Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokoko - Rokycana, Jan - Roland - Roland de Platière, Jean Marie - Roland de Platière, Manon (Marie Jeanne) - Rolandsbräschen - Rolandseck - Rolandssagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Rokycana—Rolandssagan
968
och överflödande detaljrik. I Italien liksom
i Spanien blev r. aldrig riktigt bofast. I de
nordiska länderna mottogs den med
begärlighet. Till Sverige inkom den med de för
Stockholms slotts dekorerande inkallade franska
konstnärerna och hantverkarna, med den
mängd av konstföremål av olika art, som
infördes och utlämnades som modeller till
svenska yrkesmän, och med de mönsterritningar,
som svenskar utförde under sina studier i
Frankrike. Den franska smakens
omplantering i svensk jordmån representeras i främsta
rummet av C. Hårleman och J. E. Rehn (se
dessa ord). — Litt.: P. Jessen, »Das
Ornament des Rococo und seine Vorstufen» (1894)
och »Meister des Ornamentstichs», 3 (1924);
A. Schmarsow, »Barock und. Rokoko» (1897);
M. Semrau, »Die Kunst der Barockzeit und
des Rokoko» (4:e uppl. 1921; i W. Lübke,
»Grundriss der Kunstgeschichte»); A. Michel,
»Histoire de Fart», 7: 1—2 (1923—24); A.
Lindblom, »R.» (1929; i »Bonniers
konsthistoria»). (E. L-k.)
Rokycana [rå’kitsana], Jan, tjeckisk
teolog (1397—1471), se H u s i t e r, sp. 160.
Roland [sv. uttal rå’-, fr. rålä’], sagohjälte,
hörande till karolingiska sagokretsen, se R
o-landssagan och Rolandsstod.
Roland de la Platière [rålä’ do la platiä’r],
Jean Marie, fransk politiker (1734—93).
Var fabriksinspektör i Lyon, hänfördes av
revolutionen 1789, bosatte sig 1791 i Paris
och slöt sig till
giron-disterna som en av
Brissots närmaste
anhängare. Om hans
maka och deras salong se
art. om henne nedan.
Själv var R. en sträv
men hederlig
representant för fransk
medelklass. Han blev
mars 1792
inrikesminister och var med
om krigsförklaringen
mot Österrike. Som
minister var han en
arbetsam, duglig förvaltningsman och inlade
förtjänster bl. a. i livsmedelsfrågor. Då R.
och Dumouriez gjort påtryckningar på
Ludvig XVI, när denne var obenägen att
sanktionera besluten mot emigranterna och de
edsvägrande prästerna, ledde detta till
ministärens avgång juni s. å. Efter
kungadömets fall aug. s. å. ingick R. åter som
minister. Han kämpade i konventet mot de
radikala elementen. Efter oroligheterna i
jan. 1793 avgick R. Då girondisterna
störtades, undkom han men tog sitt liv vid
underrättelsen om sin makas avrättning. B. H-d.
Roland de la Platière [rålä’ do la platiä’r],
Manon (Marie Jeanne), fransk
politisk ledarinna (1754—93), dotter till en
gra-vör Phlipon och 1780 g. m. J. M. R. (se
ovan). Inspirerad av upplysningsfilosofien,
blev madame R. en ivrig anhängare av
revolutionen. Hon gjorde sitt hem i Paris till
en viktig politisk samlingsplats, särskilt för
girondisterna, som rönte starkt inflytande av
hennes fängslande och starka personlighet.
För sin make var hon ett fast politiskt stöd.
Liksom denne reagerade hon starkt mot
sep
tembermorden 1792. Vid girondisternas fall
1793 fängslades madame R. och gick modigt
i döden, då hon avrättades. Hennes »Lettres»
äro utg. i 2 bd 1900—02 och ny serie 1913,
hennes memoarer av C. Perroud (2 bd, 1905).
Biogr. av Madeleine Clemenceau (1928). B. H-d.
Rolandsbräschen, se B r è c h e de Roland.
Rolandse’ck, by i Rhenprovinsen, Tyskland,
på vänstra stranden av Rhen, s. ö. om Bonn,
är en av de vackraste och mest besökta
platserna vid Rhen. På krönet av en basaltklippa
ligga resterna av den 1040 omtalade och 1475
förstörda borgen Rulcheseck; på holmen
Non-nenwerth i Rhen fanns till 1802 ett
nunnekloster av benediktinorden.
Rolandssagan [rå’-], ett till karolingiska
sagokretsen (se d. o.) hörande ämne, främst
behandlat i Roland ssången (fr.
Chanson de Roland), en fransk medeltidsdikt,
behandlande hjälten Rolands strid mot
sarace-nerna i passet Roncesvalles i Pyrenéerna och
hans död i slaget. Dikten har en historisk
bakgrund: samtida källor berätta, att kejsar
Karl den store år 778 företog ett härnadståg
till Spanien, varvid eftertruppen till hans
armé på hemvägen vid marschen över
Pyrenéerna överfölls av baskiska rövarskaror och
nedgjordes. Bland de i striden fallna nämnes
också Ilruodlandus Britannici limitis
præfec-tus (Roland, hövitsman över Bretagne). Om
denna tilldragelse har antagl. tidigt diktats
en el. flera sånger. »Chanson de Roland»
härrör från början av 1100-talet och har
tillkommit trol. någonstädes i Ile-de-France
(enl. en annan uppfattning i Normandie).
Dikten behandlar i kärnfull och målande episk
stil Rolands och hans medkämpars, de tolv
paladinernas, strid mot saracenernas otaliga
härskaror, deras slutliga, genom förräderi av
Rolands styvfar, Ganelon, föranledda
undergång inför övermakten, Karl den stores hämnd
på saracenerna och Ganelons bestraffning.
Berömd är framför allt episoden med Rolands
död (Roland bär tillsammans liken av
paladinerna och lägger sig att dö vid deras sida
med sitt ryktbara svärd Durandal under sig).
Helhetstonen i dikten är varmt kristlig,
heroiskt romantisk och patriotisk (»la douce
France»). Ett för stilen kännetecknande drag
är det ofta återkommande bruket av vissa
stående, nästan formelartade uttryck och
vändningar. Dikten är skriven på tiostavig
asso-nerande vers, grupperad i strofer på omkr. 15
rader. »Chanson de Roland» föreligger i nio
handskrifter, den äldsta och bästa i Oxford.
Roland blev genom denna dikt
utomordentligt populär som episk hjälte, och nya dikter
om honom började snart diktas både i och
utom Frankrike. Nämnas må bl. a. den
sydtyske prästen Konrads »Ruolantes lied» (omkr.
1130; utg. av Bartsch 1884) och Karlamagnus’
saga (utg. av Unger 1859). Av engelska och
nederländska övers, äro blott fragment
bevarade. I Spanien blev Roland huvudpersonen
i en stor serie romanser, och i Italien upptogs
han i folklitteraturen som favorithjälte. På
folkliga italienska Rolandsdikter återgå
sedermera de stora diktarna från tidsskedet kring
1500, Pulci (1481), Bojardo (1486) och Ariosto
(1516). Ännu långt in i våra dagar har
Roland varit hjälte i ballader, folkböcker
samt populära marionettspel. — »Chanson de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
