Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romdahl, Axel Ludvig - Romedal - Romé de l’Isle, Jean Baptiste Louis - Romelanda - Romeleåsen - Romell, Lars - Romell, Lars-Gunnar Torgny - Romer, Eugeniusz - Romerike - Romerska bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Romedal—Romerska bad
1012
teborgs högskola och prof, där 1920. Efter
gradualavh. »Pieter Brueghel d. ä. und sein
Kunstschaffen» (1905) har han bl. a. skrivit
»Ur porträttinåleriets historia» (1907),
»Studier i Linköpings domkyrkas
byggnadshistoria» (1910), »Konstmonologer i Göteborgs
museum» (1911; ny, tillökad uppl. 1921),
»Carl Larsson som
et-sare» (1913), »Gammal
konst» (1916),
»Spanska konstintryck»
(1920), »Det
monumentala sinnelaget»
(1921), »Anders Zorn
als Radierer» (1922;
även sv. och fr. uppl.
1923), »Det moderna
måleriet» (1926),
»Nordeuropeisk
bildkonst under 14- och
1500-talen» (s. å.),
»Sveriges historia i
svenska konstminnen» (1928) och »Människans
anlete» (1930). Tills, m. J. Roosval (och
under medverkan av flera förf.) har han
utgivit »Svensk konsthistoria» (1913) samt
redigerar »Bonniers allmänna konsthistoria»
(se-dan 1928). Dessutom är han medarb. i
Nordisk Familjebok. — R. har ett omfattande
konst- och kulturintresse och en flytande stil;
han är mycket anlitad som föredragshållare.
R. har 1928—30 varit led. av
kulturskyddskommittén. E. L-k.
Romedal, herred i Hedmark fylke, Norge,
omfattande den fruktbara jordbruksbygden
s. ö. om Hamar; 384,59 kvkm, 5,708 inv.
(1930). Ax. S.
Romé de 1’Isle [råme’ da li’l], Jean B a
p-tiste Louis, fransk mineralog (1736—90).
Lämnade 1757 Paris med en
militärexpedition till Indien, tillfångatogs vid Pondichéry
av engelsmännen och fördes av dem till S:t
Thomas och Kina. Härunder väcktes hans
naturvetenskapliga intresse, och efter
återkomsten till Paris (1764) ägnade han sig helt åt
naturvetenskaperna. Genom sin
»Cristallo-graphie» (1783; 2:a uppl. till »Essai de
cris-tallographie», 1772), i vilken han med tillhjälp
av vinkelmätningar på kristaller av talrika
mineral bestämdare och allmännare kunde
formulera den av Nicolaus Steno 1669 vid
undersökning av kvartskristaller upptäckta
lagen om vinklarnas konstans, blev R. en av
kristallografiens grundläggare (se K r i s t
allo g r a f i och Mineralogi). Led. av sv.
Vet.-akad. (1775). N. Zn.
Romelanda, socken i Bohuslän, Inlands
Sö-dre (jfr d. o.) härad, invid Göta älv, strax
n. om Kungälv; 80,25 kvkm, 1,673 inv. (1932).
Odlade slättbygder utmed älven och i s., f. ö.
bergland (Inlandsryggen). 1,468 har åker,
3,451 har skogsmark. Egendom: Tjurholrnen
(på en ö i älven). Ingår i Kareby och R.
pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels s. kontr.
Romeleåsen, den sydligaste av Skånes
åsar, på gränsen mellan Torna, Bara,
Vem-menhögs, Ljunits och Färs härader, en
långsträckt urbergshorst, som brant stupar mot
n. ö. men endast sakta sänker sig mot s. v.
Högst når Kläggerödshöjden på åsens
centralparti, 186 m ö. h. över den f. ö. låga
n. v. delen av R. reser sig brant R o m e 1
e
k 1 i n t, en av Skånes förnämsta
utsiktspunkter (175 m ö. h.) med utsiktstorn.
Rome’11, Lars, botanist, mykolog (1854—
1927). Blev fil. kand, i Uppsala 1885, var
seminarie- och läroverkslärare 1878—82 och
1886—90, innehade från 1889 en patentbyrå
i Stockholm. R. var
Sveriges främste
hatt-svampskännare efter
Elias Fries och åtnjöt
stort internationellt
anseende. Han utgav
exsickatverket »Fungi
exsiccati praesertim
scandinavici» och
vetenskapliga avh., bl. a.
en bemärkt monogr.
över släktet Russida,
samt författade större
delen av texten i
Lindblads svampbok och
svampavd. av »Svensk flora för skolor», utg.
av Krook och Almquist. R:s stora
svampsamlingar tillhöra nu Riksmuseet. Th. Lfs.
Rome’11, Lars-Gunnar Torgny,
botanist och markforskare (f. 1891 22/i), son till
L. R. Blev fil. dr i Stockholm 1922, docent i
växtbiologi vid Stockholms högskola 1923 och
tjänstgjorde 1918—28 som assistent vid
Statens skogsförsöksanstalt. R. förordnades 1928
som prof, i skoglig marklära vid Cornell
uni-versity, Ithaca, New York. Han har främst
ägnat sig åt studiet av växtekologiska,
växt-fysiologiska och pedologiska (särskilt
markfysikaliska) frågor. Bland hans talrika
skrifter må särskilt framhållas »Luftväxlingen i
marken som ekologisk faktor» (i Medd. från
Statens Skogsförsöksanstalt 1922), »Sur la
règle de distribution des fréquences» (i Sv.
Bot. Tidskr. 1920), Ȇber das Zusammenwirken
der Produktionsfaktoren» (i Jahrbücher für
Wissenschaftliche Botanik, bd 65, 1926), Ȇber
die Bedingungen des Kohlensäuretransports
zu den Chloroplasten» (i Flora, bd 121, 1926)
och »Types of humus layer in the forests of
northeastern United States» (i Ecology, vol.
12, 1931; tills, m. S. O. Heiberg). C. Mm.
Romer [rå’-], Eugenius z, polsk geograf
och kartograf (f. 1871), prof, i Lemberg 1911.
Har utgivit en rad förträffliga kartor över
Galizien och Polen samt avh. om Karpaternas
och Alpernas isförhållanden, Polens klimat
oeh fysiska geografi m. m. R. var led. av den
polska delegationen vid fredskonferensen i
Paris efter världskriget.
Romerike, förr Raumariki, de stora,
uppodlade ler- och sandslätterna i Akershus fylke,
Norge, n. ö. om Oslo, mellan öyeren i s. och
Mjösen i n.; omkr. 200 m ö. h. R.
genom-flytes i ö. av Vorma och Glommen, i v. av
Leira. Genom R. gå järnvägarna från Oslo
till Eidsvoll och Kongsvinger. Ax. S.
Romerska bad, universella hetluftsbad av
viss typ, i stor utsträckning använda
(huvudsaki. som reningsbad) under romarrikets
blomstringsperiod men till sina grundformer
mycket äldre. I Rom, och på flera andra
ställen, finnas bevarade ruiner av
badanläggningar, s. k. termer, från kejsartiden.
Förnämligast och mest bekanta av dessa äro
Ca r a c a 11 a s termer i Rom (se Rom,
sp. 987 och bild 25).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
