Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosen, R. G. E. M. v.—Rosén, J. M.
1067
1600—67). Föddes i Livland, gick som ung i
svensk tjänst, därifrån efter slaget vid
Nörd-lingen i fransk, bidrog kraftigt till
»weimaria-nernas» kvarblivande i fransk tjänst och
förordnades till deras överbefälhavare. R.
misstänktes av Turenne att ha anstiftat
wei-marianernas myteri 1647 och satt 14 mån. i
fängelse. 1649 fick han befälet över de i
fransk tjänst övergångna svenska trupperna,
lämnade krigstjänsten följ, år på grund av
misshälligheter med Turenne men stod i
spetsen för Elsass’ förvaltning till sin död. Wdt.
Rosen, Reinhold Gustaf Edward
Moore von, greve, militär (f. 1865); se
släktart. Blev löjtnant vid Generalstaben 1897
och major där 1906. R. blev överstelöjtnant
vid Livgardet till häst 1910, överste och chef
för Smålands husarreg:te 1913, sekundchef
för Livgardet till häst 1915, generalmajor och
inspektör för kavalleriet 1922 och
generallöjtnant 1929. Han avgick ur aktiv tjänst
1930. R. har med energi och framgång
främjat ridsporten. M. B-dt.
Rosén, svensk släkt, härstammar från
kyrkoherden Erik Rosenius (1667—1738) i
Sexdrega, som var bondson från Roasjö
socken (Älvsborgs län). Han var fader till Nils
R., 1762 adlad med namnet Rosén von
Ro sens te in (se d. o.), Eberhard R., 1770
adlad med namnet Rosenblad (se nedan),
överhovpredikanten Gabriel R. (se nedan) —
vars son Erik Gabriel R. adlades 1816 och blev
frih. 1843 med namnet von Rosén (se
nedan; ätten utdog på manssidan 1892) —,
pietisten Sven R. och publicisten Johan R.
(om dessa se nedan). Den sistnämndes son
titulärprofessorn och prosten teol. dr Gustaf
R. (1772—1835; hans släktgren lever)
översatte bl. a. arbeten av Schiller och
Shakespeare. Om Gustaf R:s son J. M. R. se
nedan. B. H-d.
Rosén, Erik Gabriel von, frih.,
ämbetsman, musiker (1775—1866), son till
Gabriel Rosén. Blev justitieråd 1825 och
president i Svea hovrätt 1836, adlades 1816 och
blev frih. 1843. R. verkade för tonkonsten.
1797 blev han organist i Klara kyrka och
var 1800—25 organist i Storkyrkan. Led.
av Mus. akad. 1814, verkade han som preses
där 1835—60. R. utgav en svensk bearbetning
av Knechts »Orgel-Schule» (1825). Han
intresserade sig mycket för kammarorglar och
konstruerade en sådan, som nu förvaras i
Musikhist. museet. R. skrev flera koraler,
som upptogos i Ählströms koralbok (1832).
Jfr O. Morales och T. Norlind, »Musikaliska
akademien 1771—1921» (1921). T. N.
Rosén, Ernst Johan Gustav,
politiker, landshövding (f. 1876 2/4). Tog 1897
underofficersexamen, ägnade sig därefter åt
järnvägsbyggnadsarbete och blev 1898
schakt-mästare vid banan Gällivare—Riksgränsen.
Starkt politiskt intresserad, blev R. 1902 red.
för den frisinnade tidningen
Västerbottens-kuriren i Umeå. 1910 blev han led. av
stadsfullmäktige i Umeå (ordf. 1923—26) och 1916
av landstinget (ordf. 1920—26). Han har
framträtt som en energisk målsman för de
norrländska intressena och torde i politiskt
avseende få anses som huvudrepresentanten för
»Norrlandsfrisinnet». Från 1912 är R. led. av
Första kammaren, där han anslöt sig till
Li
1068
berala samlingspartiet och från 1924 tillhör
Frisinnade folkpartiet
(förtroenderådsmed-lem). Han var 1919—24 led. av
bevillningsutskottet, 1925 av försvarsutskottet samt
har 1926 och från 1930 varit led. av
statsutskottet. Statsrevisor 1921—25, var han från
1922 statsrevisionens ordf. I C. G. Ekmans
första ministär (7 juni 1926—2 okt. 1928) var
han chef för Försvarsdep. R. blev 1931
landshövding i Västerbottens län. Han är led. av
Frisinnade landsföreningens förtroenderåd
sedan 1913 och av dess verkst. utskott sedan
1924. —• Litt.: V. Spångberg, »Stora män
och mindre», 3:e saml. (1924). Gl.
Rosén, Gabriel, präst (1720—84); se
släktart. Blev 1763 kyrkoherde i
Riddarholmen och var 1758—67 överhovpredikant. R.
ansågs vara en a,v samtidens främsta
predikanter och utgav åtskilliga predikningar. Hg Pl.
Rosén, Johan, lärare, publicist (1726—
73); se släktart. Blev fil. mag. i Lund 1748,
prästvigdes 1756, bosatte sig 1758 som lärare
i Göteborg och blev där 1759 eloquentiæ et
poeseos lector. Han utövade ett stort
inflytande på sina lärjungar, bland vilka må
nämnas Bengt Lidner. R. utgav 1759—63 det
innehållsrika Götheborgska Magazinet, som
fortsattes med Götheborgska Veckobladet
(1763—65). Han var även den förnämste
medarbetaren i den av hans svåger B.
öhr-wall utgivna Götheborgske Spionen (1766—
72) och uppsatte 1772 Hvad Nytt? Hvad
Nytt?, som meddelade många förstlingspoem
av Sveriges mera betydande skalder och är av
oskattbart värde för studiet av Sveriges
vittra historia under första delen av den
gustavianska tiden. I politiskt avseende var
han mössa. Under sina senare år var R., som
delvis hyllade Swedenborgs läror, inblandad i
en omfattande renlärighetsprocess, föranledd
av de sympatier för Swedenborg, som
kommit i dagen inom Göteborgs domkapitel. R.,
som energiskt försvarade sig, blev ej avsatt
men avstängd från all teologisk
undervisning. R. grundläde den vitterhetsklubb, som
sedan utvecklades till Kungl.
vetenskaps-och vitterhetssamhället i Göteborg. — Jfr O.
Sylwan, »Svenska pressens historia till 1772»
(1896), och även K. Warburg, »Lidner»
(1889). (O. W-n.)
Rosén, Johan Magnus, tidningsman,
skriftställare, tonsättare (1806—85); jfr
släktövers. Tog hovrättsexamen 1829 i Uppsala,
var en tid ämbetsman men lämnade 1839
denna bana. Han bodde sedan omväxlande i
Köpenhamn, Skåne och Stockholm till 1859.
R. reste då som tidningskorrespondent till
Tyskland, Österrike och Ungern, bodde 1863
—83 i Hamburg och sedan åter i Stockholm.
Han bidrog i tidningar (bl. a. Aftonbladet och
1852—54 Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning) med kritiker, korrespondenser, noveller
och kåserier, skrev även dramatiska arbeten,
noveller samt romaner (»Den fria kärleken»,
1840, »En pfiffig karls missöden», 1842,
»Yttersta domen», 2 bd, 1846) samt var flitig
översättare. R. redigerade 1830—31 (tills, m. E.
Drake) den musikaliska tidskriften
Nordmannaharpan och 1835—36 Tidning för Teater och
Musik, en av de första verkliga
musiktidningarna i Sverige, med recensioner av opera och
konsert samt av musikskrifter. Som
komposi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
