Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ricci, S. de—Richards
759
Rieci [rFtJiJ, Scipione de, italiensk
biskop (1741—1810). Blev 1780 biskop i
Pis-toia och Prato (i Toscana). R. stödde
storhertig Leopolds antipapistiska
reformsträvanden, särskilt pä en stiftssynod i Pistoia 1786,
där man proklamerade den gallikanska
kyr-kofrihetens grundsatser, enl. vilka
landskyrkan skulle emanciperas från det stränga
beroendet av den påvliga kurian,
munkordnarnas starka inflytande skulle stäckas, kulten
reformeras genom anlitande av folkspråket
o. s. v. R:s verksamhet mötte stora svårigheter,
en toscansk landssynod i Florens
tillbakavisade 1787 varje kyrkoreform, 1791 nedlade
R. sitt ämbete, och en påvlig bulla fördömde
1794 de vid Pistoiasynoden uttalade
grundsatserna. Jfr P i s t o i a. H. W. T.*
RFccia, Ricciäceae, bot., se
Levermossor, sp. 1070.
Ricciarelli [ritJaräTi], D a n i e 1 e, kallad
Daniele da Volterra, romersk målare
(1509—66), se Volterra, Daniele da.
Riccio [ri’tfå], Andrea Briosco,
kallad R., veneziansk skulptör (1470—1532),
representerar en vid sidan av skulptörfamiljen
Lombardis antikiserande riktning gående
strömning, som påminner om florentinsk
konst och slutligen utmynnar i en rörelserik
högrenässansstil. R. är de smärre
bronssta-tyetternas, plaketternas och bruksföremålens
främste mästare i Venezia. Den stora
bronskandelabern i Santo i Padova är hans
omfångsrikaste verk av denna art (1507—16).
Bland hans mindre talrika skulpturverk i
större format må nämnas Torrianis grav i
San Fermo i Verona (dess reliefer i Louvre
i Paris). Jfr L. Planiscig, »Venetianische
Bildhauer der Renaissance» (1927). H. C-l.
Riccio [ri’tfå], D., gunstling hos drottning
Maria Stuart, se R i z z i o.
Riccioca’rpus, bot., se Levermossor,
sp. 1070.
Riccioli [ritJ*å"li], Giovanni Battista,
italiensk astronom (1598—1671). R., som var
en ivrig motståndare till det kopernikanska
systemet, utgav 1651 ett stort verk,
»Alma-gestum novum» etc., som på grund av sin
kompilatoriska läggning är av stort intresse,
när det gäller att få en uppfattning om den
samtida astronomiska lärdomen. — Litt.: N.
V. E. Nordenmark, »Anders Spole» (i
Vet.-akad:s Årsbok 1930). K. Lmk.
Riccoboni [rikåbå’ni], L u i g i, italiensk
skådespelare, teaterledare och
teaterhisto-risk författare (1675 el. 1677—1753). R.
spelade under namnet Lelio älskare och hjältar,
först vid hertigens av Modena hov, sedan i
spetsen för eget sällskap. Hans försök att i
Italien återväcka intresset för det klassiska
litterära dramat misslyckades, och han
tvangs att återgå till sin improviserade
stil. 1716 kom han på regentens
inbjudan till Paris, där han med lysande
framgång ledde Théätre des Italiens till 1729.
Hans »Histoire du théätre italien» etc. (1728)
är en av huvudkällorna för kännedomen om
den improviserande italienska teatern (se
Commedia dell’ arte). R:s hustru
var skådespelerskan Elena B a 11 e 11 i
(F 1 a m i n i a, d. 1771). — Litt.: A.
Ademol-lo, »Una famiglia di comici italiani nel secolo
decimottavo» (1885). G. K-g.
7601
Rich [ritj], Claudius James,
engelsk upptäcktsresande, orientalist och
diplomat (1787—1821). Utförde de första rent
vetenskapliga undersökningarna i Babylon och
Nineve. Resultatet föreligger, utom i en
samling fornlämningar i British museum, i
»Memoir on the ruins of Babylon» (i
»Fund-gruben des Orients», 1813, särskilt utg. 1815),
det efter hans död utg. »Narrative of a
resi-dence in Koordistan and on the site of
the-ancient Nineveh» (2 bd, 1836) m. fl.
arbeten. D. M.*
Rich [rit J], P e n e 1 o p e, engelsk adelsdam
(omkr. 1562—1607), syster till 2:e earlen av
Essex (se d. o., sp. 1062), en av
Elisabets-tidens för sin skönhet och sitt lättsinne mest
beryktade renässanskvinnor, dotter till
Walter Devereux, 1 :e earl av Essex. Hon
gifte-sig 1581 med lord Rich, från vilken hon
skildes 1605, varpå hon s. å. ingick ett till sin
laglighet omstritt äktenskap med
Charles-Blount, lord Mountjoy (se därom D e v o
n-shire, sp. 834). I sonettcykeln »Astrophel
and Stella» firades hon av skalden sir
Philip-Sidney. V. S-g.
Richard, konungar av England, se Rikard.
Richard av S:t-Victor [rija’r- -sä-vikläT],
mystiker av skotsk börd (d. 1173). Lärjunge
till Hugo av S:t-Victor (nära Paris), var R.
prior där från 1162 till sin död. R. sökte
förena den religiösa spekulationen med
känslans omedelbara tillägnande av det
översinnliga och införde i mystiken ett psykologiskt
moment, som fick historisk betydelse i
reformationen. I »De gratia contemplationis»
sökte han uppställa en vetenskaplig teori om
kontemplationen. Bland hans övriga
arbeten, vilka äro tr. i Mignes latinska
patro-logi (bd 196), märkes »De trinitate». It.
monogr. av G. Buonamici (1898). E. Nwn.
Richardis (R i k a r d i s), svensk drottning,
g. m. Albrekt av Mecklenburg, se A 1 b r e k t,
sp. 426.
Richards [ri’tj"edz], T h e o d o r e
William, amerikansk kemist (1868—1928), från
1901 prof, i kemi vid Harvard-univ., från 1912
föreståndare för Wolcott Gibbs memorial
la-boratory vid Harvard.
R. var en mycket
produktiv experimentell
forskare, mest bekant
för talrika
atomvikts-bestämningar, på
vilket område han står
som föregångsman i
fråga om
utvecklingen av de kemiska
metoderna till en förut
icke uppnådd
precision. Utom
nybestämningar av de
fundamentala atomvikterna
för kväve, klor, silver och kalium och för en
mängd andra viktiga grundämnen, som R.
utförde tills, m. sina medarb., har han bl. a.
bestämt atomvikten av bly i radioaktiva
mineral och kunnat bekräfta, att detta bly i
vissa fall helt utgör slutledet i radiums
sön-derfallsserie (se Radioaktivitet, sp. 397
o. 399). Sina undersökningar sammanfattade
R. i ett stort antal monogr., t. ex. »Harvard
determinations of atomic weights 1870—1910»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
