Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Riga
806
förortskvarter. Vid Dünamynningen ligga
Daugavgrlva (D ü n a m ü n d e, se d. o.),
Bol-deräja och Milgrävis.
Gamla staden begränsas åt landsidan av
stadskanalen (Pilsötas kanals), den forna
vallgraven. Av den medeltida stadsmuren
kvarstår det s. k. kruttornet (Pulvera tornis; nu
krigsmuseum); de utanför liggande
fästnings-vallarna äro numera raserade och omdanade
till vackra parkanläggningar. Den medeltida
stadsplanen är täml. oförändrad, men
byggnaderna äro till stor del från senare tider.
Slottet, vid Dünastranden, urspr. från
1300-talet, nybyggt i början av 1500-talet och
senare flera ggr om- och tillbyggt, är nu
presidentens residens och inrymmer bl. a. statens
konstmuseum. I de trånga gränderna bakom
slottet märkas saeimans byggnad (förut
rid-darhuset) och Jakobskyrkan (Jèkaba baznica),
omnämnd 1226, sedermera R:s första
protestantiska kyrka, sedan 1923 rom.-kat.
katedral. Domkyrkan (lutersk), en senromansk
basilika, sammanbyggd med det forna
augus-tinklostret (nu bl. a. inrymmande
Dommuseet), är urspr. grundlagd 1211 av biskop
Albert. Bland övriga luterska kyrkor märkas
Petrikyrkan (Pötera baznica), från 1400-talet,
med ett karakteristiskt, 136 m högt torn, och
Johanneskyrkan (Jäna baznica).
Helgeands-huset (Svétä Gara konvents) bevarar rester
av R:s äldsta kyrka, S:t Georgskyrkan
(grundad 1202). Märkligare profanbyggnader äro
f. d. rådhuset (från 1700-talet, nu bl. a.
inrymmande stadsbiblioteket), det s. k.
Schwarz-häupterhaus (Melngalvju nams), ett rikt
or-nerat hanseatiskt trappgavelhus, samt Stora
gillet (Ljelä Qilde) och Lilla gillet (Mazä
Qilde). Gamla staden är ännu i stor
utsträckning R:s affärscentrum.
Inom och intill det breda parkbältet
utanför gamla staden ligger ett stort antal
offentliga byggnader och institutioner, ss.
national-operan, universitetet, stadens konstmuseum,
nationalteatern m. fl. De äldre förstäderna,
som fordom ofta avbrändes under ofredstider,
äro täml. regelbundet och enformigt
bebyggda; de yttre delarna äro utpräglade
fabrikskvarter. Den förnämligare Vidzemes
priek§-pilséta genomdrages av de livligt trafikerade
gatorna Valdemäras ielä, Brivlbas ielä och
Krisjäna Barona ielä, huvudstråket inom den
i stor utsträckning av ryssar och judar
bebodda Latgales priekspilsèta är den långa
Maskavas ielä. över Düna leda, utom
järnvägsbron, en järnbro och en flottbro (intages
under islossningen) till de v. stadsdelarna,
något kuperade och i de yttre delarna
bebyggda med villor.
R:s befolkning, som under det industriella
uppsvinget vid sekelskiftet starkt tillväxte
(1897 282,230 inv., 1913 569,100 inv.), avtog
katastrofalt under världskriget (185,137 inv.
1920) men har sedan åter snabbt ökats. 1930
voro 60,2 % letter, 11,7 % tyskar, 11,2 %
judar, 7,9 % ryssar och 4,3 % polacker; till
religionen voro s. å. 63,3 % luteraner, 11,1 %
mosaiska trosbekännare, 11 % rom. katoliker
och 8,7 % grek, ortodoxa.
R. är Lettlands största industri-,
handels-och hamnstad. Före världskriget var R. en
av det ryska väldets främsta fabriksstäder
men drabbades svårt genom världskrigets
hemsökelser (maskiner och varor bortfördes
till Ryssland, fabrikerna förstördes). Till
följd av det nya politiska läget arbetar nu
industrien i inskränkt skala och huvudsaki.
för den inhemska marknaden; de förnämsta
grenarna äro trä-, textil-, metall- och
maskin-samt livsmedelsindustrierna; 1930 funnos
42,077 arb. (= 2/3 av Lettlands hela
arbetarantal). Som hamnstad har R. förlorat sin
forna betydelse för Rysslands export av
jordbruksprodukter; transitohandeln är obetydlig,
då den ryska handeln sökt sig andra vägar.
1930 ankommo 2,556 fartyg om 1,328,208 ton;
exporten värderades s. å. till 168,6 mill. lats,
importen till 207,9 mill. lats. Düna bildar en
förträfflig hamn, försedd med moderna
lastningsanordningar m. m.; uthamn är
Daugav-griva. Om vintern är hamnen spärrad av is
2—3 mån. Regelbunden sjöfart bl. a. på
Stockholm (en tur i veckan). R. är knutpunkt
för Lettlands järnvägsnät; flyghamn (linjer
till Kovno—Berlin, Reval och Moskva);
rund-radiosändarstation. R. är säte för republikens
högsta statliga och kyrkliga myndigheter och
institutioner. De förnämsta högre
läroanstalterna äro universitetet (Latvijas universitate;
gr. 1919, med 11 fakulteter och 8,577 stud.
1930), Herderinstitutet (privat tysk högskola),
konstakademien och konservatoriet. Bland
övriga kulturella institutioner märkas
stats-biblioteket (385,000 bd 1928), statens och
stadens konstmuseer samt Dommuseet (arkeol.
och hist. samlingar). S. F.
Historia. Urspr. en marknadsplats vid en
av biskop Albert grundad kyrka, erhöll R.
redan under 1200-talet stadsrättigheter och
blev snart Livlands andliga och ekonomiska
centrum. Ärkebiskopen av R. var stadens
landsherre, men då staden 1282 inträdde i
hansan, vilket medförde en snabb
kommersiell utveckling, bidrog detta till svåra
konflikter såväl med ärkebiskopen som med Tyska
orden. 1330 tvingades R. att erkänna ordens
överhöghet, utan att ärkebiskopen dock
avstod från sina höghetsanspråk. Tvisterna
mellan orden och ärkebiskopen underlättade
dock utbyggandet av R:s självstyrelse, som
bl. a. resulterade i borgerskapets fördelning
på två gillen, och stadens betydelsefulla
merkantila ställning var oförändrad trots det
konstanta osäkerhetstillståndet i Livland
under senmedeltiden. R. anslöt sig tidigt till
reformationen, som infördes under blodiga
in-bördesfejder. Under trycket av en hotande
rysk invasion sökte staden 1561 Polens
beskydd och underkastade sig 1581 den polska
kronan. Religiösa motsättningar och en stark
demokratisk rörelse förde i slutet av
1500-talet flera av R:s ledande män till tanken på
en förening med det protestantiska Sverige
med bevarande av stadens gamla
självstyrelse. 1621 intogs R. av Gustav Adolf, som
bekräftade dess privilegier — redan. 1617 hade
svenskarna angripit R. men utan framgång.
Under den svenska tiden var R. en av
Sveriges mest betydande handelsstäder och
starkaste fästningar. Befästningarna förstärktes
av svenskarna under olika perioder. 1700
voro befästningarna emellertid ännu
ofullbordade och måste provisoriskt avslutas. 1709,
när ryssarna visade sig framför vallarna, voro
de fortfarande ofärdiga — 1656 belägrades R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
