Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ricardo, David - Ricasoli, Bettino - Riccardi, Pietro - Riccardia - Riccati, Jacopo Francesco - Ricci, Corrado - Ricci, Matteo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Ricasoli—Ricci, M.
758
hang med de stora inskränkningarna i
spann-målshandelns frihet. Det betydelsefullaste
skedet vai emellertid det, i vilket »Principles of
political economy» kom till (1817; 2:a uppl.
1819; 3:e uppl. 1821; ny, kommenterad uppl.,
av E. C. K. Gouner, 1927). Detta mycket olika
bedömda arbetes huvuduppgifter voro teorierna
om det ekonomiska värdet och fördelningen
samt den internationella handeln. Kapitlen
om skatterna upptaga ett stort utrymme men
behandla eg. skatternas inflytande på
fördelningen (skatteincidensen), och ett särskilt
kapitel om maskinerna behandlar även blott en
punkt rörande fördelningen. För att rätt fatta
R:s nationalekonomiska teorier måste noga
beaktas, att det enl. R. uteslutande är
knappheten (searcity), som gör en företeelse till en
ekonomisk företeelse (se kap. 20 av
»Principles»). Detta gäller ej blott varornas värde
utan även fördelningen mellan målsmännen
för jord, kapital och arbete. Att tillgången
på en vara är knapp beror enl. R. visserligen
på att varans tillblivelse kräver arbete, men
knappheten ökas, om, av någon orsak, mellan
arbetets förrättande och varans färdigblivelse
en väntetid blir nödvändig, såsom t. ex. (se
brev till M’Culloch 21 aug. 1823) fallet är
med vin, som ju kräver en lagringstid, vilken
representerar en med arbetskostnaden fullt
jämförlig kostnad, som begränsar tillgången
på vinet. Detta och vissa andra likartade R:s
påpekanden innebära ett anteciperande av en
viss punkt (förlängning av
produktionsperioden) i den moderna kapitalränteteorien,
vilket också gäller om R:s iakttagelse, att
införandet av maskiner kan hindra arbetslönen
att stiga, resp, nedtrycka densamma. R:s
teori om internationella handeln har
behållits väsentligen oförändrad. De ämnen för R:s
forskning, som i det föreg. berörts, ha av
honom även behandlats i »Essay on the
in-fluence of a low price of corn on the profits
of stock» (1815), »Proposals for an economical
and secure currency» (1816), »Protection to
agriculture» (1822). I breven till Malthus
(1810—23), M’Culloch (1816—23) och Hutches
Trower (1813—23) behandlades även en
mångfald andra ämnen, av vilka särskilt må
nämnas de utländska växelkurserna (i de två
första samlingarna). I den för »Encyclopædia
britannica» skrivna »Essay on the funding
system» behandlas faran av statsskulder.
»Notes on Malthus», utg. av Hollander och
Gregory (1928), innehåller en fortgående
polemik mot 1 :a uppl. av Malthus’ »Principles of
political economy». — Litt.: E. Cannan,
»Hi-story of the theories of production and
distribution» (2:a uppl. 1903), H. Denis,
»Hi-stoire des systèmes économiques et
socialis-tes», II (1907); A. Marshall, »Ricardo’s theory
of value» (i »Principles», app. I., 1907); J. H.
Hollander, »D. R. A centenary estimate»
(1910); E. Cannan, »R. in parliament» (i
Eco-nomic Journal 1894). — R:s porträtt återges
på vidstående plansch. D. D.
Ricasoli [-ka’så-], B e 11 i n o, baron,
italiensk statsman (1809—80), storgodsägare i
Toscana. Var 1847—48 borgmästare i
Florens, 1859—60 diktator i Toscana och dess
generalguvernör, sedan landet införlivats med
Sardinien. Vid Gavours död juni 1861 blev
R. konseljpresident, avgick mars 1862 men
blev efter krigsutbrottet 1866
konseljpresident och utrikesminister. Han höll troget
fast vid förbundet med Preussen och sökte
försoning med påven; deputeradekammaren
gillade icke R:s förslag, och R. avgick april
1867. Hans »Lettere e documenti» utgåvos
1887—95 i 10 bd. (A. A-t.)
Riccardi [-ka’-], Pietro, italiensk
matematiker (1828—98). Verkade dels som prof, i
geo-desi vid univ. i Modena och från 1877 som prof,
i praktisk geometri vid univ. i Bologna. Hans
stora betydelse för matematiken ligger på
det bibliografiska området. Han ulgav
sålunda ett i sitt slag enastående samlingsverk,
upptagande samtliga kända matematiska
skrifter av italienska författare intill början
av 1800-talet. Dessutom utgav R. en
förteckning över samtliga upplagor av Euklidos’
»Elementa». T. B.
Ricca’rdia, bot., se Levermossor, sp. 10,0.
Riccati [-ka’-], Jacopo Franc esc o,
italiensk matematiker (1676—1754). Efter att
ha erhållit doktorsgraden i Padova 1696 levde
han som privatman, uteslutande sysselsatt
med studier och forskningar. R., som hade
stora litterära och kulturella intressen, är
inom matematiken mest bekant genom den
efter honom uppkallade Riccatis
ekvation, en differentialekvation av första
ordningen och första graden, som av honom
visades vara integrerbar endast för vissa
specialfall. En son till R., Vincenzo R. (1707
—75), är också känd som matematisk
författare. Han blev prof, i Bologna och ägnade
sig huvudsaki. åt integralkalkylen. T. B.
Ricci [ri’tji], C o r r a d o, italiensk
museiman och författare (f. 1858), dir. för Istituto
di archeologia e belle arti. R. har utövat en
iför den italienska arkeologien och
konstminnesvården betydelsefull verksamhet som
mu-seiföreståndare i Parma, Ravenna, Milano,
Florens etc. samt (1906—-19) som chef för
statens konstsamlingar. Tyngdpunkten i hans
vidsträckta författarskap ligger på det
konsthistoriska området. Vid sidan därav har han
även ägnat sig åt lokalhistoria (Ravenna,
San Marino, Bologna), musik- och
teaterhistoria samt skönlitteratur. I sina arbeten
»Vita barocca» (1904) och »Roma. visioni e
figure» (1924) har han bl. a. behandlat
drottning Kristina av Sverige. Bland hans
arbeten märkas f. ö. en monogr. över Correggio
(1896) och »Die Malerei des 16. Jahrhunderts
in Oberitalien» (1929). H. C-l.
Ricci [ri’tj"i], M a 11 e o, italiensk sinolog,
grundare av den kristna missionen i Kina
(1552—1610). Ingick i jesuitorden och sändes
efter studior i Rom 1577 som missionär till
Indien. 1582 lyckades R. intränga i det förut
för missionen stängda Kina. Från södra Kina
banade han sig småningom väg till Peking,
dit han kom 1601. Han stannade där till sin
död. R. var den förste europé, som trängde
in i Kinas klassiska skrifter. Han skrev
också på kinesiska en mängd verk, dels av
religiöst innehåll, dels i matematik,
astronomi och geografi. Hans missionsmetod, som
fortsattes av hans orden men senare väckte
mycken strid, innefattade bl. a. införande av
de europeiska exakta vetenskaperna och en
vittgående ackommodation i förhållande till
konfucianism och förfäderskult. K. B. W-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
