Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Righis oscillator - Right or wrong — my country - Rigi - Rigiditet - Rigorism - Rigor mortis - Rigorös - Rigs- - Rigsforsamling, Den grundlovsgivende - Rigshospitalet - Rigsthula - Rigveda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Right or wrong — my country—Rigveda
809
och samtidigt även méllan A och B. Då dessa
gnistor urladdas i ett system (A, petroleum,
B) med mycket liten kapacitet, få de
uppkomna svängningarna mycket liten
sväng-ningstid. Man kan sålunda få omkr. 2
milliarder svängningar per sek., motsv. omkr.
15 cm våglängd. T. E. A.*
Right or wrong — my country [räTt å
rå’ij — mål’ ka’ntri], eng., »(det må ha) rätt
eller orätt — (jag håller med) mitt land»;
engelsk sentens av obekant ursprung.
Rlgi, alpmassiv i schweiziska kantonerna
Schwyz och Luzern, mellan
Vierwaldstätter-och Zugsjöarna. Reser sig brant från n. men
terrassformigt från s. Högsta toppen,
Rigi-kulm, når 1,800 m ö. h. och 1,363 m över
Vierwaldstättersjön; meteor, observatorium.
Två bergbanor till toppen. En av Schweiz’
mest bekanta turistorter. R:s sluttningar äro
betäckta med skog samt högre upp med
frodigt bete. Se bild vid Luzern.
Rigiditèt, stelhet, styvhet.
RigorFsm, överdriven stränghet (i
tillämpning av grundsatser el. föreskrifter).
Ri’gor mo’rtis, lat., likstelhet (se Död, sp.
213).
Rigorös, sträng, oböjlig; noggrann.
Rigs-, da., se även under Rik s-, t. ex.
Riksarkivet, Riksdag och Riksråd.
Rigsforsamling, Den grundlovgivende,
i Danmark sammanträdde i Köpenhamn 23
okt. 1848 och räknade 152 medl., varav 114
voro valda genom allmän rösträtt och 38
kungavalda. De tre partierna höger,
national-liberala och bondevänner voro någorlunda
jämnstarka. Regeringens grundlagsutkast,
utarbetat av Monrad och Lehmann,
behandlades i sju månader; det Bruun-Jespersenska
medlingsförslaget antogs 22 maj 1849 och
stadfästes av konungen 5 juni s. å. P. E-t.
Rigshospitalet, se Köpenhamn, sp. 513.
Rigsthula, se H e i m d a 1, nord. myt.
Rigveda, ind. litt., skt, »hymnernas,
strofernas veda» (jfr Indiens språk och
litteratur), den äldsta av de fyra
veda-samlingarna och åtm. i sina äldre partier det
tidigaste indiska litteraturminnesmärket och
den äldsta text på indoeuropeiskt språk. Max
Müller och numera särskilt Macdonell och
F nth ha satt det äldsta datum för R:s
uppkomst till tiden omkr. 1500 f. Kr., medan
t. ex. Jacobi (och Tilak) på astronomiska o. a.
grunder vill flytta början av den vediska
diktningen till bortåt 4000 f. Kr.
Sannolikheten synes tala för att vedisk kultur och
diktning kunna ha börjat florera redan under
3:e årtusendet f. Kr. och att R. i det stora
hela kanske förelåg avslutad redan betydligt
före år 1000 f. Kr. (jfr J. Charpentier i Nord.
Tidskr. 1920, s. 209 ff.).
R. har sin största betydelse som
religions-urkund. Dess hymner ge en bild av det
religiösa tillståndet bland arierna i n. v. Indien
— särskilt Punjab — närmast efter deras
invandring dit. R. är dock i huvudsak en de
högsta samhällsklassernas — framför allt
bramanernas — urkund, som ger litet el. intet
av den verkliga folkreligionen (jfr E.
Arb-man, »Rudra», 1922, särskilt s. 64 ff.). Ytterst
viktig är R. för kännedomen om dåtidens
folk- och samfundsförhållanden; en oerhörd
betydelse har den också haft för den
jäm
810
förande språkvetenskapen, då dess språk, som
är vida ålderdomligare än det senare sanskrit,
är det äldsta indoeuropeiska idiom man
hittills känner.
R., som till omfånget ung. motsvarar de
båda homeriska dikterna tillsammantagna,
innehåller 1,017 (el. 1,028) hymner, avfattade
på olika versmått, äldre förebilder till den
senare episka och klassiska poesiens metra
och vanl. indelade i tio böcker (s. k. mandala).
Bok 2—7 kallas vanl. »familjeböcker», då de
innehålla hymner, som tillskrivas bestämda
siare och deras efterkommande. Ett slags
»familjebok» är också 8, som dock torde ha
tillhört andra kultkretsar. Av senare
ursprung — el. åtm. senare sammanställda med
denna ursprungliga kärna av hymnsamlingar
— äro bok 1, som i hymnerna 51—191
innehåller flera smärre »familjeböcker», bok 10 av
delvis ganska olikartat innehåll och bok 11,
som helt består av hymner, använda vid
soma-offret och -beredningen (se Som a). Enl.
traditionen skall R. ha förefunnits i nio
olika recensioner, av vilka blott en, den s. k.
S äk a ly ar ecen sion en, är fullständigt
känd. R., som sedan urminnes tid traderats och
i Indien ännu traderas genom muntlig
undervisning, har sedan århundraden före Kr. f.
varit föremål för den mest minutiösa
exege-tiska, fonetiska och grammatiska behandling
och är som text exempellöst väl bevarad.
En fortlöpande kommentar är på 1300-talet
författad av Säyana, och denna ligger
nästan helt till grund för H. H. W i 1 s o n s
(se d. o.) övers. Däremot har hävdats, att
europeisk exeges vida bättre vore i stånd att
tolka R. än den inhemska traditionen,
särskilt av R. v. Roth (se d. o.). En reaktion
mot denna riktning har inletts av L u d w i g,
Bergaigne och framför allt P i s c h e 1 och
G e 1 d n e r, sorn med skärpa framhålla det
höga värdet av den indiska
kommentartraditionen och med denna vilja förena den
moderna vetenskapens metoder.
Rigvedatexten med Säyanas kommentar är
utg. av M. Müller (6 bd, 1849—75; 2:a uppl.,
4 bd, 1890—92); i europeisk transkription är
texten utg. av Th. Aufrecht (2:a uppl. 1877).
övers, till ty. av H. Grassmann (2 bd, 1876—
77) och med utförliga kommentarer av A.
Ludwig (6 bd, 1876—88), till eng. av H. H.
Wilson och R. T. II. Griffith (2 bd, 1896—97).
Texturval bl. a. av A. A. Macdonell, »A vedic
reader for students» (1917); partiella övers,
av M. Müller (»Sacred books of the East», bd
32, 1891), H. Oldenberg (ibid., bd 46, 1897),
K. F. Geldner i A. Bertholet,
»Religionsge-schichtliches Lesebuch» (1911), samt K. F.
Johansson i »Främmande
religionsurkun-der», II (1908), specialordbok av H.
Grassmann (1873). Jfr vidare H. Oldenberg,
»Pro-legomena» (1889); »Rgveda. Textkritische
und exegetische Noten» (2 bd, 1909—12); R.
Pischel och K. F. Geldner, »Vedische Studien»
(3 bd, 1888—1901); K. F. Geldner, »Der
Rigveda in Auswahl» (2 bd, 1907—09); A.
Bergaigne, »La religion védique» (3 bd, 1878—
83); A. Hillebrandt, »Vedische Mythologie»
(3 bd, 1891—1902; ny uppl., 2 bd, 1927—29);
H. Oldenberg, »Religion des Veda» (1894;
2:a uppl. 1917); K. F. Johansson i Nord.
Tidskr. 1892. J. Ch-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
