Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk-katolska kyrkan - Romersk kejsare - Romersk konst - 1. Romersk konst under antiken - Arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romersk kejsare—Romersk konst
1027
inom kyrkan (jfr ovan) och har sålunda rätt
att kräva fullkomlig lydnad. Detta kommer
till uttryck bl. a. i förbudet att utge religiös
litteratur utan vederbörande biskops
imprima-tur samt i utgivandet av Index librorum
prohibitorum (se d. o.). Vid sin sida har påven
en stab av personer, som utgör r:s
centralregering, kurian (se d. o.).
Den rom.-kat. etiken härledes ur
uppenbarelsen men genom traditionens och kyrkans
förmedling. Vid sidan av tio Guds bud skola
kyrkans fem bud åtlydas: 1) hålla påbjudna
helgdagar, 2) bevista mässan sön- och
helgdagar, 3) hålla stadgade fastor samt undvika
köttmat vissa föreskrivna dagar, 4) minst en
gång om året bikta, 5) minst en gång årl.
(vid påsk) begå nattvarden. Den kristnes liv
bör vara ett helt av »dygder». Dessa äro dels
»gudomliga», d. v. s. av Gud själv meddelade
och formligen ingjutna (tro, hopp och
kärlek), dels »sedliga» eller självförvärvade (t. ex.
klokhet, rättfärdighet, återhållsamhet och
ståndaktighet — de s. k. kardinaldygderna).
För att uppnå fullkomlighet tillrådas särskilt
de s. k. evangeliska råden (fattigdom,
kyskhet och lydnad). Därför spelar också
munklivet stor roll och betraktas som en högre
(asketisk) sedlighet vid sidan av den världsliga
(se vidare Kongregation och
Munkordnar).
Kulten intar en viktig plats inom r. och
har kallats »dogmat i bönens gestalt». I
kultens medelpunkt står frälsningsmysteriet som
ett omedelbart närvarande faktum. Latinet
är kultspråket och bidrar att skänka en
mystisk helgd åt liturgien. Den centrala
kultakten utgöres av eucharistien, i vilken
»frälsningens mysterium sammanfattas» (Tomas
från Aquino). Den bildar också höjdpunkten
i mässan (se d. o.). Predikan förekommer
men har endast didaktisk karaktär och spelar
därför betydligt mindre roll än inom de evang.
kyrkorna. Kyrkoåret följet samma mönster
som den svenska kyrkan, men helgdagarna
äro långt flera. Lysande processioner
anordnas ofta, och rik avlat utlovas åt deltagare
i skilda kultformer. Helgonkulten omhuldas
livligt, särskilt Mariakulten (se d. o.), och
antar i stor omfattning vulgära former. En
specialform av helgondyrkan är relikdyrkan,
som ofta urartar i grov vidskepelse.
Bilddyrkan spelar ej samma centrala roll som i
ortodoxa kyrkan; den framträder särskilt i
krucifixets rika förekomst. Vid sidan av
denna vulgärfromhet, som mest betonar det yttre
påtagliga och det förtjänstmässiga, finns
emellertid även en på fornkristna traditioner
vilande mystisk fromhet, som i våra dagar
särskilt omhuldats av benediktinerna. Inom
andaktslivet spelar naturligtvis bönen stor roll.
Denna betraktas som en god gärning och
verkar därför avlat. Därvid kommer det sålunda
an på antalet böner. Dessa knytas ofta till
ett andaktsföremål, särskilt radbandet(se d. o.).
R. är utbredd över hela jorden. Den är
indelad i kyrkoprovinser, som ej alltid följa de
politiska områdenas avgränsning. 1927 fanns
det 14 patriarkat, 221 residerande
ärkebiskopar, 888 residerande biskopar, 217 apostoliska
vikariat och 97 prefekturer. Inom de olika
länderna funnos 1929 i runt tal följ, antal
romerska katoliker: Italien 40^2 mill.,
Spa
1028
nien 22 mill., Portugal ö1^ mill., Frankrike 40
mill., Schweiz U/2 mill., Storbritannien 6 mill.,
Belgien 8 mill., Holland 2^ mill., Tyskland
21 mill., Österrike mill., Ungern 5x/2 mill.,
Tjeckoslovakien 14 mill., Jugoslavien 5 mill.,
Polen 21 mill., Litauen l1^ mill., Ryssland
U/2 mill., Rumänien 3 mill. (därav unierade
l1^ mill.), Bulgarien 45,000, Albanien 103,000,
Grekland 21,000, Danmark 24,000, Finland
15,000, Island 300, Norge 2,600, Lettland
450,000, Sverige 4,000, alltså i Europa
sammanlagt omkr. 209 mill. (av 306 mill. inv.),
i Förenta staterna 19^2 mill., i övriga
Nord-och Centralamerika 30 mill., i Sydamerika 59
mill., i Asien 16^2 mill., i Afrika 5^2 mill., i
Australien 1 mill.
Litt.: H. Denzinger och C. Bannwart,
»Enchiridion symbolorum» (14 :e uppl. 1922);
C. Mirbt, »Quellen zur Geschichte des
Papst-tums» (4:e uppl. 1924); K. Adam, »Das Wesen
des Katholizismus» (4:e uppl. 1927;
rom.-kat.) ; »Katolsk katekes för det apostoliska
vikariatet i Sverige» (1893); C. Streit, »Atlas
hierarchicus» (2:a uppl. 1929); F. Loofs,
»Symbolik», I (1902); D. Fehrman, »Orientens och
Roms kyrkor» (1920); F. Heiler, »Der
Katholizismus, seine Idee and seine Erscheinung»
(1923); S. von Engeström, »Romersk
katolicism» (1923). HgPl.
Romersk kejsare, se Romerskkonung.
Romersk konst. 1. Romers konst under
antiken. Den inrotade föreställningen om det
gamla Rom som en bondestat utan nämnvärd
konst tål en kraftig inskränkning.
Underrättelsen, att en etruskisk konstnär från Veji
i slutet av kungatiden kallades till Rom
för att smycka Jupitertemplet på Capitolium
med skulpturer av bränd lera, har
illustrerats genom ung. samtidiga förträffliga
terra-kottastatyer från Veji (jfr bild på pl. till
Etruskisk konst); fragment av dylika
ha påträffats i Rom. Den ficoroniska cistan
(se C i s t a, med bild), som enl. inskriften är
gjord i Rom, visar, vilket konstverk en
romersk dam kunde besitta på ståndsstridernas
tid. Ej heller voro romarna osjälvständigt
beroende av grekerna; de ha omgestaltat
konsten originellt, i all synnerhet arkitekturen.
Arkitektur. Det romersk-etruskiska
templet är en avart av det doriska; grundplanen
upptages till hälften av en djup förhall, till
hälften av tempelrummet (se bild vid Nimes
och bild 6 vid Rom). Det var urspr. byggt
av råsten och trä och smyckat med målade
plattor och skulpturer av terrakotta. Med
kejsartiden höll marmorlyxen sitt intåg, olika
marmorarter användes till kolonner och
beklädnad av väggar och golv i byggnader med
större anspråk.
De första basilikorna, domstols- och
saluhallarna med en kringlöpande inre kolonnad,
uppfördes i Rom under första hälften av 2:a
årh. f. Kr. Eljest bestod republikens
arkitektur i nyttobyggnader, de väldiga
stadsmurarna kring Rom och vissa städer i Latium
från 300-talet f. Kr., senare vattenledningar,
broar m. m. Valvet, som ej var okänt i
Grekland men ytterst litet använt, var här den
viktigaste konstruktionsprincipen, och detta
vållade en genomgripande revolution i
arkitekturen. Konstruktivt övergick man från
den grekiska horisontalarkitekturen till valv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
