Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rom - Litteratur - Roma (socken på Gotland) - Roma (Sancta Maria de Gutnalia, kloster på Gotland) - Roma (Italien) - Romagna - Romains, Jules (Louis Farigoule)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Roma—Romains
998
utg. av C. Rossi och M. Boroli). E.
Rodoca-nachi lämnar i sina historiska skildringar ett
rikligt material till studiet av R:s historia,
särskilt under renässansen. Ett huvudarbete
för R:s historia under medeltiden är F.
Gre-gorovius, »Geschiehte der Stadt Rom im
Mit-telalter» (8 bd, 1859—74; ny uppl., 2 bd,
1926). Jfr även P. Adinolfi, »Roma nelFetä di
mezzo» (1881—82), och A. v. Reumont,
»Ge-schichte der Stadt Rom» (3 bd, 1867—70).
Sammanfattande, kortare arbeten över R. äro
otaliga. Nämnas må här blott bland den
nyare litt. H. Stannard, »Rome and her
monuments» (1923). Jfr även E. Calvi,
»Bibliografia generale di Roma» (1906 ff.).
Roma, socken i Gotlands n. härad, mitt på
Gotland och på v. sidan av den numera
torrlagda R. myr; 23,41 kvkm, 749 inv. (1932).
Bördig slättbygd på märgelgrund. 1,426 har
åker, 476 har skogsmark. R. station är
knutpunkt för Gotlands (Lärbro—Visby—R.—
Burgsvik), Klintehamn—R. och Slite—R.
järnvägar; därinvid stort mejeri samt Gotlands
lantmäns centralförenings stora lagerhus.
Egendom: Roma kloster (se d. o.). R.
råsockerfabrik ligger i Björke socken. Ingår i R.,
Björke, Follingbo och Akebäcks pastorat i
Visby stift, Medelkontraktet. — Kyrkan är
treskeppig, färdigbyggd på 1200-talet; delar
av en äldre kyrka finnas kvar i den
nuvarande anläggningen.
Roma, urspr. Saneta Maria de G u
t-n a 1 i a, fordom cistercienskloster på Gotland,
omkr. 2 mil s. ö. om Visby i Roma socken.
Det anlades 1164 som dotterkloster till
Nydala i närheten av platsen för öns
landskapsting (Gutnaltinget; härav namnet Gutnalia,
som någon gång förvanskats till Gudvalla).
Redan i början av 1200-talet var klostret
betydande. Det förvärvade stora besittningar
på Gotland, hade även gods på Öland och en
stor domän i Estland (Kolk, se d. o.). Även
i Reval ägde klostret tomter och hus.
Sålunda kom R. att göra åtskilliga insatser i
Estlands utveckling. Klostrets siste abbot,
Johannes Bohnsaek, fick 1519 avstå de
est-ländska godsen till Kristian II, och själva
klostret indrogs till danska kronan ej senare
än 1531. — Klosterbyggnaderna stodo på
1500-och 1600-talet täml. orörda kvar. På
1730-talet hämtade landshövding Grönhagen sten
från dem till en ny manbyggnad (se R o m a
kloster); klosterkyrkan — en typisk
ci-sterciensisk, treskeppig pelarbasilika av
finhuggen kalksten — inreddes till fähus. I
början av 1800-talet lät landshövding Cederström
nedriva sidoskeppens yttermurar. I det skick,
vari klosterkyrkan nu befinner sig, sedan
fähusinredningen efter en eldsvåda 1898
avlägsnats och riksdagen 1911 anslagit medel
till konserveringsarbeten, är den en av
Sveriges ståtligaste ruiner (se bild). — Jfr
G. Lindström, »Anteckningar om Gotlands
medeltid». II (1895). K. B. W-n.
Roma [rå’ma]. 1. It. provins, bildad 1870 av
dittills till Kyrkostaten hörande områden,
omfattar de centrala delarna av Latium (se d. o.),
kring staden Rom och Tibern; 7,553 kvkm,
1,567,856 inv. (1931).
2. It. namn på staden Rom.
3. (Myt.) D e a R o m a, hos grekiska
historiker en sagofigur, efter vilken Rom skulle
Ruinen av Roma klosterkyrka.
ha uppkallats. Hon blev i grekiska samhällen
föremål för en kult som personifikation av
staden Rom och upptogs under kejsartiden bland
de romerska statsgudarna. E. St.
Romagna [råma’nja], fordom huvuddelen
av det bysantinska exarkatet (se E x a r k a t)
i Italien, sedermera nordostligaste delen av
Kyrkostaten. R. förenades 1860 med
konungariket Italien.
Romains [råmä’], J u 1 e s, pseud. för Louis
F a r i g o u 1 e, fransk författare (f. 1885). R.
var (jämte G. Duhamel) själen i en
diktar-krets, »groupe de 1’Abbaye», som från 1909
kallade sig
»unanimis-ter» efter en
diktsamling av R., »La vie
unanime» (1908), vari
dess litterära
åskådning först fick ett
samlat uttryck. Det
gällde att ersätta
indi vidualpsykologien
med en fördjupad
kollektivpsykologi, byggande på moderna
sociologers rön, främst
E. Durkheims, och att
i samband därmed
skapa ett förenklat språk, frigjort från all
litterär tradition, för det moderna livets
behov. Programmet utvecklades i ett flertal
skrifter på vers och prosa, delvis i samarbete,
med andra, och sedan J. Copeau grundat sin
berömda Théatre du Vieux-Colombier, fick R,.
ett nytt experimentalfält för sina teorier.
Som social lyriker har R. givit sitt bästa i
»Odes et prières» (1913) för att i
krigsdik-terna »Europé» (1916) och »Les quatre saisons»
(1917) slå ett slag för en pacifistisk
internationalism, som han förblivit trogen. »Mort de
quelqu’un» (1911; »Någon är död», 1925) är
romanen om en hyreskasern i ett
fattigkvarter; »Les copains» (1913; »De sju
stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
