Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rieger, Georg Konrad - Riegi, Alois - Riego, John Isak - Riego y Nuñez, Rafael del - Riehl, Aloys - Riehl, Wilhelm Heinrich - Riel, Louis - Riemann, Bernhard - Riemann, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Riegl—Riemann
800
sörjarvisdom. Flera av hans
uppbyggelseskrif-ter översattes på 1800-talet till sv. Hg Pl.
Riegl [rlgl], A 1 o i s, österrikisk
konsthistoriker (1858—1905). Studerade i Wien, blev
1886 anställd vid museet för konst och
industri och 1897 prof, vid univ. där. R. var
en av de första, som klargjorde
sammanhanget mellan österländsk och antik konst
samt antikens övergång i medeltidens
västeuropeiska konst. Bland hans mest
betydande arbeten äro »Altorientalische
Tep-piche» (1891), »Stilfragen, Grundlegungen zu
einer Geschichte der Ornamentik» (1893),
»Koptische Kunst» (s. å.), »Die spätrömische
Kunstindustrie» (2 bd, 1901—23), »Das
hol-ländische Gruppenporträt» (1902; ny uppl.
1931)_. G-g N.*
Riégo, John Isak, skådespelare (1852—
1912). Debuterade 1871, var anställd vid olika
sällskap och 1885—98 vid Svenska teatern i
Helsingfors, 1898—1907 och från 1911 vid
Svenska teatern i Stockholm samt 1907—11
vid Dramatiska teatern. R. var en utmärkt
framställare av brett karaktärskomiska
figurer, verkligt betydande i den borgerliga
repertoaren, där han med äkta humor
skapade en rad mänskligt levande gestalter. Bland
hans roller märkas Falstaff i »Muntra fruarna
i Windsor», onkel Bräsig i »Livet på landet»,
Daniel Hejre i »De ungas förbund», Wulff
Grip i »En lyckoriddare», bonden i »Stor-Klas
och Lill-Klas» och gubben Rott i »För hem
eller tro». G. K-g.
Riego y Nunez [riä’gå i no’njep], R a f ae 1
del, spansk krigare (1785—1823). Deltog i
frihetskrigen mot Napoleon, tillfångatogs 1808
och insöp i Frankrike revolutionens idéer.
1820 höjde R. upprorsfanan till förmån för
1812 års konstitution men hade klen
framgång. Sedan Ferdinand VII efter uppror i n.
Spanien givit med sig, var R. 1821 en tid
generalkapten i Aragonien och valdes av de
radikala till president i cortes febr. 1823.
S. å. besegrades R. av den franska
invasionsarmén och hängdes av de spanska rojalisterna.
Efter R. uppkallades Spaniens
revolutions-hymn. A. A-t.
Riehl [rll], Aloys, österrikisk filosof (1844
—1924), prof, i bl. a. Berlin, en av de mer
betydande representanterna för nykantianismen
(se d. o.), kritisk realist (se R e a 1 i s m).
Huvudarbete: »Der philosophische Kritizismus
und seine Bedeutung für die positive
Wissen-schaft» (3 bd, 1876—1908). G. O-a.
Riehl [ril], Wilhelm Heinrich, tysk
kulturhistoriker (1823—97), blev 1853 prof, i
München och 1885 därjämte dir. för bayerska
nationalmuseet. Bland R:s arbeten märkas
»Naturgeschichte des Volkes» (4 avd., 1854
—69; en avd. i sv. övers., »Familjen», 1856),
»Kulturgeschichtliche Novellen» (1856), »Die
deutsche Arbeit» (1861). Hans berättelser
ut-kommo i 7 bd 1898—1900 som »Geschichten
und Novellen». På sv. ha utkommit »Noveller»
(2 bd, 1876—78). R. ledde utgivningen av
»Bavaria» (1857—67; en stor
geografisk-etno-grafisk beskrivning över Bayern). R:s
noveller voro högt älskade för sin flödande
berättarkonst och sin rika tidsskildring.
Riel [riä’l], Louis, kanadensisk
upprorsman (1844—85); av fransk-indiansk
halvblods-ras. Ställde sig 1869 efter överlåtelsen av
Hudson-bay-kompaniets område till Dominion
of Canada i spetsen för den däröver
missnöjda halvblodsbefolkningen i dessa trakter,
intog Fort Garry och blev dec. s. å. president
i en provisorisk regering. En expedition
under dåv. överste Wolseley (se d. o.) intog aug.
1870 Fort Garry. Man avstod från att häkta
R., och 1873 valdes han till led. av Kanadas
parlament men förklarades 1875 definitivt sitt
mandat förlustig. Han var 1877—78 intagen
på hospital, bodde därefter 1879—84 i lugn
som farmare i staten Montana, U. S. A., men
återkom 1884 och organiserade en ny resning,
som våren 1885 undertrycktes. R. dömdes till
döden för högförräderi och avrättades 15 maj
s. å. Det franska folkelementet i Kanada
uppfattade avrättningen som en yttring av
rasförföljelse från det engelska elementets
sida. V. S-g.
Riemann [ri’m-], Bernhard, tysk
matematiker (1826—66), lärjunge till Gauss,
Ja-cobi, Steiner, Dirichlet och Eisenstein, prof, i
Göttingen 1857. R. anses som en av sin tids
djupaste och mest
lysande matematiker.
Redan hans tidigaste
avh. (1850) över
alge-braiska funktioner
gav uppslag till nya
banbrytande metoder
för dessas behandling.
Av väsentlig betydelse
är R:s teori för de
analytiska
funktionerna, uppbyggd på
grundval av villkoret,
att en dylik funktion
skall satisfiera en viss
partiell differentialekvation. Inom
funktions-teorien har också införandet av begreppet
Riemannsk yta spelat en betydande roll
för uppbyggandet av läran om de flertydiga
funktionerna. Genom djupgående
undersökningar av den hypergeometriska serien och
dess differentialekvation öppnade han vägen
för de automorfa funktionernas systematiska
studium. Inom talteorien har R. infört den
berömda Riemannska z-funktionen
för undersökningarna över antalet primtal
under en viss gräns. Vidare lämnade R. tungt
vägande bidrag till de principiella frågorna
om geometriens grundvalar samt gav inom
den matematiska fysiken riktlinjer åt teorien
för de partiella differentialekvationerna. T. B.
Riemann [ri’m-], Hugo, tysk musiklärd
(1849—1919), fil. dr 1873, var lärare i
pianospel och musikteori i Hamburg 1881—90 och
i Wiesbaden 1890—95, sedan docent och prof.
(1901) i Leipzig;
ägnade sig därjämte åt
privat
lärarverksam-het i teori och utgav
en mängd teoretiska
skrifter, däribland en
harmonilära (1887), en
pianoskola (1883), en
kompositionslära (3bd,
1902—43). Fraseringen
intresserade honom
särskilt på 1880-talet,
och han utgav då bl. a.
en vida känd bok i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
