Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Eric Carl Gustaf Bloomfield von - Rosen, Gustaf Fredrik von - Rosen, Johan Georg Otto von - Rosen, Reinhold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Rosen, G. F. v.—Rosen, R. v.
1066
och ledde 1911—12 en forskningsfärd genom
Afrika, den s. k. svenska
Rhodesia-Kongo-expeditionen, med Robert Fries som
botanisk deltagare. Huvudsyftet var att studera
träskfolket batua (se
d. o.) och n. ö.
Rhodesia i övrigt. De
stora etnografiska
samlingarna från denna
expedition skänktes
av R. till Riksmuseet
och Göteborgs
museum. Huvudintresset
tilldrar sig den nästan
fullständiga och
alldeles unika
samlingen från batuafolket.
Han har även lämnat
många andra högst
värdefulla gåvor till Riksmuseet. F. ö. har
R. verkat för friluftsliv och naturskydd och
har på sin egendom Rockelstad (se d. o.)
instiftat den första svenska lagligen skyddade
naturparken på privat område. För sina resor
och därunder gjorda vetenskapliga resultat
har R. bl. a. redogjort i »The Chorotes
indians» (1904), »Archaeological researches on
the frontier of Argentina and Bolivia in 1901
—02» (s. å.), »Från Kap till Alexandria»
(1912; 3:e uppl. 1919; ty. uppl. 1924), de stora
praktverken »Träskfolket» (1916), »En
förgången värld» (1919) och »Bland indianer»
(1921), »Ethnographical research work during
the swedish Chaco-Cordilleraexpedition 1901
—02» (1924) samt »Populär account of
archæo-logical research during the swedish
Chaco-Cordillera-expedition 1901—02» (1924). K.G.L.
Rosen, Gustaf Fredrik von, greve,
krigare (1688—1769); se släktart. Efter att
vid Poltava ha undkommit till Turkiet blev
R. generaladjutant 1714 samt följde jämte
During Karl XII på återfärden genom Ungern
och deltog som överste i norska fälttåget 1716.
Generalmajor av infanteriet 1722, blev han
efter anslutning till hattpartiet riksråd 1739
och stödde partiets krigspolitik. Han var en
av befälhavarna mot de upproriska
dalkarlarna i Stockholm 1743, ställdes inför de följ,
danska och ryska krigshoten (1743, 1747) på
ansvarsfulla befälsposter och var
generalguvernör över Finland 1747—51. I pommerska
kriget blev den 70-årige karolinen efter v.
Ungern-Sternbergs misslyckande
överbefälhavare dec. 1757. Inom ett halvår fann dock
även han uppgiften övermäktig och tog
avsked i tid för att undgå avsättning. Jämte
sina partivänner licentierades han ur rådet
1765. R. blev frih. 1731, greve 1751. Monogr.
av B. v. Beskow i Sv. Akad:s Handl., 25
(1852). T. S-g.
Rosen, JohanGeorgOtto von, greve,
målare (1843 13/2—1923 3/3), son till A. E. v. R.
Blev 1855 lärjunge i akad:s principskola,
målade för Plagemann och gjorde flera resor i
utlandet. 1862 lärde R. på världsutställningen
i London känna H. Leys’ målningar med
historiska och genremotiv, vilket blev av stor
betydelse för hans utveckling. Leys träffade
han 1863 i Antwerpen. Under starkt
inflytande av dennes konst fullbordade R. 1864
»Sten Sture d. ä:s intåg i Stockholm efter
slaget på Brunkeberg». S. å. reste han till
Egypten, Palestina, Turkiet och Grekland. I
den skandinaviska utställningen i Stockholm
1866 deltog R. väsentligen med akvareller från
österlandet, tillbringade sedan vintern i Rom,
såg
världsutställningen i Paris 1867 och
reste därifrån till
Bryssel. Där
fullbordades 1868 porträtt
av konstnärens fader
(se bild sp. 1063), 1869
ett litet självporträtt
(Konstakad.) och
akvarellen »Blomstermarknad i Brabant» samt
etsningarna »Göran
Persson åskådar Nils
Stures skymfliga
intåg» (1868; bild 7)
och »Ture Jönsson återvänder från
riksmötet i Västerås» (1869). På vintern
flyttade han till München, där han
fullbordade sin stora målning »Erik XIV»
(Nationalmuseum; bild 1). Hösten s. å.
återvände han till Stockholm, där han sedan var
bosatt, frånräknat flera resor. Under
1870-talet målade han i olja mestadels porträtt,
dessutom akvareller. Från detta skede äro
etsningarna »Slagsmålet» (1870), »Dopet»
(1874), »Ture Giäddes predikoresa» (s. å.).
Under 1880-talet och senare målade R. i olja
»Karin Månsdotter hos Erik XIV i fängelset»
(1881; bild 2), »Den förlorade sonens
återkomst» (1885; bild 4), »Drottning Dagmars
uppväckelse» (1898; Frederiksborg, Danmark)
och »Sfinxen» (signerad 1887—1907; tavlan
utställdes 1905, ommålades sedan delvis;
Nationalmuseum). R:s verksamhet som
porträttmålare inledes efter hans hemkomst med
»Karl XV» (1873; Frijsenborg i Danmark;
en kopia på Stockholms slott; bild 6). Ett
helfigursporträtt av Oskar II följde 1875
(Stockholms slott). Självporträtt (knästycke;
Uffizigalleriet i Florens) målades 1877, den
monumentala framställningen av A. E.
Nordenskiöld i polarisen 1886 (se bild på plansch
till art. Nordenskiöld, A. E.). Bland
de märkligaste av R:s många övriga
porträtt äro generaldirektör Troilius (1881;
Järnvägsstyrelsen), Jean Bolinder (1883; Bolinders
mek. verkstad), frih. af Ugglas (1889),
målaren G. Palm (1890; bild 5), kanslirådet
F. Sander (1894; båda i Konstakad.) samt
Pontus Wikner (1896; målat flera år efter
Wikners död; Göteborgs nation, Uppsala). I
skulptur utförde R. faderns byst och ett
medaljongporträtt av sin moder. R:s
verksamhet som historiemålare betecknar ett nytt
genombrott inom denna konstart i det svenska
måleriet. R. blev v. prof. 1874 och var prof,
i figurteckning och målning 1880—1908 samt
akad:s dir. 1880—87 och 1893—99. Han blev
kammarherre 1879 och fil. hedersdr i Uppsala
1900. 1903 valdes han till medlem av Sv.
akad. efter Snoilsky men avsade sig. — Som
författare uppträdde han med »Bref från
Orienten» (1865), »Ur min fars minnen» (1880),
tryckta i tidningar och tidskrifter, samt »Sista
dagen» (i Litterärt Album s. å.; även utg.
separat 1901). — Monogr. av E. Wettergren
(1919). G-gNJ
Rosen, Reinhold von, krigare (omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
