Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riigikogu, Riigivanem - Riihimäki - Riis, Claus Pavels - Riiser-Larsen, Hjalmar - Riis-Knudsen, Christian - Rijad - Rijckaert - Rijksmuseum, Het - Rijswijk - Rijswijk, Jan Theodoor van - 1. Rikard I Lejonhjärta (engelsk konung) - 2. Rikard II (engelsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Riigikogu—Rikard
812
Riigikogu [ri’gikågo], Riigivanem [ri’gi-],
se Estland, sp. 1080.
Riihimäki [rl’h-], köping i Tavastehus län,
Finland; 125 kvkni, 9,152 inv. (1931),
finsktalande. Betydande järnvägsknutpunkt, där
stambanan från Helsingfors norrut delar sig
i en n. gren till Tammerfors och Österbotten
samt en ö. gren till Viborg. O. Brn.
Riis [ris], Claus Pavel s, norsk
författare (1826—86). Gjorde på 1840-talet lycka i
studentvärlden som vis- och satirdiktare
(»Li-terær polemik», 1848, »Viser og vers», 1849).
R. författade sångspelet »Til sæters», en
norsknationaliserad variant av Hostrups
studentkomedi, en bagatell med friska, lätta
kupletter; uppf. 1850. J. L-t.
Riiser-Larsen [ris-], Hjalmar, norsk
militär, flygare och polarfarare (f. 1890), kapten
1926. Deltog i Amundsens polarflygningar
1925 och 1926, ledde 1928 sökandet efter den
förolyckade Amundsen och 1929—31
Norvegia-expeditionerna till Antarktis; vid flygfärder
under de senare annekterade R. för norsk
räkning bl. a. Prinsessan Ragnhilds land ö.
om Enderby land.
Riis-Knudsen [ris-], Christian, dansk
teaterledare (1863—1932), titulärprof. R. utgav
1888—90 tidskriften Literatur og Kritik, blev
1889 meddir. och s. å. ensam dir. för
Dagmar-teatret, som under hans ledning i fråga om
repertoar stod på en klassiskt upphöjd nivå,
som ej fullt motsvarades av det i
Meiningar-nas anda stämda framförandet. R:s idealism
kostade honom personligen stora summor och
tvang honom att från 1897 dela ledningen
med en praktisk teaterman (se Nielsen,
Martinius). Nominellt kvarstod R. som
teaterns dir. till 1905. Han var från 1914
filmcensor. G. K-g.
Rija’d (eng. transkription Riyadh), er-Riad
(»trädgårdarna»), huvudstad i arab,
konungariket Nedjd (Nedjd-Hidjaz), mell. Arabien, i
en befäst oas; omkr. 15,000 inv. Viktig
kara-vanvägknut. Staden anlades 1824 av
vahha-biterna, och dess moskéer liksom konung Ibn
Sauds palats äro präglade av den för denna
sekt utmärkande puritanska enkelheten.
Rijckaert [réFkart], se Ryckaert.
Rijksmuseum [réi’ksmyzéum], Het, i
Amsterdam, uppfört 1877—85 efter ritningar av
P. J. H. Cuypers i holländsk renässansstil,
innehåller krigs- och sjökrigshistoriska
samlingar, rum sinredningar och, framför allt, en
oöverträffad samling nederländsk konst.
Därjämte har museet ett kopparstickskabinett
(omkr. 400,000 n:r) och en stor samling
gips-avgjutningar.
Rijswijk [réi’sveik], kommun i nederl. prov.
Zuid-Holland, invid Haag; 15,929 inv. (1931).
— R. är bekant genom freden där 1697,
som avslutade det s. k. pfalziska
arvföljds-kriget (se P f a 1 z, sp. 950) mellan
Frankrike å ena sidan samt Nederländerna,
England, Tyska riket, kejsaren och Spanien å
den andra. Under Sveriges bemedling
öppnades underhandlingarna i R. 9 maj 1697, och
20 sept. undertecknade Nederländerna,
England och Spanien ett separat fredsslut med
Frankrike. Kejsaren och Tyska riket
undertecknade 30 okt. s. å. Jfr A. Bratt, »Sveriges
yttre politik under de preliminära
förhandlingarna före freden i R.» (1905). N. H-tz.*
Han deltog i tredje kors-
Rikard Lejonhjärtas sigill.
Rijswijk [réPsvéik], Jan Theodoor
van, flamländsk skald (1811—49). Var en
av den flamländska litteraturrörelsens
ban-brytare och står oöverträffad i sina lyriska
»Volksliedjes» (1846). R. brukar synnerligen
starka ord mot det franska inflytandet på
belgiska litteraturen. Hans arbeten
(»Volle-dige werken») utgåvos samlade 1853 (4:e
uppl. i 3 bd 1885). — Hans bror Jan
Baptist van R. (1818—65) utgav 1857—65
Antwerpentidningen De Grondwet.
Rikard (eng. Richard), engelska konungar.
1. R. I Lejonhjärta (Cæur de lion),
son till konung Henrik II och Eleonora av
Akvitanien (1157—99). R. deltog som ung i
brödernas uppror mot fadern och stred även
med sin bror Henrik. R. efterträdde fadern
som konung 1189.
tåget och
övervintrade under
färden på Sicilien,
där han
understödde Tankred mot
kejsar Henrik VI.
Om R. i Palestina
se Korståg, sp.
1254. På
återvägen hem föll R. i
händerna på sin
fiende Leopold av
Österrike, som
satte honom i
fängelse 1192 och sålde
fången 1193 till
kejsar Henrik VI. Av denne fick R. lösa
sig till frihet mot en stor penningsumma och
länsed. R. återkom till England 1194 men
stannade blott ett par veckor och lämnade
landets styrelse åt ärkebiskop Hubert Walter.
Själv vistades R. sedan ständigt i Frankrike,
upptagen av strid mot bl. a. sin ovän från
korstågstiden Filip II August. Under kamp
mot en vasall sårades R. och dog. R. var
personligen tapper, sysslade själv med poesi
och har besjungits i riddardikten. I
verkligheten motsvarade han föga riddaridealet, var
hänsynslös, nyckfull och sniken. Biogr. av
K. Norgate (1924). (B. H-d.)
2. R. II (1367—1400), son till prins
Edvard av Wales (»Svarte prinsen») och
Johanna av Kent, efterträdde 1377 sin farfader,
Edvard III, på tronen. Vid Wat Tylers
uppror 1381 (se England, sp. 854) bidrog R.
genom ett modigt och kallblodigt
uppträdande till resningens misslyckande. Från 1383
började hans personliga inflytande göra sig
gällande i riksstyrelsen. Hans förnämsta
rådgivare voro Michael De la Pole, kansler 1383
—86 (se De 1 a P o 1 e), och en ung och
hänsynslös gunstling, Robert de Vere, earl av
Oxford. Deosa störtades 1386 av
stormännen, och R. hölls sedan i växande beroende
av rådet. Ett försök av honom följ, år att
återfå makten misslyckades, och det av
stormännen behärskade parlament, som samlades
jan. 1388 (merciless parliament), gjorde sig
skyldigt till en mängd justitiemord på R:s
anhängare. 1389 begagnade sig R. av sina
motståndares oenighet och hemkallade (1390)
sin farbror John of Gaunt (jfr Lancas ter)
från Spanien. Han stärkte 1394 genom en
färd till Irland kronans makt i denna
lands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
