- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 16. Posen - Ryssland /
731-732

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhezelius (Reese), Johan Håkansson - Rhin (Rhen) - Rhin (departement) - Rhin (flod i Brandenburg) - Rhinanthus, Höskallra, Penninggräs - Rhinoceros, Rhinocerotidae - Rhinodon - Rhinologi - Rhinolophidae, Rhinolophus - Rhinopithecus roxellanae - Rhinoskop - Rhins - Rhipidistia - Rhipsalis - Rhizobium leguminosarum - Rhizocarpon - Rhizocephala - Rhizoctonia - Rhizoider - Rhizom - Rhizoma - Rhizoma calami - Rhizomorfasträngar, Rhizomorpha - Rhizophoraceae - Rhizopoda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

731

Rhin—Rhizopoda

732

regeringens fullmakt som »antiquarius och
häfdasökare». R. återvände 1644 till
hovkansliet, blev 1646 sekr. vid det halländska
guvernementet och 1654 borgmästare i
Jönköping. Som fornforskare lärjunge till
Ascha-neus (se d. o.), företog R. forskningsresor i
Småland, Öland och Uppland och gjorde
omsorgsfulla uppteckningar i ord och bild av alla
slags forntida minnesmärken, ss. kyrkor (de
första svenska avbildningssamlingarna av
sådana), runskrifter, gravstenar, släktvapen och
äldre mynt m. m., varjämte han intresserade
sig för gamla handlingar, böcker och
folktraditioner. R. var även Johan Bure (se d. o.)
behjälplig vid dennes runverk och
transla-tioner. — Under tiden som borgmästare i
Jönköping låg han ofta i delo med stadens
borgerskap. — R:s handskrifter (i Kungl.
bibi.) utgöra ett numera ofta anlitat
värdefullt urkundsmaterial. Därav ha
»Monumenta Uplandica», reseanteckningar från
1635, 1636 och 1638, utgivits av C. M.
Stenbock och 0. Lundberg 1915—17 (bil. till
Upplands Fornminnesförenings Tidskr., bd 7). —
Litt.: V. Gödel, »Sveriges medeltidslitteratur»
(1916) och »Riksantikvarieämbetet» (1930);
R. Björkman, »Jönköpings historia», 3 (1919).

E. V.

Rhin [rä], franskt namn på Rhen.

Rhin [rå]. 1. B a s - R h i n, dep. i ö.
Frankrike, vid Rhen (fr. Rhin), n. delen av Elsass
(se d. o., med karta); 4,786 kvkm, 688,242 inv.
(1931). Högt utvecklat jordbruk, mångsidig
industri (bryggerier etc.). Huvudstad:
Strass-burg. — 2. H a u t - R h i n, fr. dep., s. om
ovannämnda dep., upptar s. delen av Elsass
(se d. o.); 3,508 kvkm, 516,726 inv. (1931).
Stor humle- och linodling, livlig industri,
särskilt i Mülhausen (se d. o.) och däromkring.
Huvudstad: Colmar. — De båda
departementen, urspr. bildade 1790, äro återupprättade
efter Versaillesfreden 1919.

Rhin [rln], biflod fr. h. till Havel i
Branden-burg, 105 km lång, upprinner på gränsen till
Mecklenburg, flyter genom Rheinsberg-,
Rup-pin- och Gülpesjöarna samt inmynnar nära
den sistnämnda. Ruppiner
Kanal—Rhinkana-len förbinder övre Havel med R.

Rhina’nthus, H
ö-skallra, Penninggräs, släkte
av fam.
Scrophula-riaceae, igenkänt på
hoptryckt, gul
blomkrona och uppblåst
foder. Frukten är
en tvårummig,
fler-fröig kapsel,
omsluten av det
kvar-sittande, torra
fodret. I Sverige
finnas tre arter,
upprätta, enåriga
halvparasiter, som med
sugvårtor fästa sig
vid andra växters
rötter. R. major och
R. minor äro
allmänna på ängsmark
upp till
Västerbotten. Släktet kallas

numera även Alectorolophus.

!

Höskallra, A Rhinanthus
minor, B R. major.

G. M-e.

Rhino’ceros, Rhinocerotldae, zool., se
Noshörningar.

Rhlnodon, zool., se Hajar, sp. 284 och
bild 2 på pl.

Rhinologl (av grek, rhis, gen. rhino’s, näsa,
och lo’gos, lära), läran om näsan och dess
sjukdomar.

Rhinolophldae, RhinoJophus, zool., se
Fladdermöss, med bild 5 på pl.

Rhinopithècus roxellänae, zool., se Kina,
sp. 690.

Rhinoskop [-skä’p], med. tekn., instrument
för undersökning av näskaviteterna (r h i n
o-skopi). Jfr L a r y n g o s k o p.

Rhins [ra], J. L. Dutreuil d e, se D
u-t r eui 1 de Rhins.

RhipidFstia, paleont., se Crossopterygii.

Rhhpsalis, bot., se Kaktusväxter.

Rhizo’bium leguminosärum, dets. som
Bac-terium radicicola, se Baljväxtbakterier.

Rhizoca’rpon, bot., lavsläkte, tillhörande
skorplavarna, jfr Lavar, bild 3.

Rhizoee’phala, zool., se Rankf o tingar.

Rhizoctönia, bot., se Rotfiltsvamp.

Rhizolder, rothårliknande bildningar hos
ormbunkar (protallier) och mossor, vilka
tjänstgöra som ett slags rötter. Jfr
Bladmossor, sp. 464, och Levermossor, sp.
1069. N. S-s.

Rhizom [-tså’m], bot., se Rotstock.

Rhizöma, lat., rotstock, i Sv. farmakopén
t. ex. R. calami, kalmusrot, R. galangae,
ga-langarot, och R. iridås, violrot.

Rhizöma caJami, bot., farm., se
Kalmusrot.

Rhizomo’rfasträngar, Rhizomo’rpha, bot., se
Honungsskivling.

Rhizophoräceae, artfattig, med
fackelros-och myrtenväxterna besläktad familj,
företrädesvis i Gamla världens tropiska delar. R. äro
buskar el. oftast små träd med vanl. motsatta
och läderartade, enkla blad och snart
avfallande stipler. Mest bekanta äro de, som ingå
i bildningen av mangroveskogarna. De äro i
regel vivipara; fröna gro inuti de ännu
kvar-sittande frukterna och skicka ut en ända
till meterlång hypokotyl (se G r o n i n g),
som, när växtämnet lossnar och faller ned,
tränger ned i slammet. Hos
Rhizophora-arterna, som bilda huvudmassan av den
väst-afrikanska och amerikanska mangroven,
finnas bågformiga styltrötter, som fästa träden
vid bottnen och hindra dem från att Spolas
bort av vågsvallet. G. M-e.

Rhizo’poda, grek., »rotfotingar», en klass
av protozoer (se d. o.), utmärkas av
pseudo-podier, tillfälliga plasmautskott för rörelse
och näringsupptagande. Hos amöborna äro
de vanl. breda (lobopodier), hos thekamöbor
oftast helt smala, hos foraminiferer och
ra-diolarier trådfina, förgrenade, ofta
flätverks-bildande (rhizopodier), visande livlig
kornströmning, hos heliozoer åter mera beständiga,
stödda av en axelstav (axopodier). I allm. äro
R. mikroskopiskt små, men särskilt vissa
foraminiferer, ss. Psammonyx-arter och de fossila
nummuliterna, uppnå en storlek av flera cm;
även kolonibildande radiolarier (Sphaerozoum)
och plasmodier av mycetozoer nå liknande
dimensioner. R. livnära sig av smärre
organismer el. organisk substans (holozoiskt
näringsupptagande). Förökning sker genom tu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 15:58:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdp/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free