skulle
undandragas tysk suveränitet och Rhenlinjen ställas
under interallierad ockupation. Efter en het
kamp lyckades Clemenceau rädda
ockupa-tionsförslaget, om också i modifierad form, i
det att dess varaktighet begränsades till 15
år med möjlighet till utrymning av vissa
partier redan efter 5 och 10 år men å andra
sidan även med möjlighet till förlängning av
ockupationstiden, om
skadeståndskommissio-nen ansåg, att Tyskland icke fullgjorde sina
åtaganden. På högra Rhenstranden förbjödos
befästningar inom en 50 km bred neutral zon.
Senare understöddes från franskt håll en
agitation för bildande av en fri
»Rhenlands-republik», planer, som särskilt i samband med
Ruhrockupationen togo fart (jfr D o r t e n).
— Trafiken på R. ställdes 1868 genom
Mann-heimkonventionen under kontroll av
centralkommissionen för flodfarten på R., som genom
Versaillesfreden 1919 fick sitt säte flyttat
från Mannheim till Strassburg och samtidigt
erhöll följ, sammansättning: 4 representanter
för Frankrike, som tillika utser dess ordf.,
4 för de tyska strandstaterna samt 2 var för
Belgien, Italien, Nederländerna, Schweiz och
Storbritannien. L-ts.
Litt.: »Der Rheinstrom» (1889); H.
Stege-mann, »Der Kampf um den Rhein» (1924);
»Der Rhein. Sein Lebensraum, sein
Schick-sal» (3 bd, 1930 ff.; utg. av K.
Haus-hofer); E. de Martonne, »Conditions
physi-ques et économiques de la navigation
rhé-nane» (1921).
Rhenänus, Beatus (eg. Bild von
Rhei-nau), tysk humanist (1485—-1547). ’Studerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
