Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rolin-Jacquemyns, Gustave - Roll (teater) - Roll (flygning) - Roll, Alfred Philippe - Rolland, Romain - Roll Anker, Nicoline (Nini) - Rolle, Michel - Rollin, Charles - Rollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Roll—Rollo
972
ternational (se d. o.), vars generalsekr. han
var 1887—92. Han var belgisk
inrikesminister 1878—84. Som premiärminister i Siarn
1892—1901 inlade han stora förtjänster om
förvaltningens och rättskipningens omdaning
där efter europeiska förebilder.
Roll (fr. röle, urspr. pergaments- el.
pappersrulle), den utskrivna texten (ev. också
noterna) till en skådespelares (el. sångares) parti
i ett teaterstycke; i överförd mening också
själva det parti han har att utföra, den
diktade person han har att framställa. G. K-g.
Roll, se Flygning, sp. 647, bild 6.
Roll, Alfred Philippe, fransk målare
(1846—1919). Studerade vid École des
beaux-arts men mest på egen hand och gjorde sig
bemärkt genom en följd brett och kraftigt
hållna målningar med mycket olikartade
motiv, t. ex. »Halt!» (1875; en fransk och en
tysk kavallerist i handgemäng),
»Gruvarbetarnas strejk» (1880), »I Normandie» (1882;
en betande ko, kraftigt målad i naturlig
storlek och i friluft) och »Sommaren» (1887;
en dam, en gosse och en pudel i solskenet
i det gröna). »Livets fröjder»,
väggmålning i Hotel de ville, fullbordades 1905,
»Apo-teos», plafond i Petit palais, 1913, »Poesi»
och »Drama» (även i Petit palais) 1914. R. har
målat många varianter av temat sommardag,
djurstudier (»Stridande hästar», 1912) och
porträtt. Högst stå R:s studier av flickor,
barn och djur i luft och solsken. G-gN.*
Rolland [rålä’], R o m a i n, fransk
författare, Nobelpristagare (f. 1866 28/i). Vid 15 års
ålder kom R. till Paris, genomgick École
normale supérieure och var 1889—90 stipendiat i
Rom, där han lärde
känna Malvida v.
Mey-senbug (se d. o.), som
fick ett avgörande
inflytande på hans
utveckling. 1895 vann
R. doktorsgrad på en
avh. om operans
historia före Lully, följd
av ett par
musikhistoriska essäsamlingar.
R. tog även initiativ
till den första
internationella kongressen
för musikhistoria i
Paris 1900. I en rad populära konstnärs- och
musikermonografier, »Millet» (1902), »Vie de
Beethoven» (1903), »Vie de Michel-Ange»
(1906), »Vie de Hændel» (1910) och »Vie de
Tolstoi» (1911), sökte han först dela med sig
av sin brinnande bildningsentusiasm, vari
ingår ett starkt socialt patos, som klarast kom
till uttryck i programskriften »Théätre du
peuple, essai d’esthétique d’un art nouveau»
(1903). Själv skrev han för denna drömda
»folkteater» ett antal dramer med ämne ur
fransk historia, sammanbundna till två
cykler: »Les tragédies de la foi» (»Saint-Louis»,
1897; »Aert», 1898; »Le triomphe de la
rai-son», 1899) och »Théåtre de la revolution»
(»Danton», 1901, uppf. i Sthlm 1920; »Le 14
juillet», 1902; »Les loups», 1909, uppf. i Sthlm
1927, vartill bör läggas »Le jeu de 1’amour
et du hasard», 1925, hans starkaste
skådespel, uppf. i Sthlm 1927). Samtliga dessa
arbeten ha översatts till svenska, sedan R. 1916
mottagit Nobelpriset för sitt voluminösa
huvudverk, den ojämna men i flera avseenden
märkliga musikerromanen »Jean-Christophe»
(10 bd, 1904—12; sv. övers. 1913—18). Det är
en bred bildningsroman av klassisk hållning,
vars tyske hjälte, som fått låna drag både
av Beethoven och Wagner, göres till bärare
av författarens innersta patos, åsyftande en
fruktbar växelverkan mellan tysk och fransk
kultur. R. företräder en human
individualism, som icke räknar med några
nationalitetsgränser. Dessa »europeiska» idéer förblev
R. trogen även under världskriget, varigenom
han bragtes i skarpt motsatsförhållande till
sina landsmän och nödgades flytta till
Schweiz. Härifrån utsände han sina
stridsskrifter i fredens tjänst: »Au-dessus de la
mélée» (1915; »Ovan stridsvimlet», 1916), »Les
précurseurs» (1919; »Föregångsmännen», 1920)
m. fl. Frånsett den ansträngt levnadslustiga
rabelaisiaden »Colas Breugnon» (1919; sv.
övers, s. å.), skriven före kriget, avhandla
hans följ, romaner människoöden mot samma
blodiga bakgrund: i »Clérambault» (1920; sv.
övers, s. å.) går R. till rätta med
nationalismen i H. G. Wells’ stil, medan han i
trilogien »L’äme enchantée» (1923—25; »Den
förtrollade själen», s. å.) liksom i
»Jean-Chri-stophe», fast med bleknad inspiration,
skildrar exalterade vänskapsförhållanden mellan
tyskar och fransmän. I biografien »Mahatma
Gandhi» (1923; sv. övers. 1924) har han
tecknat österlandets kvietistiska hjälteideal. R.
är ingen stor konstnär men en renhjärtad och
varmblodig ideolog, som gått i skola hos
Rousseau och Tdlstoj. — Se monogr. av P.
Seippel (1913; sv. övers. 1917), S. Söderman
(1916), H. Guilbeaux (1917), P. J. Jouve(1920),
J. Bonnerot (1921) och S. Zweig (s. å.). Jfr
även en entusiastisk essä av Ellen Key i
Ord och Bild 1913. Kj. S-g.
Roll Anker, Nicoline (Ni ni), se A
n-k e r, N. R.
Rolle [rål], Michel, fransk matematiker
(1652—1749), mest känd genom en efter
honom uppkallad sats inom ekvationsläran,
vilken utsäger, att endast en reell rot till en
ekvation kan finnas mellan två successiva
rötter till ekvationens derivata. R. blev
beryktad genom försök att bevisa
differentialkalkylens felaktighet. T. B.
Rollin [rålä’], Charles, fransk pedagog
och historiker (1661—1741). Var lärare vid
flera högskolor, omorganiserade College de
Beauvais och var tre gånger rektor vid
Paris-univ. Sedan han på grund av sina
jansenis-tiska tänkesätt nödgats frånträda sina
lärar-befattningar, ägnade han sig åt
författarskap och utgav bl. a. »Traité des études» (4
bd, 1726—31) och kompilatoriska arbeten om
antikens historia, t. ex. »Histoire romaine»
(16 bd, 1738—48; sv. övers. 1785—98).
Rollo, anförare för en skara normander,
som i början av 900-talet intog landet vid
Seines mynning, vilket efter dem fick namnet
Normandie (se d. o.). R. fick enl. traditionen
av konung Karl den enfaldige detta land i
förläning (911) och blev stamfader för den
normandiska hertigsläkten, som 1066 med
Vilhelm Erövraren blev härskande även i
England. Från början hedning, tog han i
dopet namnet Robert. — Den moderna diskussio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
