Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenberg, Johan Olof - Rosenberg, Peter Andreas Plum - Rosenberg, Sven - Rosenblad - Rosenblad, släkt - Rosenblad, Carl - Rosenblad, Eberhard - Rosenblad, Mathias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Rosenberg, P. A. P.—Rosenblad
1074
komplexföreningar, de s. k. Roussins salter,
som utom järn innehålla svavel och
nitroso-gruppen NO. Han var framstående lärare,
mest bekant genom sin för högskolebruk
avsedda »Lärobok i oorganisk kemi» (1888;
3:e uppl. 1903), som fått stor användning.
R. var ivrig nykterhetsvän och sedan 1882
led. av Evangeliska fosterlandsstiftelsens
styrelse. K. A. V-g.*
Rosenberg, Peter Andreas Plum,
dansk författare (f. 1858), son till C. F. V.
M. R. Blev magister i religionsfilosofi 1884,
var 1889—1909 sceninstruktör och 1909
—29 censor vid privatteatrarna i
Köpenhamn. Han har skrivit en lång rad
skådespel, vidare böcker om Kierkegaard, Rasmus
Nielsen, Herman Bang och Björnson, de
hi-storisk-filosofiska verken »Grækeraanden»
(1903), »Romeraanden» (1905) och
»Kristen-aanden» (1909) samt flera diktsamlingar, bl. a.
den vackra »Elisabeth» (1928) till hustrun.
Han har översatt Goethe och redigerat »Store
nordiske konversationsleksikon» (1916—24)
och »Verdenskrigen». R. är en allsidigt
beläst, poetiskt och kulturellt lyhörd
personlighet, vars begåvning aldrig helt kommit
till sin rätt. P. E-.t.
Rosenberg, Sven, riksdagsman,
folkskollärare (1811—95). Blev 1830 skolmästare i
Asarums fattigskola i Blekinge län, 1836
folkskollärare i Fjälkinge, senare i Västra Karup
samt blev 1846 folkskollärare, klockare och
kantor i östra Ljungby, Kristianstads län.
Som folkskollärare pensionerades han 1868
men kvarstod som klockare till sin död. Han
var led. av bondeståndet vid de tre sista
ståndsriksdagarna (1859—66), den förste
folkskolläraren i Sveriges riksdag, samt av Andra
kammaren 1867—69; led. av lagutskottet vid
riksdagarna 1862—69. Led. av 1883 års
kyrkomöte. I riksdagen var R. en synnerligen
flitig talare, moderatliberal, tillhörde 1867—
68 intelligensen (se d. o.) och 1869
Lantmannapartiet. Hans riksdagsminnen äro
publicerade i E. Thermænius, »Svensk bondepolitik»
(1931). V. S-g.
Rosenblad hade förr på grund av sin
angenäma arom medicinsk användning i olika
former. De erhöllos dels från Rosa gallica,
provinsrosor, vilka odlas i stor skala i
Frankrike, Holland och Tyskland, dels från Rosa
ccntifolia. Drogerna utgjordes av de torkade
kronbladen. Officinella äro numera blott
rosenolja (se d. o.) och rosenvatten
(se d. o.). Förr officinellt var preparatet
con-serva rosae, »rosensylt», som bereddes av
sön-derstötta kronblad av Rosa centifolia,
blandade med dubbla vikten socker. C. G. S.
Rosenblad, svensk släkt. Professor
Eberhard Rosén (se släktart. Rosén) adlades
1770 med namnet R. Hans son överste Nils
R. (1749—1827), generaladjutant 1803, var en
framstående fortifikationsofficer; dennes son
kammarherren och kommerserådet
Bernhard Emanuel Rosenblad (1796—
1855) var en duglig ämbets- och finansman.
Nils R:s bror Mathias R. (se nedan) blev frih.
1805 och greve 1815; han slöt själv sin gren
1847. De två sistnämndas bror E 1 o f R. (1756
—1838) blev frih. 1809 (enl. 37 § R. F.) och
generallöjtnant 1819; från honom härstamma
de nu levande friherrliga och adliga ätterna R.
Om hans sonson kommendanten frih. Carl R.
se nedan. B. H-d.
Rosenblad, Carl, frih., militär (1854—
1926); jfr släktart. Blev underlöjtnant vid
Livgardet till häst 1874 och befordrades till
överstelöjtnant vid detta reg.-te 1898, var
1904—14 överste och sekundchef för
Liv-reg:tets dragoner, 1915—26 kommendant för
Stockholms garnison och blev 1926
generalmajor i armén. R. var känd författare av
uppsatser i dagspressen rörande militära,
sociala och kulturella spörsmål. M. B-dt.
Rosenblad, Eberhard, läkare (1714—
96); jfr släktart. Studerade i Uppsala först
teologi, sedan medicin och blev med. dr 1741.
R. var därefter praktiserande läkare i
Stockholm, blev 1742 sekr.
i Collegium medicum
och 1743
expeditions-medikus på flottan,
som avgick till
Finland, samt efter
återkomsten assessor i
nämnda verk. Han
var 1744—84 prof, i
praktisk medicin i
Lund och bidrog
kraftigt att utveckla den
dittills i Lund
efterblivna läkarvetenskapen. Han var
ofantligt anlitad som praktikus och även
skicklig veterinär. I 36 år (från 1760) var
han också intendent vid Ramlösa hälsobrunn.
Han adlades 1770 med namnet R. (hette förut
Rosén). Led. av Vet.-akad. (1752). -rn.*
Rosenblad, Mathias, greve, ämbetsman
(1758—1847), son till Eberhard R. Efter
akademiska studier inträdde R. 1775 i Kansliet,
där han snart tilldrog sig Gustav III:s
uppmärksamhet på grund
av sin smidiga
administrativa begåvning. Redan 1785 blev
han revisionssekr. och
1786 därjämte led. av [-eeklesiastikberedning-en.-]
{+eeklesiastikberedning-
en.+} 1792—1809 var
han statssekr. vid
Inrikes civilexpeditionen. Utan större
betänkligheter blev R.
ett redskap åt
konungens absolutistiska tendenser och
åt
njöt också i hög grad konungens ynnest. 1805
blev han frih. Efter revolutionen 1809 gjorde
R. en skicklig helomvändning och blev en av
den nya regimens mest betrodda män. Redan
i juni s. å. blev han statsråd, 1810 en av
rikets herrar och 1815 greve. 1829—40 var
han justitiestatsminister och blev som sådan
jämte M. Brahe den mest hatade av Karl
XIV Johans rådgivare. Även hos denne
konung stod R. högt i gunst, och otvivelaktigt
var också hans mångåriga erfarenhet av
svensk förvaltning en värdefull tillgång för
konseljen. R. var strängt konservativ. Först
de våldsamma angreppen mot regeringen vid
början av 1840—41 års riksdag tvingade
honom att mot sin egen önskan nedlägga sitt
ämbete och lämna sin förgrundsställning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
