Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert de gode el. den vise (konung av Neapel) - 1. Robert I Bruce (skotsk konung) - 2. Robert II, the Stewart (skotsk konung) - 3. Robert III (skotsk konung) - Robert (hertig av Chartres) - 1. Robert I (hertig av Normandie) - 2. Robert II Djävulen (hertig av Normandie) - 3. Robert III (hertig av Normandie) - Robert (hertig av Parma) - Robert, Carl - Robert, Henri (Henri-Robert) - Robert, Hubert - Robert, Leopold Louis - Robert av Glouscester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Robert—Robert av Gloucester
926
litterärt anlagd och beskyddade Petrarca
och Boccaccio.
Robert [eng. uttal rå’bot], skotska konungar.
1. R. I B r u c e, se B r u c e.
2. R. II, kallad R. the Stewart (1316
—90), konung 1371. R., som var dotterson
till Robert Bruce, hade i flera perioder under
David Bruces minderårighet och fångenskap i
England varit Skottlands regent. Efter
Davids död 1371 erkändes han som konung. Han
var vid sin tronbestigning redan bruten av
svår ohälsa, och hans regering blev föga
hän-del S61* k.»
3. R. III (omkr. 1340—1406), son till
föreg. R. blev 1387 genom olyckshändelse
vanför; han besteg tronen 1390. Till följd av R:s
sjuklighet var hans yngre bror Robert av
Fife regeringsmaktens verklige utövare till
1399. då R:s son David, hertig av Rothesay,
utsngs till regent. Denne dog under mystiska
omständigheter redan 1402, och R. överlevde
ej länge underrättelsen om att hans ende
kvarlevande son, Jakob (sedermera konung
Jakob I), 1406 tillfångatagits av
engelsmännen. V. S-g.*
Robert [fr. uttal råbä’r], hertig av Chartres,
se Chartres och O r 1 é a n s, släktövers.
Robert, grevar av Flandern, se
Flandern, sp. 563—564.
Robert [fr. uttal råbä’r], hertigar av
Nor-mandie.
1. R. I, se R o 11 o.
2. R II Djävulen (fr. le diable), hertig
1028 (d. 1035) efter sin bror Rikard III, som
R. anklagades för att ha förgiftat. Han gjorde
ett tåg mot Knut den store i England till
förmån för Ethelred II:s söner, men flottan
strandade. R. dog i Nicaea på väg hem från
en pilgrimsfärd till Jerusalem. Vilhelm
Eröv-raren var oäkta son till R.
3. R. III, hertig 1087—1106 (d. 1134), den
föreg:s sonson och son till Vilhelm Erövraren.
R. hade tvist med sin bror Vilhelm II av
England, utmärkte sig under första korståget
men råkade efter hemkomsten i strid med
sin bror Henrik I av England. Denne
erövrade Normandie 1106, och R. insattes i
fängelse samt dog där.
Rubert, hertig av Parma (1848—1907); jfr
Bourbon, släktövers. Blev som minderårig
hertig 1854, fördrevs 1859 och bodde sedan
mest i Österrike. Av hans döttrar blev Marie
Loui°e g. m. Ferdinand I av Bulgarien och
Zita med kejsar Karl I av Österrike; av
sönerna märkes prins Sixte (sed. o.) av Bourbon.
Robert, Carl, tysk filolog, arkeolog (1851
—1922), e. o. prof, i Berlin 1877, ord. prof,
där 1880 och i Halle 1890, var en av
samtidens främsta och mångsidigaste klassiker,
filolog och arkeolog i sällsynt förening. Hans
viktigaste arbeten gälla mytologien. Bland
hans många arbeten må nämnas »Bild und
Lied» (1881), »Pausanias als Schriftsteller»
(1909), »Oidipus. Geschichte eines poetischen
Stoffes im griechischen Altertum» (2 bd, 1915)
och »Archaeologische Hermeneutik» (1919). Han
nybearbetade 4:e uppl. av L. Prellers
»Grie-chische Mythologie» (1887 ff.); andra delen
därav, »Die griechische Heldensage» (3 bd, 1920—
26), är ett helt nytt arbete och standardverket
i grekisk mytologi. En mängd värdefulla avh.
publicerade han i tidskr. Hermes, vars redak-
»Pont du Gard.» Målning av Hubert Robert i
Louvremuseet i Paris.
tion han i 40 år tillhörde. Han bearbetade för
scenen Sofokles’ »Spårhundarna» och
Menan-ders »Epitrepontes». —- Jfr »C. R., zum
Ge-dächtnis» (1922); O. Kern, »H. Diels und C.
R.» (1927). E. N-n.*
Robert [råbä’r], Henri, kallad
Henri-Robert, fransk advokat och historisk
författare (f. 1863). R. blev brottmålsadvokat
1885 och vann som sådan stort rykte. Han
har utgivit en rad historiska skildringar.
»Les grands procès de 1’histoire» (8 bd, 1923
—32) finnes delvis i sv. uppl. (1924). I sv.
övers, ha även utkommit »Ryktbara historiska
gestalter» (1925), »Ryktbara kvinnogestalter»
(1926), »Ryktbara historiska porträtt» (1927)
och »Franska krigargestalter» (1928). Han
har även skrivit »Louis XVI» (1928).
Robert [råba’r], Hubert, fransk
målare (1733—1808), elev hos Natoire i Rom
1754—65. R. specialiserade sig på att måla
antika ruiner och sydfranska pittoreska
motiv. Hans Parisbilder (flera i
Carnavaletmu-seet) ha stort kulturhistoriskt värde. Louvre
har ett 20-tal av hans arbeten. R. var även
verksam som trädgårdskonstnär, bl. a. i
Versailles. Under revolutionen tillbringade han
nio månader i S:t-Lazarefängelset; enl.
traditionen skall han då ha utfört det
självporträtt Nationalmuseum i Stockholm äger.
— Monogr. av C. Gabillot (1895), T. Leclère
(1913), P. Sentenac (1929), de
Nolhac-Lukom-ski (1930). G. W. L.
Robert [råbä’r], Leopold Louis,
schweizisk målare (1794—1835). Kom till Paris 1810
och blev elev till David. R. for 1818 till Rom,
där han avbildade pittoreska scener och
genremotiv, ss. »Skördefolkets ankomst till
Pon-tinska träsken», »Pilgrimernas återkomst
från madonna delPArco», »Bönder på
Romerska kampagnan» (Louvre) och »Kyrkan
San Paolo fuori le mura efter branden 1823»
(Thorvaldsens museum, Köpenhamn). 1831
lämnade han Paris och for till Venezia, där
en hopplös kärlek till prinsessan Charlotte
Bonaparte drev honom till självmord.
Monogr. av Ch. Clement (1874). G. W. L.
Robert av Gloucester [rå’bet- glå’ste],
engelsk krönikeskrivare (d. omkr. 1300). R:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
