Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ripsläktet - Riptjäder - Ripuarier - Riquet, Pierre Paul de - Ris (gräs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Riptjäder—Ris
902
Snöripa, Lagopus lagopus.
o. dyl. Alla leva i engifte. I Sverige finnas
två inhemska arter. Dalripan el.
snöripan, L. lagopus, har täml. hög näbb. I
sommardräkt äro huvud, hals och bröst mörkt
rödbruna och kroppen i övrigt spräcklig i
svart och gulbrunt. Vingarna äro alltid vita.
Kroppslängden är 38—44 cm. Den bebor
framför allt fjällens björkbälte men finnes på
lämpliga myrar ända ned i n. Värmland,
Närke, Västmanland, Dalarna och
Gästrikland. Fjällripan, L. mutus, har lägre
näbb än föreg. art och blir något mindre. I
sommardräkt är den ovan svart med
rost-grå streck, i höstdräkt blågrå med fin,
brunsvart vattring. I den f. ö. vita
vinterdräkten äro stjärtens sidopennor svarta,
varjämte hos tuppen finnes ett svart band
mellan näbben och ögat. Den är en typisk
hög-fjällsfågel med sydgräns i n. Dalarna. M
o-ripan, L. scoticus, är hemmahörande i
Skottland och har, dock utan större framgång, vid
flera tillfällen inplanterats i v. Sveriges
ljungmarker. Den liknar dalripan men har bruna
vingar och saknar vit vinterdräkt. Riporna
bilda i naturen bastarder dels inbördes, dels
med andra hönsfåglar. I Sverige ha
påträffats ripor re (se Orrsläktet),
riptjäder, ripjärpe, moriporre och
dalripaXmoripa. Sannolikt finnas även
daljärpeX fjällripa. Riporna,
särskilt dalripan, ha utmärkt kött
och jagas, dels för hund, dels (av
allmogen) med snaror under
vintern. Jakttiden infaller under
årets senare månader. T. P.
Riptjäder, zool., seRipsläktet.
Ripuärier, se F r a n k e r.
Riquet [rikä’], Pierre Paul
d e, fransk arkitekt (1604—80),
byggde 1668—80 Canal du Midi
(se d. o.) i Frankrike.
Ris, Oryza, artfattigt tropiskt
grässläkte med i vippa ordnade,
enblommiga småax och 6 ståndare
i varje blomma. Frukten är
sammanvuxen med agnarna. Den
viktigaste arten är O. sativa, vanligt
r.. som i många raser odlas i de
flesta varmare länder och utgör
en väsentlig beståndsdel i födan
för nära hälften av jordens
befolkning. Det härstammar från
s. ö. Asien och odlades hos kine-
serna redan omkr.
3000 f. Kr. Till
Europa infördes det
av araberna och
odlas här, dock
endast i mindre
skala, i Spanien,
Italien, Ungern och
på Balkanhalvön.
Till Amerika fördes
det på 1600-talet.
— R. är ett vanl.
1—2 m högt,
en-årigt sumpgräs,och
risåkrarna måste
under
vegetationsperioden (3—4 mån.)
sättas under
vatten. Först kort före
skörden avtappas
vattnet. En mindre
använd ras el.
underart, bergriset,
nöjer sig dock med
periodvis
återkommande bevattning.
I handeln
kommer r. dels
oskalat (p a d d y), dels
skalat, d. v. s.
befriat från agnarna.
Skalningen sker i riskvarnar, och därvid fås
som biprodukter skalen (agnarna), vilka
nyttjas som förpackningsmaterial, och vid
po-lering av r. r i s k 1 i (skalrester och fröets
glutenlager), vanl. kallat risfodermjöl (se
d. o.). Grynen (de rengjorda, polerade fröna)
äro vita och innehålla omkr. 80 % stärkelse
(bestående av mångsidiga, ytterst små korn)
samt omkr. 8 % proteinämnen. De användas
till en mängd olika maträtter. Till
brödbak-ning kan dock r. icke brukas. Stärkelsen
spelar roll som toalettmedel, poudre de riz.
Genom jäsning beredas av r. arrak och risvin
(japanernas sake).
Av det närstående släktet Leersia, v i 1
d-r i s, finns i Sverige L. oryzoides, som är
ymnig här och där i åar i de s. landskapen. G.M-e.
Risodling, Kalifornien.
Vanligt ris, Oryza sativa.
a fruktvippa, b blomma, c
frukt, d bladslida med stipler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
