Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robbia, Giovanni della - Robbia, Luca della - Robeck, sir John Michael De - Robeck, Jonas (Johannes) - Robert, Lars - Roberg, Paul Emil RIchard - 1. Robert I (fransk konung) - 2. Robert II den helige (fransk konung) - Robert de gode el. den vise (konung av Neapel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Robbia, L. d.—Robert
924
Marmorrelief av Luca della Robbia i bröstvärnet
till en sångläktare i domen i Florens.
Ceppo i Pistoia, 1525—29) är intressant för
sina livliga figurscener, som bl. a. vilja
exemplifiera de sju kardinaldygdernas
utövande. R:s tre söner stupade alla 1527 i
Florens’ hopplösa strid med kejsaren och
Me-dicéerna, och efter hans egen död 1529 fanns
ingen, som kunde fortsätta familjens
konstnärliga traditioner. — Litt.: P. Schubring,
»Italienische Plastik des Quattrocento» (1919);
jfr litt. till Robbia, L. della. H. C-l.
Robbia [ra’bia], Luca della, florentinsk
skulptör (1399—1482). Började som
marmorskulptör och intog som sådan under
1430-talet, då han utförde en av sångläktarna i
domen, den främsta platsen i Florens vid
sidan av Donatello. Läktarens bröstvärn
upptages av en serie reliefer av sjungande och
musicerande figurer i en idealiserande, enkel
och detaljfri stil (se bild), som skiljer honom
från övriga florentinska skulptörer vid denna
tid. Det var emellertid genom att tillämpa
glasyrtekniken på reliefskulpturer i lera, som
R. fick sin stora betydelse för den italienska
konsten. Det första verket av denna art
tillkom 1442 (altaret i Peretola), men det var
här blott bakgrunden till en relief, som
utförts i glasyrteknik. Det första egentliga
skulpturverket i den nya tekniken tillkom
1442—45, näml, lynettreliefen med Kristi
uppståndelse i domen i Florens, samt en
motsvarande relief med Kristi himmelsfärd i samma
kyrka (1446—51; se Florentinsk konst,
bild på pl. 1). Mot den blå
himmelsbakgrun-den avteckna sig figurerna helt vita, Kristi
gloria i guld, träden gröna. De färgrikaste
verk han utfört äro evangelistmedaljongerna
i Pazzikapellet, där han även gav förhallens
kupol dess blänkande fajansdekor. Ett stort
antal madonnabilder av R:s hand har
bevarats. De bära alltid barnet på vänstra armen,
varigenom de lätt skiljas från brorsonen
Andreas, ho^vilka barnet sitter på moderns
högra arm. — Den detaljfria stil R. utvecklat
redan i sina marmorverk var onekligen som
tillrättalagd för att tillämpas i den flytande
glasyrens teknik. — Litt.: P. Schubring, »Luca
della Robbia und seine Familie» (1905; 2:a
uppl. 1921); A. Marquand, »Luca della Robbia»
(1914) och »Robbia heraldry» (1919). H. C-l.
Robeck [råu’bek], sir John Michael
De, brittisk amiral (1862—1928), tillhörde en
till England utflyttad gren av svenska ätten
Fock (se vidare d. o., släktart.).
Robeck, Jonas (Johannes), svensk
jesuit (1672—1735). Blev student i Uppsala
1690, var kollega i Kalmar 1698—99,
återvände till Uppsala och sökte disputera,
vilket förvägrades honom på grund av i
dispu-tationen gjorda utlåtelser mot präster och
teologer. Orolig till lynnet och missmodig
över motgångarna, begav sig R. 1704 från
Sverige och slog sig slutligen ned i
Hildes-heim, då säte för en jesuitskola och de
nordiska missionerna. Här övergick R. till
katolicismen och upptogs i jesuitorden. Vid ett
par tillfällen begärde R. att få återvända till
Sverige. J. N. Funck utgav 1736 R:s arbete
om självmord med vederläggande
anmärkningar under titeln »Excercitatio philosophica
de morte voluntaria». Biogr. av B. Olsson
(Kalmar Nations Skriftserie 1925). B-rO-n.
Roberg, Lars, läkare (1654—1742). Blev
med. dr i Leiden 1689, gav därefter
undervisning i anatomi i Stockholm, blev 1696
assessor i Collegium medicum och 1697 prof,
i anatomi och praktisk medicin i Uppsala. R.
bidrog på ett förtjänstfullt sätt till
läkar-bildningens höjande och utveckling; på hans
förslag inrättades Akademiska sjukhuset (se
d. o.) i Uppsala. R. var träget verksam som
författare i medicinska och
naturvetenskapliga ämnen m. m. (A. W-dt.)
Roberg, Paul Emil Richard,
dekorationsmålare (1821—59). R. tecknade i sin
ungdom vid Slöjdskolan och Konstakad.,
var några år biträdande dekorationsmålare
vid Kungl. teatern och Nya teatern, reste
sedan utomlands och blev 1842
dekorationsmålare vid Kungl. teatern. På Operan
debuterade han med en lysande uppsättning av
»Profeten», som väckte stor sensation.
Sedan följde dekorationer till »Trollflöjten»,
»Don Juan», »Oberon», »Friskytten» m. fl.
R:s dekorationer voro stiltrogna. Om deras
konstnärliga flykt vittna de skisser, som
bevaras i Nordiska museet. G-g N.*
Robert [fr. uttal råbä’r], franska konungar.
1. R. I (d. 923), se Kapetinger.
2. R. II den helige (d. 1031), son till
Hugo Capet. Blev faderns medregent 987 och
ensam konung 996. R. äktade sin fränka
Berta av Arelat för att utvidga sina
familje-besittningar, men påven nödgade honom att
upplösa denna kanoniskt ogiltiga förbindelse.
R. gifte sig sedan med Constance av Toulouse,
fick 1016 hertigdömet Burgund och hade mot
slutet av sin regering strid med sina söner.
Fr. monogr. av C. Pfister (1885).
Robert (it. Robe’rto) den gode el. den
vise, konung av Neapel (1275—1343).
Genom påvens hjälp lyckades R. vid sin faders,
Karl II :s, död, 1309, bli erkänd som konung
med förbigående av sin äldre broders son
Karl Robert. R. ansågs som den mäktigaste
fursten i Italien på sin tid. Han stödde
påvarna mot kejsarna, var vetenskapligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
