Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Riddare 780
Bild 1. S:t Teodor. Portalstaty. Chartres, 1200-talets tredje fjärdedel. — Bild 2. Porträtt, graverat i en
mässingsplatta, tillhörande en gravvård. England, 1200-talets sista fjärdedel. — Bild 3. Graverat porträtt
(som föregående). England, omkr. 1400. — Bild 4. S:t Georg. Kopparstick av A. Dürer omkr. 1508.
av Taeitus omtalade forngermanska bruket
att genom en särskild ceremoni —
vapenrustningens iförande — förklara de vuxna
ynglingarna krigsdugliga
(»varaktigbetsförkla-ringen») låg säkerligen till grund för den
under tidig medeltid uppkommande seden att
förläna värdigheten r. åt förtjänta
medlemmar av det krigarstånd, som blivit en följd av
den äldre folkbeväpningens övergång till den på
frälse och länsväsen (se d. o.) grundade
ryttar-hären. Riddarbegreppet fick snart genom
påverkan från kyrkan även religiös prägel. Av
avgörande betydelse blevo härvidlag
korstågen, som föranledde uppkomsten av de
andliga riddarordnarna (se d. o.). Riddarväsendet
inrymde några av medeltidens mest bärande
krafter: krigisk äventyrslusta och religiös
hänförelse. Sin krigiska fostran genomgick
den adlige ynglingen först såsom s v e n (ty.
Junker, fr. page) och — efter fyllda 14 år —
som väpnare (ty. Knappe) under ledning
av sin länsherre el. annan framstående
krigare. Klarast skönjes kanske riddarväsendets
dubbla inriktning i de ceremonier, som
åtföljde utdelandet av riddarvärdigheten.
Väpnaren, som skulle bli r., underkastades vissa
högtidliga formaliteter, varvid han dels under
prästerlig välsignelse ifördes vapenrustningen
(dubbning, fr. adoubement, ty. Schwertleite)
och omgjordades med svärdsbältet, dels
mottog ett slag över nacken med handen el.
flatsidan av ett svärd — riddarslag el. ack o 1 ad.
Småningom tog sig det kyrkliga inflytandet
även andra uttryck. Den vid
riddarvärdig-hetens mottagande avlagda riddareden
innehöll ett löfte att försvara den kristna tron,
att uppfylla rättens och hederns fordringar
samt att skydda svaga och värnlösa. I
sistnämnda förpliktelse inbegreps även aktning
för kvinnan och skyldighet att försvara henne,
en åskådning, som — måhända uppkommen
genom påverkan av kyrkans Mariakult —
kom att bli av avgörande betydelse för
rid-darlivets utformning. Vid tornerspelen på
riddarborgarna eldades den kämpande av
kvinnornas bifall och strävade att genom
mandomsprov hedra den dam, vars färger han
bar. Galant belevenhet och stridsberedd,
religiös trosvisshet hörde båda riddarväsendet till.
— Riddarlivet gav upphov till en rik
diktning (se R i d d a r p o e s i). Praktfullast
gestaltade sig det ridderliga sällskapslivet i
Frankrike och Burgund. Av
riddarvärdigheten, vars förvärv i regel var förenat med
betydande kostnader, kommo i regel blott
högadelns medlemmar i åtnjutande. R. hedrades
med herretiteln och buro gyllene sporrar,
halskedjor m. m. Då r. vanl. rekryterades
från högadeln, kom ordet väpnare småningom
att bli den gängse benämningen på
lågadelsmän. Riddarväsendets hemland var
Frankrike, men det inträngde också i Europas
andra kristna länder, först sent och tvekande
i Norden. Efter några årh:s blomstring
började riddarväsendets gradvisa tillbakagång,
främst förorsakad av de företeelser, som
anses inleda nya tiden: krigsväsendets
omdaning, ekonomiska och sociala förändringar,
genombrottet av en ny världsåskådning.
Riddarväsendets individualism — bl. a.
förkroppsligad i riddarhärarnas otympliga stridssätt
— och dess internationalism krossades inom
de på ny militär och samhällelig organisation
grundade nationalstaterna. — Under senare
medeltiden hade riddarväsendets dåliga sidor
alltmera framträtt. Ex. härpå erbjuder de
s. k. rovriddarnas uppträdande — sedan
slutet av 1200-talet —, som kännetecknades av
rättslösa överfall och plundringar. Det
ryktbaraste uttrycket för en ny epoks realistiska
syn på det urartade riddarväsendet utgör
Cervantes’ roman »Don Quijote». Jfr O
r-denssällskap och Ordnar.
Ehuru Sverige aldrig kom att bli ett i
egentlig mening feodalt samhälle, uppstod här
liksom i Danmark och Norge en beriden
kri-garklass, varigenom förutsättningarna för ett
riddarstånd skapades. Alsnö stadga av 1279,
avsedd att säkra det tunga rytteriets
rekrytering, blev av viss betydelse för riddarbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
