Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddarholmskyrkan - Riddarhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddarhus
783
skeppet hade smalare, högt sittande fönster,
av vilka det västligaste är bevarat. Mellan
vart och ett av dessa fönster fanns i fasaden
en blindnisch; nischerna voro försedda med
figurmålningar, av vilka ett par delvis äro
bevarade. En av dessa anses framställa
kyrkans grundläggare, Magnus Ladulås (se bild
vid Magnus, sp. 623). Vid 1400-talets mitt
tillkom s. sidoskeppet, och under årh:s senare
del påbörjades tornet, som fullbordades under
Johan III och då fick en ny, hög spira. Under
1600-talet uppfördes runt kyrkan en rad
gravkor, varav det äldsta, det gustavianska,
av tegel och sandsten i holländsk
renässansstil, var färdigt 1634. Omedelbart därefter
uppfördes Banérska, Vasaborgska,
Torsten-sonska, Lewenhauptska och Wachtmeisterska
gravkoren, alla i samma stil som det
gustavianska. Karolinska gravkoret av huggen
sandsten i barockstil påbörjades 1671 efter
ritningar av N. Tessin d. ä. och fullbordades
1729—43 av Carl Hårleman, som väsentligen
frångick Tessins ritningar. 1858—60
uppfördes det Bernadotteska gravkoret efter
ritningar av F. W. Scholander. Kyrkans gamla
tornspira och tak avbrunno 1835 och ersattes
1838—41 av den nuv. nygotiska
gjutjärnsspi-ran efter ritning av E. G. Göthe. Under
närmast följ, år restaurerades kyrkan även
invändigt.
Av den fasta inredningen är altaruppsatsen
från 1678, utförd av Peter Schultz efter
ritning av Tessin d. ä. De båda monumenten
i koret över Magnus Ladulås och Karl
Knutsson äro utförda av Lukas van der Werdt. Av
de lösa inventarierna bör särskilt omnämnas
en praktfull silverljuskrona, skänkt 1663 av
drottning Hedvig Eleonora. Kyrkan äger ett
stort antal gravminnen, ss. huvudbaner,
an-vapen och epitafier, och golvet utgöres nästan
uteslutande av gravstenar från skilda tider.
1817 uppsattes statens trofésamling i kyrkan
men flyttades 1906 till Livrustkammaren.
Kyrkan undergick 1914—22 en genomgripande
restaurering. Arkitekt var hovintendenten
Gustaf Lindgren med prof. Martin Olsson som
kontrollant och ledare av de historiska
arbetena. Efter restaureringens fullbordan
åter-uppsattes en mindre del av trofésamlingen i
R. — Litt.: M. Olsson, »R. Konsthistoriska
studier» (1918) och »R. I. Byggnadshistoria»
(»Sveriges kyrkor, Stockholm», bd 2, h. 1,
1928). W-aO-n.
Riddarhus, samlingslokal för medlemmar
av ett lands adelsstånd; även om adeln som
ståndsorganisation. R. förekommo först i de
österrikiska länderna. Om Sveriges r. se
nedan. Finlands r. upprättades som institution
1818, riddarhusbyggnaden (i Helsingfors)
grundlädes 1858; jfr P. O. von Törne,
»Finlands r. 1818—1918», I (1926). Av de baltiska
r. existerar ännu det i Reval. B. H-d.
Sveriges äldsta r. var beläget strax s. v.
om Tyska kyrkan, där adeln 16 jan. 1626 av
Erik Bielke inköpt en tomt med ett genom
eldsvåda delvis förstört hus. Denna
oansenliga byggnad reparerades s. å. och kom att
tjäna som r. till 1655. Adeln hade svårt att
enas om var det nya r. skulle uppföras. Ett
förslag att förlägga det till dåv.
Norrmalms-torg (nuv. Gustav Adolfs torg) ledde till att
ritningar utarbetades, men förslaget övergavs.
784
1641 inköptes Axel Oxenstiernas tomt mellan
Norrström och Riddarholmskanalen, som ock
kom till användning. För bygget
engagerades fransmannen Siméon De la Vallée (se d. o.).
På riksdagen 1642 framlades av denne
upprättade förslag om en huvudbyggnad på det
nuvarande palatsets tomt med helt
kringbyggd kvadratisk gård på framsidan och en
något mindre, likaledes kringbyggd gård på
baksidan; komplexet skulle uppföras av tegel
med rik ornamental utsmyckning.
Förebilderna till denna pompösa anläggning voro
hämtade från Henrik IV :s Paris.
Byggnadsarbetena igångsattes, men senhösten 1642
dödades S. De la Vallée vid ett tumult på
Stortorget. Som arkitekt anställdes nu
byggmästaren och stenhuggaren Heinrich Wilhelm
från Hamburg, som ankom först 1646. Han
framlade 1647 ett förslag, som utgår från
De la Vallées, vilket dock reducerats med den
bakre borggården och där orneringen helt är
präglad av den nordtyska senrenässansens
ideal. Wilhelm verkade till sin död 1652,
varvid uppfördes stommen till det nuv. huset;
vissa dekorativa detaljer, t. ex.
fönsteromram-ningarna, färdigställdes. Näste arkitekt,
holländaren Justus Vingboons, gav fasaderna
deras slutgiltiga karaktär. Under hans
ledning (1653—56) erhöllo dessa den strama
indelningen av korintiska pilastrar,
utsmyckningen av girlander etc., vilka element
indraga byggnaden i den holländska
klassicismens sfär.
Vingboons’ insats har tidigare med orätt
förbisetts till förmån för efterträdarens, Jean
De la Vallées (se d. o.). Denne har dock
hedern av utformningen av taket, som med sina
statyprydda frontoner och sina piedestaler
på originellt och elegant sätt samlar
byggnadskroppen. Under J. De la Vallées tid
fullbordades även det i kraftiga mått tilltagna
trapphuset (färdigt till riksdagen 1668), och
stora mötessalen fick 1674 en rik plafond av
Ehrenstrahl, som i anslutning till Pietro da
Cortonas målning i Palazzo Barberini
framställde »Sveriges förhärligande». Rummet, i
vilket adelns vapensköldar upphängts, stod
dock i övrigt odekorerat till omkr. 1720, då
det utsmyckades efter ritningar av G. J.
Adelcrantz. Fram till 1700-talets mitt
räknade man med att tillbygga palatset med
mot Riddarhustorget framspringande flyglar.
Dessa planer avlivades definitivt på 1762 års
riksdag. Genom C. F. Adelcrantz’ försorg
färdigställdes under 1760-talet de av denna
anledning ofullbordade delarna av d n södra
fasaden, varjämte ny sydportal infogades.
1870 uppfördes under A. W. Edelsvärds
ledning två smärre flyglar på norra sidan vid
vattnet i anslutning till J. De la Vallées
ritningar. 1911—13 inreddes i bottenvåningen
de s. k. lantmarskalksrummen, i rik
barock-och rokokostil av I. G. Clason, som 1915—16
genom en vidlyftig balustradanordning
förenade L’Archevéques Gustav Vasastaty på
torget med r. I övre vestibulen uppsattes
1912 Gustaf Cederströms målning »Tåget över
Bält». Trots att skilda århundraden arbetat
på r., framträder det till det yttre som en
enhetlig byggnad. Proportionerna och
exteriörens dekorering präglas av en säregen
förfining.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
