Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridning - Ridolfi el. Ridolfo, Roberto di - Ridskola - Ridsport - Ridå - Ridön - Riebeckit - Rieck-Müller, Maria, f. Sundberg - Riedler, Aloys - Rieger - Rieger, František Ladislav - Rieger, Georg Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Ridolfi—Rieger
798
lag ej försvåra, bör arbetet likväl förläggas
ute. En ridbana — fyrsidig, öppen ridplats
med två långa (omkr. 42 m) och två korta
(omkr. 20 m) sidor — kan utan större
svårighet anordnas; marken bör vara jämn och
mjuk. — Se även Ridsport.
Litt. om r. är synnerligen rikhaltig. Här
må endast anföras: J. Fillis, »Principes de
dressage et d’équitation» (1890); L. Koch,
»Die Reitkunst im Biide» (1923);
»Reitvor-schrift» (1926); »Ridinstruktionen» (1930).
En handbok för nybörjare är G. A.
Bolten-sterns »Amatörryttaren» (1927). G. A. B.
Ridolfi [-dåT] el. Ridolfo, Roberto di,
italiensk konspiratör (1531—1612), f. i Florens.
R., som omkr. 1555 slagit sig ned i London,
började 1570 planlägga den komplott mot
drottning Elisabet, som vanl. går under hans
namn. R:s avsikt var att bortgifta Maria
Stuart med 4:e hertigen av Norfolk (jfr d. o.)
och uppsätta henne på Englands tron. 1571
besökte han hertigen av Alba i Bryssel,
Pius V i Rom och Filip II i Madrid för att
inviga dem i planen och vinna deras aktiva
medverkan. R:s kurir blev emellertid
fasttagen i Dover; Norfolk arresterades och
avrättades. Å. S-n.
Ridskola, anstalt för ridundervisning. De
mest berömda äro ridskolan i Wien, gr. av
kejsar Karl VI, franska arméns r. i Saumur,
den tyska i Hannover och den italienska vid
Pinerolo (38 km v. om Turin) med
tillämpningskurs vid Tor di Quinto (utanför Rom).
Svenska arméns ridskola grundades 1868 vid
Strömsholm. Se N. Fischerström m. fl.,
»Ridskolan å Strömsholm» (1918). G. A. B.
Ridsport, gren av hästsporten (se d. o.),
omfattande kapplöpning (se d. o.), prisridning,
prishoppning (hoppning), fälttävlan och
terrängritt. Prisridning avser att pröva
dels hästens lydnad och förmåga att utföra
vissa vändningar och rörelser i olika
gångarter, dels ryttarens förmåga att under
iakttagande av korrekt sits och hållning behärska
hästen. Vid prishoppning skola
ryttarna en och en rida i galopp över en bana med
bestämt antal hinder. Klassificeringen sker
numera i allm. efter antalet fel: nedslag (av
hindret) med fram- eller bakbenen, islag (i
hindret), vägran, omkullridning el. fall från
hästen. Gå flera hästar felfritt el. med samma
antal fel, sker avgörandet genom omhoppning
el. efter använd tid. Fälttävlan (fr.
championat du cheval d’arme el. championat
équestre) omfattar olika grenar av r., ss.
distansritt, terrängritt, enskild ridning över
steeple-chasebana, prishoppning och
prisridning, i växlande kombinationer.
Terräng-ritt försiggår i hinderströdd terräng över
en med flaggor utmärkt bana. Ryttarna
starta en och en med omkr. 10 min.
mellanrum. Bedömningen sker efter använd tid och
antalet fel. — Om Sveriges insatser i r. vid
de olympiska spelen se d. o., sp. 248 ff. —
Den iedande organisationen för r. i Sverige
är Svenska ridsportens
centralförbund (S. R. C.), bildat 1912, under
vilket ett stort antal lokala fältrittklubbar och
Civila ryttarförbundet, bildat 1924,
sortera. Jfr R y 11 a r m ä r k e t. G. A. B.
Ridå (fr. rideau), förhänge, som på teatern
skiljer scenen från salongen. R. (aulaeum)
fanns redan i vissa antika romerska teatrar,
där den hissades upp från en fördjupning i
podiets framkant. R. enl. moderna begrepp
omtalas först som delad dragridå vid en
föreställning inför påven Julius II 1509. Den på
ram spända, vertikalt rörliga r. infördes, då’
scenhuset fått större höjd. Skyddsridå av
järn, avsedd att vid eldfara avstänga scenen
från salongen, kom snart i allmänt bruk efter
branden av Ringteatern i Wien 1881. G. K-g.
Ridön, öar i Mälaren, se
Västerås-B a r k a r ö och överenhörna.
Riebecklt [rlb-J, ett biåsvart till svart,
na-triumhaltigt, järnrikt, krokydolit (se d. o.)
närstående, monoklint amfibolmineral (se d. o.),
som förekommer i vissa alkalirika graniter
och gnejser m. m. N. Zn.
Rieck-Müller [ri’k-], Maria, f.
Sundberg, författarinna (f. 1863 8/3). Gifte sig
1885 med ingenjör J. F. Rieck-Müller, har
författat ett antal vederhäftiga noveller och
skildringar från Norrland, bl. a. »Mellan haf
och fjäll» (1901), »Gunnar Gran» (1903),
»Flyttfåglar» (1905), »Doktorsgården» (1915),
»Från gångna tider» (1922) och »Medelpad
och Ångermanland» (1920; tills, m. O.
Högberg). R-n B.
Riedler [ri’d-], A 1 o y s, tysk ingenjör (1850
—1924), prof, vid tekn. högskolorna i
München 1880—84, i Charlottenburg 1888—1921.
Var en på sin tid världsberömd auktoritet
som konstruktör av ångmaskiner och
pumpverk. G. H-r.
Rieger [rl’g-], se R h e g i u s.
Rieger [ri’g-], Frantisek La dislav,
friherre, tjeckisk politiker (1818—1903). Blev
jur. dr i Prag 1846, tog verksam del i 1848
års tjeckiska frihetsrörelse och var en av
initiativtagarna till den
allslaviska kongress,
som då sammanträdde
i Prag. R. blev 1861
medlem av Österrikes
riksråd, där han
kämpade för
decentralisa-tion och federalism.
Då hans planer
misslyckades, utträdde han
ur riksrådet och
återvände först 1879. 1876
dog F. Palacky (se d.
o.), R:s svärfader, och
R. efterträdde honom
som chef för det s. k. gammaltjeckiska
partiet. Detta bekämpades av de radikala
ungtjeckerna, vilka vid riksrådsvalen 1891
hemförde en glänsande seger och togo alla
gammaltjeckernas mandat. Jfr Böhmen, sp.
422—423. I R. hade Österrike sitt förnämsta
stöd mot ungtjeckerna. För sina tjänster
upphöjdes R. i friherrligt stånd oeh blev 1897
ständig led. av Herrenhaus. R. var även
verksam som juridisk, encyklopedisk och politisk
författare; han skrev bl. a. »Les slaves
d’Au-triche» (1860). C. T-t.
Rieger [ri’g-], Georg Konrad, tysk
lutersk predikant (1687—1743). Blev 1733
stads-pastor i Stuttgart och 1742 superintendent
där. R., som stod Württembergpietismen
nära, var en av samtidens främsta
predikanter. Hans förkunnelse präglades av exegetisk
lärdom, logisk klarhet samt praktisk själa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
