Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richter, Ernst Friedrich - Richter, Eugen - Richter, Hans - Richter, Hermann Eberhard - Richter, Jakob - Richter, Jeremias Benjamin - Richter, Johann Paul Friedrich (Jean Paul)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
Richter, E.—Richter, J. P. F.
774
Han utgav körverk m. m. men vann sin
största berömmelse genom sina läroböcker:
»Lehr-buch der Harmonie» (1853; sv. övers, i 4:e
uppl. av I. Hedenblad 1898) och »Lehrbuch
des einfachen und doppelten Contrapunkts»
(1872). T. N.
Richter, Eugen, tysk politiker (1838—
1906). Var först ämbetsman, sedan
publicist, invaldes 1867 i nordtyska riksdagen,
1869 i preussiska
deputeradekammaren
samt 1871 i tyska
riksdagen och gjorde
sig snart ett namn
genom sina retoriska
parlamentsdueller med
Bismarck. Han anslöt
sig till
Fortschritts-partei (se d. o.), där
han vann en
inflytelserik ställning. När
detta 1884
ombilda-des till tyskfrisinnade
partiet, blev R. dettas
egentlige ledare och utövade med den av
honom 1885 grundade Freisinnige Zeitung som
språkrör under några år en godtycklig
partipolitisk diktatur, som dock småningom
framkallade stark opposition och genom hans
omedgörlighet i försvarsreformfrågan ledde
till en sprängning av partiet. Han trädde nu
i spetsen för den ena av de båda nya
grupperna, frisinnade folkpartiet, där han drev
sin liberala individualism i så doktrinärt
ofruktbar riktning, att en stark opposition
även här började växa upp mot honom. R.
bekämpade den socialdemokratiska
åskådningen bl. a. i sina mycket spridda
agita-tionsskrifter »Die Irrlehren der
Sozialdemo-kratie» (1890) och »iSozialdemokratische
Zu-kunftsbilder» (1891; sv. bearb.,
»Socialdemokratiska framtidsbilder», 1892 och 1907). Han
utgav även en politisk handbok för radikala
valmän samt memoarverken
»Jugenderinne-rungen» (1892) och »Im alten Reichstag» (2 bd,
1894—96). Jfr L. Ullstein, »Eugen R. als
Publizist und Herausgeber» (1930). L-ts.
Richter, Hans, österrikisk-tysk dirigent
(1843—1916). Var elev av R. Wagner och
senare en mycket anlitad dirigent för dennes
musikdramer. R., en av sin tids främsta
orkesterledare, blev 1875 kapellmästare vid
hovoperan i Wien (1893 förste
hovkapellmästare). Han var dirigent i Manchester 1897—
1912 samt i Birmingham och London. Han
besökte Stockholm 1902 och ledde då två
symfonikonserter. R. ledde även de
betydelsefulla första festspelen i Bayreuth 1876 och
sedan flera andra där. T. N.
Richter, Hermann Eberhard, tysk
botanist och läkare (1806—76). Var prof, i
Dresden och utgav »Caroli Linnæi systema,
genera, species plantarum uno volumine»
(1835), den s. k. »Codex botanicus Linnæanus».
R. bekämpade energiskt
patentmedicinssvin-deln bl. a. i »Das Geheimmittel-Unwesen» (2
bd, 1872—75). C.Lmn.*
Richter, Jakob, arkitekt och
fästnings-byggare (d. 1571). R. verkade vid Stockholms
slott, 1549—53 som överste ledare av
byggnadsarbetena. Sistnämnda år sändes han till
Kalmar, och 1555 började Kalmar slotts (se
d. o.) omdaning. R:s duglighet togs även i
anspråk för andra värv än byggnadsuppdrag;
bl. a. ämnades han 1570 till anförare för ett
härtåg till Blekinge. L. W:sonM.*
Richter, Je remias Benjamin, tysk
kemist (1762—1807), blev 1794
bergssekreterare och -proberare i Breslau, 1798 »arkanist»
vid Berlins kungl. porslinsmanufakturs
färglaboratorium och var samtidigt (från 1800)
bergsassessor i samma stad. Trots ständiga
ekonomiska bekymmer, som tvingade R. att
påtaga sig omfattande tjänsteplikter av
underordnad art, utövade han en viktig ehuru
av samtiden obeaktad forskarverksamhet. Vid
sidan av A. L. Lavoisier är R. grundläggaren
av den mätande och vägande kemien, i det
att han experimentellt påvisat, om också icke
lyckats klart framställa satsen om de
kemiska föreningarnas konstanta
viktsammansättning (se Kemi, sp. 601). R:s förtjän-t
ster om utvecklingen av de kemiska
grundbegreppen påvisades först 1840 av den ryske
kemisten G. H. Hess. R:s viktigaste arbeten
äro »Anfangsgründe der Stöchyometrie oder
Messkunst chymischer Elemente» (3 bd, 1792
-—94) och en fortlöpande serie arbeten i 11 bd:
»Ueber die neueren Gegenstände in der
Chy-mie» (1791—1802). — Biogr. av W. Ostwald
i G. Bugge, »Das Buch der grossen Chemiker»,
1(1929). G. S-ck.
Richter, Jo h a n n Paul Friedrich,
tysk författare under namnet Jean Paul
(1763 21/s—1825 14/ii). R- var från Östf ranken,
växte upp i ett fattigt hem, vart tidigt
faderlös och hade stora
svårigheter att
förvärva kunskaper och
uppehälle. Student
1781, måste han snart
lämna Leipzig, där
han studerat teologi.
1787 fick han plats
som informator och
kunde efter några år
ägna sig helt åt
litteraturen. Hans
första böcker (1783 och
1787) mottogos kyligt;
med en idyllisk skol-
mästarnovell och de stora
uppfostringsroma-nerna »Die unsichtbare Loge» (1793) och
»Hesperus» (1795) slog R. igenom och var en
tid framåt författaren på modet i Tyskland.
Efter »Das Leben des Quintus Fixlein» (s. å.)
och »Blumen-, Frucht- und Dornenstücke,
oder Ehestand, Tod und Hochzeit des
Armenadvokaten Siebenkäs» (4 bd, 1796—97) följde
R:s förnämsta verk, uppfostringsromanen
»Ti-tan» (4 bd, 1800—03; sv. övers. 1827—29) och
»Flegeljahre» (4 bd, 1804—05). Bland R:s
senare arbeten märkas »Vorschule der
Æsthe-tik» (3 dir, 1804), »Levana, oder Erziehlehre»
(3 bd, 1807), »Doktor Katzenbergers
Bade-reise» (1809), de aktuella patriotiska
broschyrerna »Freiheitsbüchlein» (1805),
»Friedens-predigt an Deutschland» (1808) och
»Däm-merungen für Deutschland» (1809) samt
»Selina, oder: über die Unsterblichkeit der Seele»
(2 bd, 1827). R:s sista år fördystrades av
tilltagande ögonsvaghet och ende sonens död.
R. intog en egendomlig, självständig
ställning i sitt lands litteratur vid tiden omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
