Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Antikens Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Rom (Antikens Rom)
982
lösa korsvirkeskonstruktioner. Med undantag
av Tabularium från Sullas tid (bild 17; jfr sp.
983) och de ovannämnda templen finnes
emellertid i våra dagar ej mycket kvar av
republikens och Caesars Rom.
Kejsartiden krävde förstorade mått och
rikligt användande av marmor av olika slag.
Det stora genombrottet hänemot kejsartidens
materiallyx och större form faller under
Augustus (se beskrivningen av hans
byggnadsverksamhet i Res Gestae, hans egen
berömda skildring av sin regering). I Rom
byggdes nu Mar cellustea t e r n (bild 8), M a r s
Ultors tempel (bild 9) och C a s t o r s
och P o 11 u x’ tempel på Forum (bild 18).
Redan före Neros tid hade den av de
romerska lyrikerna och historikerna tadlade
bygg-nadslyxen präglat Rom. Vid denna tid (före
Pompejis förstöring 79 e. Kr.) hade man även
med utgångspunkt i en utveckling, som kan
följas tillbaka till senrepublikansk tid,
skapat en solid, standardiserad typ för
hyreskasernerna (insulae), som avlöser den från
Pompeji kända stadstypen och faktiskt behärskat
medeltiden och nyare tid: husen hade i
bottenvåningen rader av butiker med breda
dörrar, ovanför dem en smal balkong (på
huvudgatorna arkader framför butikerna) samt
därovan två, tre el. flera våningar, upplysta
av fönster mot gatorna el. mot inre gårdar
(bild 10—11). »Den nya formen» (så kallad
hos Suetonius och Tacitus) gynnades av Nero.
Romarna trodde, att Nero för att genomföra
den anlagt den stora eldsvådan 64 e. Kr.
I varje fall bildar denna eldsvåda
byggnads-historiskt en epok i stadshistorien.
Ruiner av denna nya stadsarkitektur
finnas på flera ställen i R., genom de nya
utgrävningarna efter 1926 (bild 10—11) och
i ett flertal kyrkor (Santi Giovanni e Paolo,
Sant’ Anastasia, Santa Croce in
Gerusa-lemme). Denna nya arkitektur, vars tegelfärg
snart behärskade hela staden i bjärt kontrast
mot de monumentala platsernas marmorprakt
och parkerna kring badanläggningarna
(termerna), kan också utmärkt studeras i Ostia.
En annan skapelse av kejsartidens rationella
stadsarkitektur, som faller i ögonen vid varje
besök i R., utgjorde kolumbarierna (se
d. o.), elegant utstyrda förvaringshus för
askurnorna, vilka påträffas överallt utanför
stadsmuren och där ersatt äldre tiders
van-ryktade begravningsplatser. Utom av
kolum-barier kantas de romerska vägarna av
stor-mansfamiljernås monumentala gravmonument.
Under 100-talet e. Kr. får under inflytande
av ändrade uppfattningar (bl. a.
kristendomen) seden att jorda liken övertag.
Katakomber (se d. o.) blevo då den typiska
storstadsbegravningsplatsen. Nya
vattenledningar tillkommo under kejsartiden, främst
kampagnans stora prydnader Aqua Claudia,
kejsar Claudius’ vattenledning, och Aqua
Alexandrina (från 226 e. Kr.). Den
sammanlagda längden av alla vattenledningarna
(akvedukterna) i Roms omnejd blev slutligen
mer än 50 mil.
Till den yttre utstyrseln hörde ock
broar-n a över Tibern. En ursprunglig träbro strax
s. om Tiberön (Pons Sublicius) ersattes under
helleniseringsperioden med en delvis ännu
kvarstående stenbro, Pons Aemilius (it. Ponte
Rotto, brovalven från 142 f. Kr.). Från samma
äldre period av stadens försköning härröra
Pons Milvius (Ponte Molle) och Pons
Fabri-cius till Tiberön (nu Ponte di Quattro Gapi;
se Bro, sp. 1261 och bild 12). Under
kejsartiden tillkommo bl. a. nuv. bron från Tiberön
till högra (v.) Tiberstranden (nuv. Trastevere)
Pons Cestius (Ponte Bartolomeo, helt
ombyggd på 300-talet e. Kr.) och den ståtliga
bron till Hadrianus’ mausoleum (Pons Aelius,
Ponte Sant’ Angelo, bild 12).
R:s äldsta hamn låg s. om’Pons Sublicius
och Pons Aemilius och reglerades i
hellenistisk stil på 100-talet f. Kr. Under kejsartiden
ersattes den genom en hamnanläggning s. v.
om Aventinen. Monte Testaccio är bildat av
avfallet från denna lastageplats. R:s verkliga
storhamn var emellertid O s t i a (se d. o.) och
efter Claudius’ tid kejsarnas 6 km n. v. om
Ostia byggda hamnar.
I det inre av R. behöllo storstadskvarteren
i huvudsak sin ovan beskrivna karaktär. I
monumentalbyggnaderna spåras efter hand en
ny stil, som förebådar bysantinsk tid och
medeltid. Basilikan blir den förhärskande
formen för samlingssalen och präglar också
saluhallar etc. (jfr basilikan vid Via Nazionale i
varuhusen vid Trajanus’ forum).
Kupolbyggnader bli vanliga, ehuru rundformen länge
döljes av en klassicistisk skärmfasad (P a
n-theon, se Romersk konst, sp. 1029, samt
det oriktigt benämnda Romulustemplet vid
Via Sacra från 300-talet). Omkr. 300 e. Kr.
framträder en ny monumental arkitektur med
enkel, av nyttoarkitekturen beroende fasad
men rik, i klassisk stil smyckad interiör. Det
mest storslagna provet ge Konstantins
basilika invid Forum (se bild 21 oeh art.
Basilika, med bilder) och det omkr. 300
ombyggda senatshuset (Curia, nuv. kyrkan
Sant’ Adriano). Samma anda möter i R:s
alltjämt bevarade kejsartidsstadsmur, som på
270-talet i germanskräckens tecken anlades av
kejsar Aurelianus kring den vidgade staden
(bild 13—14). Den ombyggdes på 300-talet,
400-talet och under senare tider men
präglades från början av den romerska
lägerarkitekturens kärva former. Av detta sena R.
med dess byggformer (basilikor, palatsens
kor-tiler, kupolbyggnader, murar, katakomber),
med reliefer som Septimius Severus- och
Kon-stantinsbågarnas togo Konstantinopel
(nygrundat som kejsarstad 326 e. Kr.),
Bysantinska riket, kristendomen och medeltiden arv.
R. indelades av Augustus i 14 regioner
(re-giones). Vid genomgången av dessa, gata för
gata, äro de viktigaste källorna —• förutom
monumenten själva och talrika antika
omnämnanden — dels återfunna fragment av en
stor, i marmor ristad stadsplan från omkr.
200 e. Kr., den s. k. Forma urbis, nu i
Anti-quarium i Rom, dels en förteckning över
stadens märkligare byggnader, monument o. s. v.
från kejsar Konstantins tid, den s. k.
kon-stantinska regionskatalogen
(kommenterad sv. uppl. i »Göteborgs högskolas kurs
i Rom 1909», i Göteborgs Högskolas Ärsskr.,
16, tr. 1911).
Stadens äldsta del, Palatinen, var
under den senare republikanska tiden
aristokratiens särskilda kvarter (jfr ovan, sp. 980
och bild 7). Upp till Palatien ledde från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
