Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riesengebirge - Riesz, Marcel - Rieti - Rietschel, Ernst Friedrich August - Rietz, Johan Ernst - Rietz, Julius - Riezler, Kurt - Riezler, Sigmund von - Rif, er-Rif el. Riff - Rift valley - Rig (gud) - Rig (tidskrift) - Riga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riesengebirge—Riga
803
Riesengebirge [rFzenge-], tjeck. Kr kono se,
bergskedja på gränsen mellan Tyskland
(Nie-derschlesienj och Tjeckoslovakien (Böhmen),
bildar Sudeternas högsta parti. Från R. flyta
mot s. Elbe, mot n. Bober (till Oder).
Berggrunden består av granit, gnejs och
glimmer-skiffer samt basalt och trakyt; norrut
stupar R. brant mot Hirschbergdalen. över den
brett välvda huvudkammen, skoglös och rik
på mossar, resa sig de högsta topparna:
Schneekoppe (Snèzka, 1,603 m ö. h.) med
meteorologisk station, Hohes Rad (Velky Sisäk,
1,506 m) m. fl. Sluttningarna täckas av
barrskog, längre ned av ek- och bokskog.
Klimatet är rått, vintrarna mycket snörika.
Moräner och karbildningar (bl. a. Grosse
Schnee-grube) tyda på stark nedisning under istiden.
I v. fortsättes R. av Isergebirge
(Jizer-ské hory) kring Elbes biflod Iser; högsta topp
Tafelfichte (Smrk, 1,122 m). R. är en av
Mellaneuropas mest besökta vinteridrottstrakter;
turistcentra äro bl. a. Hermsdorf och
Schrei-berhau i n., Spindlermühle (Spindlerüv Mlyn)
och Johannisbad (Janské Läznè) i s.
Riesz [ris], M a r c e 1, svensk matematiker
av ungersk börd (f. 1886 16/h). Blev fil. dr vid
Budapests univ. 1909, docent vid Stockholms
högskola 1911 och prof, i matematik vid univ.
i Lund 1926. R. har lämnat viktiga bidrag
till de analytiska funktionernas teori och till
teorien för serier samt särskilt undersökt de
Dirichletska serierna. Tills, m. G. H. Hardy
har R. utgivit verket »The general theory of
Dirichlefs series» (1915). K. Lmk.
Rie’ti, huvudstad i den 1927 bildade it. prov.
Rieti (2,738.36 kvkm, 163,763 inv. 1931), i ö.
Latium; 32,073 inv. (1931). Biskopssäte med
medeltida romanska kyrkor, stadsmur m. m.,
centrum i en bördig och naturskön trakt. Vid
Terni nedanför R. bildar Velino det berömda
vattenfallet Cascata delle Marmore. — R.,
forntidens Reate, var sabinernas förnämsta
stad.
Rietschel [ri’t-], Ernst Friedrich
August, tysk skulptör (1804—61). Biträdde
Rauch i flera av dennes arbeten i Berlin och
utförde efter ett år i Italien Fredrik Augusts
av Sachsen sittande staty på Zwingers gård.
R. blev 1832 prof, i Dresden, utförde under
de närmast följ, åren ett antal grupper och
reliefer; men som den största insatsen i
tidens skulptur hälsades statyerna av Thaer i
Leipzig (1850) och Lessing i Braunschweig
(avtäckt 1853). I dessa bilder liksom i
dubbelstatyn Goethe-Schiller i Weimar 1857
behöll konstnären tidskostymen utan skylande
draperi. Luthermonumentet i Worms fick R.
ej avsluta, den kraftfulla Luthergestalten är
uppställd på Neumarkt i Dresden. R:s verk
äro i avgjutning samlade i Dresden (i
Alber-tinum och i Rietschelmuseum). Jfr monogr.
av A. Oppermann (2:a uppl. 1873) och R:s
brevväxling med Rauch (2 bd, 1890—91). G-gN.
Rietz [rits], Johan Ernst,
språkforskare (1815—68), fil. dr 1838, docent i
filosofi 1840, kyrkoherde i Tygelsjö 1851 och
kontraktsprost 1860. R. utgav 1842—51 i 3
dir svenska medeltidsskrifter, »Skånska
skolväsendets historia» (1848) m. m. R:s
förnämsta verk är det utomordentligt
innehållsrika »Svenskt dialektlexikon» (1862—67),
vilket alltjämt räknas som en av de förnämsta
804
källorna för Sveriges inhemska
språkforskning. (B. H-n.)
Rietz [rits], Julius, tysk tonsättare (1812
—77), sedan 1860 hovkapellmästare i
Dresden och chef för konservatoriet där.
Redigerade 1874—-77 Breitkopf & Härtels stora uppl.
av Mendelssohns verk. Skrev en mängd
instrumentala och vokala verk i
klassisk-romantisk anda. R. åtnjöt stort anseende som
dirigent. T. N.
Riezler [rFtsler], Kurt, tysk diplomat,
vetenskapsman (f. 1882), son till S. v. R. Blev
1915 föredragande råd i tyska
utrikesministeriet, anlitades till 1917 som rikskanslern
Bethmann-Hollwegs diplomatiske medhjälpare
och var en kort tid 1917 anställd vid tyska
legationen i Stockholm R. var 1918
ambassadråd i Moskva och förestod okt. 1919—maj
1920 tyske rikspresidentens byrå. Sedan 1927
är han honorärprof. i Frankfurt a. M. Han
har bl. a. utgivit »Grundzüge der
Weltpoli-tik in der Gegenwart» (1914; under pseud.
J. J. Ruedorffer) och »Gestalt und
Ge-setz. Entwurf einer Metaphysik der Freiheit»
(1923). V.S-g.
Riezler [rFtslor], Sigmund von,
bayersk historiker (1843—1927). Blev 1883
överbibliotekarie vid bayerska hov- och
stats-biblioteket i München samt var 1898—1917
prof, i bayersk historia vid Münchens univ.;
adlad 1901 (von R.). Banbrytande var hans
»Geschichte Baierns» (8 bd, 1878—1914; går
till 1726). Nekrolog av K. A. v. Müller i
Süddeutsche Monatshefte 1927. (V.S-g.)
Rif, e r - R. el. R i f f, berglandskap
innanför Marockos Medelhavskust, mellan Ceuta och
Melilla; högsta kedjan, Djebel Tazaran, når
2,459 m ö. h. R:s svårtillgängliga dalklyftor
äro hemvisten för de krigiska riffkabylerna
(se K a b y 1 e r). Jfr B. Terhorst, »Feuer am
R.» (1925), och H. Langlet, »Riff» (1927).
Rift valley [-väTi], det stora östafrikanska
system av gravsänkor, som från Njassa i s.
sträcker sig med en ö. gren över Manjara-,
Natron- och Rudolfsjöarna till Röda havet i
n. samt med en v. gren över Tanganjika-,
Kiwu-, Edward- och Albertsjöarna (jfr A
f-r i k a, sp. 215 och 217). Samtidigt med att
Afrikas högsta toppar voro nedisade,
upp-togos stora delar av östra R. vid ekvatorn
av sötvattenssjöar, varav de avloppslösa
Naivasha-, Elmenteita-, Nakuru-,
Hanning-ton- och Baringosjöarna äro relikter. —
Litt.: E. Nilsson, »Quaternary glaciations
and pluvial lakes in British East Africa»
(1932; akad. avh.).
Rig, namn på guden Heimdal (se d. o.).
Rig> tidskrift, utg. sedan 1918 av
Föreningen för svensk kulturhistoria (se d. o.) genom
fil. dr S. Ambrosiani.
Riga, lett. Riga, Lettlands huvudstad, vid
Düna (Daugava), något ovanför dess utlopp
i Rigaviken; 377,917 inv. (1930).
Stadsområ-det (210,7 kvkm) sträcker sig längs Dünas
båda stränder till Rigaviken. R:s historiska
medelpunkt är Vecpilsèta (gamla staden);
utanför denna utbreda sig dess forna
förstäder: Vidzemes priekspilsèta (Livländska
förstaden) och Latgales priekspilsèta
(Lettgalliska förstaden) på högra flodstranden,
Jel-gavas priekspilsèta (Mitauförstaden) på
vänstra stranden; de fortsättas utåt av nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
