Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riga - Rigabalsam - Rigabukten - Rigas-Jurmala - Rigaud, Hyacinthe - Rigaudon - Rigaviken, Rigabukten - Rigel (astronomi) - Rigel el. Regel - Rigg - Righi, Augusto - Righini, Vincenzo - Righis oscillator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Rigabalsam—Righis oscillator
808
av ryssarna men försvarades tappert av
Helm-felt. 1700 försvarades R. skickligt av
Dahl-bergh mot sachsarna, och under dess murar
verkställde Karl XII 9 juli 1701 sin
ryktbara Dünaövergång. 3 nov. 1709 började en
rysk armé belägringen av R., och 3 juli 1710
måste generalguvernören Strömberg dagtinga.
Tsar Peter bekräftade stadens privilegier,
och R. blev huvudstad i guvernementet
Livland. Ryssarna fortsatte under skilda
perioder att befästa staden, men vid mitten av
1800-talet slopades befästningarna, under det
att fästningen Dünaburg (se d. o.) bibehölls.
Under världskriget intogs staden 1917 av
tyskarna under general v. Hutier (slaget vid
R.). 1919 erövrades R. av bolsjevikerna men
intogs redan s. å. av R. v. d. Goltz, som
överlämnade staden åt den lettiska
nationalrege-ringen. Ännu på hösten s. å. måste R. utstå
en belägring av Bermondts tysk-ryska
trupper. — I R. slöts aug. 1920 fred mellan
Lettland och Sovjetryssland och mars 1921 mellan
Polen och Sovjetryssland. B. E-r; L. af P.
Litt.: W. Neumann, »R. und Reval» (1908);
M. Celms, »R.» (1926; på lettiska).
Rigabalsam, Ba’lsamum rige’nse, en
blandning av »slagvatten» (se d. o.) med mindre
mängder tinktur på sumatrabensoe och
gurk-meja. Även andra sammansättningar finnas;
urspr. utgjordes R. av slagvatten, endast
färgat med gurkmejatinktur. R., möjl.
uppfunnen i Riga, brukades förr ofta till kompresser
och var ett ganska kraftigt antiseptiskt
medel, enär slagvattnet innehåller tymol (se
d. o.). R. nyttjas numera ej av läkare. O.T. S.*
Rigabukten, se Rigaviken.
Rigas-Jürmala [-jö’rmala], stad och badort
i Lettland, prov. Livland, vid Rigaviken, 20
km v. om Riga; 8,013 inv. (1930). Rigabornas
förnämsta rekreationsplats (mer än 50,000
badgäster årl.).
Rigaud [rigå’], Hyacinthe, fransk
porträttmålare (1659—1743). Studerade bl. a.
vid akad. i Paris, där R. blev prof. 1710 och
dir. 1733. R. var oerhört produktiv; hans
lärjungar kopierade dock
ofta hans porträtt,
vilka han så själv
retuscherade, varefter
de fingo passera som
alster av hans hand.
Att i våra dagar skilja
R:s egenhändiga verk
från hans elevers är
en ytterst vansklig
sak. R. har målat de
flesta av sin tids
storheter, och han förenar
i sina praktfulla
porträtt såväl barockens
pompa (Ludvig XIV, Boussuet, Mansard, Le
Brun, Mignard, Desjardins) som en intim och
mänsklig karakteristik (dubbelporträttet av
hans mor, duc de Lesdiguières; alla dessa i
Louvre). C. G. Bielke lät under sin
ministertid i Paris utföra magnifika knäbilder av sig
och sin gemål. B. S. Horn, vilka nu pryda
Övedskloster. R. målade även fältmarskalken
E. A:son Sparre (Mariedal). Nationalmuseum
äger förutom ett porträtt av kardinal Fleury
även ett av Karl XII, som dock endast är
en kopia efter original av Axel Sparre. —
Litt.: Monogr. av P. Eudel (1910) och J.
Roman (1919); uppsats av A. Sjöblom i
National-musei Årsbok 1929. G. W. L.
Rigaudon [rigådä’], fransk dans från
Provence, vanlig under 1600-talets andra hälft,
i 2/4 el. 4/4 takt i 3—4 repriser, dansades i
Sverige på Karl XI:s och Karl XII:s tid. T. N.
Rigaviken, Rigabukten, vik av
Östersjön mellan Estland och Lettland, utåt
begränsad av ösel. Mitt i R. den isolerade ön
Runö; i inre delen utmynnar Düna. Största
djup 53 m; tillfryser, åtm. delvis, varje år.
Rigel, astron., stjärna av l:a storleken i
stjärnbilden Orion (se bild vid d. o.).
Rigel el. Regel, eg. kort tapp el. bom,
som för hand skjutes in i karmen el. tröskeln
på en dörr, lucka el. dyl. för att stänga från
ena sidan; anordning, varigenom man
förhindrar, att ett lås kan från motsatta sidan
öppnas med nyckel. Jfr L å s 1. G. H-r.
Rigg, gemensam benämning på ett fartygs
master, stänger o. a. rundhult, tackling,
segel och löpande tågvirke, i vilket fall med
tackling huvudsaki. avses fast tågvirke.
Understundom användas ock orden tackling och
tackel i samma mer omfattande betydelse
som riggning och r. Segelfartyg benämnas
ofta efter den r., som de föra, och kallas
full-riggade, fregattriggade, barkriggade,
brigg-riggade, skonertriggade, galeasriggade,
slät-toppade, slupriggade, kutterriggade,
jaktrig-gade o. s. v. Jfr artiklar om olika
segelfartyg och Fartygstyper. Ax. L.
Righi [ri’gi], Augusto, italiensk fysiker
(1850—1920), prof, i Bologna 1873, i Palermo
1880 och 1889 ånyo i Bologna. R. utförde
värdefulla undersökningar om elektriska
vågor och magnetiska problem. T. E. A.’
Righini [rigi’-], Vincenzo, italiensk
tonsättare (1756—1812), kapellmästare vid
hovoperan i Berlin 1793. Av hans många operor
i neapolitansk stil märkes »Gerusalemme
li-berata» (1802; »Det befriade Jerusalem»,
1831), som överallt i Europa gavs med stor
framgång. T. N.
Righis oscillator [ri’gis-], fys. För att
åstadkomma elektriska vågor med kort våglängd
(jfr Elektriska svängningar)
konstruerade A. Righi (se d. o.) en oscillator, som
består av två kulor (A och B, se bild), till
hälften infogade i ett kärl av ebonit,
innehållande petroleum. På sidorna om dessa
kulor äro anbragta två mindre kulor (C och
D), som uppbäras av isolerade stöd.
Sistnämnda kulor sättas i ledande förbindelse
med ett induktorium, varvid gnistor springa
över mellan C och A och mellan D och B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
