Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romersk konst - 1. Romersk konst under antiken - Arkitektur - Måleri - Mosaik - Skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Romersk konst
1030
arkitektur, och de grekiska
kolonnordningarna blevo endast
fasaddekorationer. Bekanta ex.
på denna för republikens slut
och kejsartidens början
typiska arkitektur äro
tabula-riet (78 f. Kr.; se Rom, bild
17), Marcellusteatern (11 f. Kr.;
se Rom, bild 8) och
Colos-seum (se d. o. samt
Byggnadskonst, bild 4, och
Rom, bild 20). Materialet var
tuff och travertin (ett slags
porös kalksten). Den
storstads-arkitektur, som sedan mitten
av l:a årh. e. Kr. omgestaltade
Roms affärskvarter (t. ex.
bakom Trajanus’ forum) och
boningshus, arbetade med tegel
och i viss mån med
valvkonstruktion. Templet, som var
bundet av gamla traditioner,
förändrades ej till det yttre av
valvets införande men fick en
praktfull omramning av
pelarhallar på de olika kejsarfora. Det dekorativa
utvecklades allt kraftigare med konsoler,
figurkapitäl, nischer etc., så att man i 2:a
årh. e. Kr. kan tala om en barock; det
praktfullaste exemplet därpå är tempelgården i
Baalbek, och mest karakteristiskt är det lilla
rundtemplet på samma ort (se bilder vid
Baalbek).
Valvkonstruktionen utvecklades fullt i
andra byggnader, till en början säkerligen
särskilt i termerna, och skapade en mäktig
rumsverkan, vilket horisontalarkitekturen ej
förmått, då den ej kunde övertäcka större
ytor utan stöd. Vad korsvalvet förmådde, visa
basilikor (den på Kvirinalen och Konstantins
vid Forum) och de stora kejsartermerna (se
Byggnadskonst, bild 2). Det klassiska
exemplet på kupolbyggnaden är Pantheon (se
d. o. 1 och vidstående bild 19). Problemet att
förena kupolen med en rektangulär el.
poly-gonal byggnad fick sin slutgiltiga lösning först
i Sofiakyrkan i Konstantinopel. Arkitekturen
är den konstart, i vilken romarna nått högst;
den var kongenial med deras statsbyggande
snille.
Måleriet är känt huvudsaki. från Pompeji
och samtida fynd i Rom. Medan
figurmålningarna äro hantverksmässiga, erbjuder det
dekorativa måleriet större intresse. (Om
stilarterna se Pompeji, sp. 1241.) Denna
arkitekturstil har grekiskt ursprung. I östern
ersattes den av en blomsterstil, som fick
vidsträckt utbredning under l:a och 2:a årh. e.
Kr. Jämte och i förening med måleriet
brukades mycket stuckreliefer för utsmyckning
av väggar och tak.
Mosaiken (se d. o.) blev den konstart, som
kyrkan adopterade för att pryda väggar
och valv i kyrkor o. a. byggnader. Den
överensstämde med tidens smak för det praktfulla
och stela. De bästa mosaikerna härstamma
alla från den kristna tiden och finnas i Rom
och i Ravenna, där de även tillhöra
östgoternas och bysantinernas tid. Med
langobar-dernas invandring (568) inträdde
kulturförmörkelsen på allvar; i deras gravar finnas
föremål med germansk ornamentik.
Bild 19. Fasaden till Pantheon i Rom.
Skulptur. Den romerska skulpturens
beroende av den grekiska är uppenbart. Från
Syrakusas erövring (212 f. Kr.) till Korints
förstöring (146 f. Kr.) och sedermera genom
maktbud och handel fördes konstverk
massvis till Rom. I slutet av 2:a årh. f. Kr.
slogo grekiska konstnärer upp ateljéer i Rom.
Dock ha romarna visat en stark egenart på
två områden, den historiska reliefens och
porträttkonstens.
Med kejsar Augustus’ mångsidiga
verksamhet för Roms försköning fick bildkonsten ett
uppsving. Den fasta punkten för denna tids
konst är fredens altare (Ara pacis), invigt 9
f. Kr. (bild 1—2). Processionen av
kejsarhu-sets medl. och senatorer är värdig och förnäm,
den mytologiska symboliken framträdande,
det dekorativa rankverket graciöst och utsökt
fint. Samma drag återkomma i övriga verk
från denna tid, altaren o. s. v., liksom i
ciselör-konsten; åtskilliga utomordentligt vackra
silverkärl äro bevarade (se Guldsmed
s-konst, bild 6, 7). De bekanta statyerna av
kejsar Augustus, t. ex. den i imperatorns
dräkt från Prima Porta (avbildad på pl. vid
art. Augustus) och den, som framställer
honom som överstepräst, äro något idealiserade.
Från den närmast följ, tiden är föga
bevarat. Under den flaviska dynastien, av vars
medl. Domitianus (reg. 81—96) är bekant för
sitt konstintresse, inträdde r. i en synnerligen
intressant period. De dekorativa elementen,
girlander o. s. v., bli rikare och kraftigare,
mera naturalistiska med stark skuggverkan
(bild 20). Reliefen erövrar den tredje
dimensionen i relieferna i Titus’ triumfbåge (bild
7). Exempel på historisk skulptur äro vissa
reliefer på Konstantins triumfbåge, som
härstammar från Trajanus’ och Marcus Aurelius’
tid, samt vidare framställningen av Trajanus’
krig med dacerna på hans kolonn i Rom
(bild 9), vilken efterbildats i framställningen
av Marcus Aurelius’ krig med germanerna på
dennes kolonn. Den historiska reliefen synes
följa monarkien; den förekommer t. ex. i
Egypten och Assyrien men är mycket sällsynt
i den grekiska konsten. För den berättande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
