Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rolandssagan - Rolandsstod - Rolf, Bruno Rolf - Rolf, Ernst - Rolf Krake - Rolfsen, Alf - Rolfsen, Johan Nordahl Brun - Rolfstorp - Rolfsån - Rolin-Jacquemyns, Gustave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
969
Rolandsstod—Rolin-Jacquemyns
970
Rolandsstod i Stendal.
Roland» är utg. i en mängd uppl. (fotografisk
reproduktion samt diplomatiskt avtryck
avOx-fordliandskriften utg. av E.Stengel 1878).
Text-uppl. av E. Stengel, J. Bédier m. fl. Litt. om
R. är utomordentligt rik. En god överblick
över den tidigare forskningen ger E.
Wink-lcr, »Das Rolandslied» (1919). Jfr f. ö. J.
Bédier, »Les légendes épiques», III (2:a uppl.
1921), »La chanson de R.» (1927), P.
Boisson-nade, »Du nouveau sur la Chanson de Roland»
(1923).
Litt.: J. Vising, »Rolandssången» (1898).—
R. är övers, till sv. av H. af Schultén (1887;
jfr »Världslitteraturen», serie 2, 1902) och
(delvis) av E. G. Bengtsson (i
»Världslitteraturen», bd 9, 1929). O. W-n.
Rolandsstod, en särskilt i nordtyska städer
uppställd kolossalstaty, föreställande en
riddare i rustning
med draget svärd.
Det anses, att R.
symboliserar frihet
och
självständighet, varför man
t. ex. i ett par
fall utfört statyer
av Bismarck som
R. Om R:s
ursprung, om
namnet Rolands
egentliga betydelse etc.
råda olika
meningar. Den på
torget i Bremen
(se d. o., bild sp.
1173) stående R
av sten är
troligen från 1404;
på platsen fanns
en R. av trä, som
brann upp 1366. —
Litt.: K. Heldmann,
»Die
Rolandsbil-der Deutsehlands»
(1904) och
»Ro-landsspielfiguren,
Richterbilder oder
Königsbilder?»
(1905); K. Hoede,
»Das Rätsel der Rolande» (1911); E. Schuize,
»Wirkung und Verbreitung des deutschen
Rolandsliedes» (1927). — Jfr
Kopparmatte. E. L-k.
Rolf, Bruno Rolf, meteorolog (f. 1885
25/g), fil. dr i Uppsala 1917, observatör vid
Vassijaure naturvetenskapliga station 1905—
06, meteorolog 1914, förste statsmeteorolog
1919. R. är sedan 1915 ledare av de
geofysi-ska arbetena vid Abisko naturvetenskapliga
station. I de till största delen av honom
redigerade bulletinerna Observations
Météoro-logiques ä Abisko föreligger ett synnerligen
värdefullt observationsmaterial. R. har även
med framgång sysslat med företrädesvis
teoretiska problem rörande radiovågornas
fortplantning i atmosfären. A. Å.
Rolf, Ernst, revyledare, kuplettsångare
(f. 1891). R. har från 1921 uppfört egna
revyer, bl. a. i Stockholm och Oslo. R. har
särskilt lagt an på en praktfull utstyrsel.
Rolf Krake, dansk sagokonung i Lejre, den
ypperste av skjoldungarnas ätt. Till honom
samlades kämpar från hela Norden, främst
bland dem norrmannen Bodvar Bjarke,
svensken Svipdag och dansken Hjälte. Sitt
tillnamn Krake (»torr gren», »mager
stackare») fick han av en fattig man, Vogg, som
föreställt sig den ryktbare R. mycket
ansenligare. R. företog med sina tolv kämpar en
färd till konung Adils i Uppsala, som var g.
m. hans moder, Yrsa. Med mandom värjde
han sig för Adils’ många svekfulla försåt och
räddade sig till sist under ritten över
Fyrisvallarna genom att strö ut på marken av det
guld, som Yrsa lämnat honom, till sist den
kostbara ringen Sviagris. Ännu ung bragtes
R. om livet genom sin onda syster Skulds
svek och trollkonster; hon var g. m. R:s
lydkonung Hjorvard. — Om R. berättas utförligt
dels hos Saxo, dels i en isländsk romantisk
saga från 1300-talet. I båda dessa källor
återges också på prosa det gamla
»Bjarka-mal» (se d. o.) om R:s sista strid. På den
förlorade »Skjoldungasagan» grundar sig
Snorres berättelse i Eddan om R:s Uppsalafärd.
R. omtalas också i de fornengelska dikterna
»Widsith» och »Beowulf» (se d. o.). Han har
säkert varit en historisk person, som levat i
förra hälften av 500-talet. — Litt.: A. Olrik,
»Danmarks heltedigtning», 1 (1903); E.
Wes-sén, »De nordiska folkstammarna i Beowulf»
(1927). E. W-én.
Rolfsen, Alf, norsk målare (f. 1895), son
till J. N. B. R. Efter studier vid konstakad.
i Köpenhamn 1914—16 och i Paris tre år
senare for R. till Italien, där 1400- och
1500-talets konst gav honom starka intryck.
1922 utförde han fresker i den nya
telegrafbyggnaden i Oslo i en av fransk kubism
påverkad stil. Väggbilderna i hantverkarnas
festsal i Oslo 1925 äro mera fritt måleriska.
I Stiklestads kyrka har R. skapat en
märklig målningssvit, färdig 1930, som påminner
om det bästa i den italienska
högrenässansens freskomåleri. E. L-k.
Rolfsen, Johan No rd ah 1 Brun, norsk
pedagog och författare (1848—1928). R. är
särskilt känd för sin »Lesebok for
folkesko-len» (5 bd, 1892—95), som ännu brukas och är
tryckt i nära 4 mill. ex. De ändringar av
stilistisk art, som R. i sin läsebok av
pedagogiska skäl företog i klassiska författares
verk, framkallade stark kritik från litterärt
håll och äro bl. a. förlöjligade av Gabriel
Scott i komedien »Babels taarn» (1911). På
R:s initiativ upprättades centralstyrelsen för
de norska folkskolornas barn- och
ungdoms-bibliotek, vars ordf, han var till 1914. W-tK.
Rolfstorp, socken i Hallands län, Himle
härad, ö. om Varberg; 54,78 kvkm, 1,131 inv.
(1932). Odlad bygd i s. v. kring övre Himleån
och dess biåar (kustslätten med utlöpare), f.
ö. bergplatåer. 1,584 har åker, 2,616 har
skogsmark. Ingår i Grimetons och R:s
pastorat i Göteborgs stift Varbergs kontrakt.
Rolf sån, å i s. v. Västergötland och n.
Halland, uppkommer genom förening av Nolån
och Sörån till Storån, genomflyter Lygnern
(se d. o.) och mynnar i Kungsbackafjorden.
Rolin-Jacquemyns [rålå^akmå’], Gu stav e,
belgisk jurist (1835—1902). Deltog 1868 i
grundandet av folkrättstidskriften Revue de
Droit International och var 1873 en bland
stiftarna av samfundet Institut de droit in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
