Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosmarin - Rosmini, Antonio Serbati - Rosmjöldagg - Rosner, Karl - Rosny, J.-H. (Joseph-Henry Boëx och Justin Boëx) - Rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
Rosinini—Rosor
1100
Labiatae. Bladen äro motsatta, smala,
jämnbreda, nästan barrlika, med kanterna starkt
tillbakarullade. Av r. framställdes drogerna
rosmarin och r o s m a r i n o 1 j a. (C. G. S.)
Rosmi’ni, Antonio Serbati, italiensk
filosof (1797—1855), katolsk präst 1831,
stiftade ett prästerligt broderskap, Instituto di
carita. R. förföljdes av jesuiterna på grund
av sitt religiösa frisinne men vann även
många anhängare. Som filosof är han
påverkad av Platon, Cartesius, Schelling och Hegel
cch söker medla mellan rationalism och
empirism. G. O-a.
Rosmjöldagg, bot-, se M j ö 1 d a g g.
Rosner [rå’snor], Karl, österrikisk
författare (f. 1873). Har skrivit åtskilliga
underhållande och älskvärda romaner samt flera
verk från världskriget, då han var
korrespondent i högkvarteret hos tyske kronprinsen,
vars »Erinnerungen» R. utgav 1922. R-n B.
Rosny [råni’], J.-H., gemensam pseud. för
två franska författare, bröderna J o s e p
h-HenryBoex (f. 1856) och Justin B o e x
(f. 1859). Samarbetet, vari den äldre spelat
huvudrollen, upphörde 1909, varefter bröderna
skrivit var för sig och kallat sig J. - H. R.
afné (d. ä.), resp, jeune (d. y.). I deras
rika romanproduktion dominera att börja
med de sociala ämnena — »Nell Horn» (1886)
avhandlar frälsningsarmén, »Le bilatéral»
(1887) socialismen —, men sin originellaste
insats gjorde R. d. ä. som skildrare av
förhistoriska epoker med »Vamireh» (1892) och
»La guerre du feu» (1911; »Kampen om elden»,
1919). En alltmer urblekt naturalism
präglar parets fortsatta alstring, representerande
alla genrer från rent filosofiska arbeten till
populära kärleksromaner. Bröderna R.
tillhöra Goncourtakad:s stiftande ledamöter; den
äldre är sedan ett tjugutal år dess president
och har berättat dess öden i sina »Mémoires
de la vie littéraire» (1927). — Monogr. av G.
Casella (1907); se även J. Sageret, »La
ré-volution philosophique» (1924). Kj. S-g.
Rosor, släktet Rosa av fam. rosväxter
(se d. o.J. Mest utmärkande för r. är
blomaxeln, som vid mognaden bildar en
skenfrukt, nypon (se d. o.). Bladen äro
par-bladiga, blommorna femtaliga med talrika
ståndare. — Släktet omfattar ett stort antal
arter av taggiga buskar med utbredning i n.
halvklotets tempererade och subtropiska delar.
Det innefattar många sektioner, varav
canina-gruppen, till vilken de vanliga nyponbuskarna,
törnrosor, höra, bildar huvudmassan av
Europas och v. Asiens r. fram till Pamir.
Inom denna sektion finnas flera tusen lokala
småarter, vilka dock kunna sammanföras
inom ett fåtal kollektivarter. Artrikedomen
torde ha sin orsak i korsningar, försiggångna
under ett äldre tidsskede. Bland svenska r.
inom denna grupp märkas Rosa canina med
luktlösa, Rosa villosa med terpentinluktande
och Rosa rubiginosa med äppelluktande blad.
I parker odlas allmänt den från Alperna
härstammande rödbladiga Rosa rubrifolia. Till
en annan grupp hör kanelrosen, Rosa
cinnamomea, vilken även odlas med fyllda
blommor, bukettrosor. Den har i
Sverige nordlig utbredning och är närmast släkt
med flertalet nordamerikanska och
östasiatiska rosor. Den vid Sveriges västkust
före
kommande, med raka taggar och talrika borst
försedda Rosa pimpinellifolia odlas även.
R. ha sedan gammalt varit föremål för
odling, dels såsom prydnadsväxter, dels
(särskilt damaskusrosor) för framställning
av rosenolja (se d. o.). Rosenodlingen började
antagligen i Persien, var redan under
Greklands storhetstid över Mindre Asien spridd till
Balkanhalvön och kom härifrån senare med
grekiska kolonister till Italien och med judar,
som lärt rosenodling under babyloniska
fångenskapen, över Palestina till Egypten, där r.
påträffats i gravar från vår tideräknings
början. De r., som först odlades, voro säkerligen
former av Rosa gallica med fyllda blommor,
i nyare tid benämnda provinsrosor,
vita rosor (korsning mellan Rosa gallica
och Rosa canina) samt damaskusrosor
(en Rosa galUca-korsning antingen med Rosa
canina eller enl. annan åsikt med den
orientaliska, nog även sedan antiken odlade Rosa
moschata). Senare infördes i de europeiska
trädgårdarna den från Orienten
härstammande gulblommiga Rosa foetida (lutea), från
vilken den omtyckta fyllda Pe r s i a n Y e 11 o w
och den utvändigt gula, invändigt tegelröda
kapucinrosen härstamma. Under
1600-och 1700-talet voro centif oliorna de
europeiska rosenträdgårdarnas förnämsta
prydnad. De leda sitt ursprung från provinsrosor
och äro starkt fyllda. En monströs avart
av centifolian är mossrosen. Ung. vid
1800-talets början inträffar en revolution i
den europeiska rosenodlingens historia, i det
att de syd- och östasiatiska
månadsrosorna, Rosa chinensis, och terosorna,
Rosa odorata (tidigare sammanfattade under
namn av Rosa indica), infördes och korsades
med de gamla europeiska sorterna.
Resultatet blev remonterande r., d. v. s. rosor med
lång blomningstid (juli—hösten). Av dessa
voro remontanterna med stora, fyllda
blommor moderosorna under 1800-talets
senare hälft; numera äro de för sin eleganta
blomform utmärkta tehybriderna och de
gula till kopparröda
pernetianaro-s o r n a, de senare hybrider med Rosa foetida,
de mest omtyckta. I slutet av 1800-talet vann
en ny klass av r. uppsving i de europeiska
rosenträdgårdarna, näml, de överdådigt rikt
blommande klätterrosorna, uppkomna
genom bastarderingar mellan Rosa chinensis
och de östasiatiska Rosa multiflora och Rosa
Wichuraiana. Även de lågvuxna
polyantha-rosorna, ofta odlade som krukväxter, äro
bastarder mellan Rosa chinensis och Rosa
multiflora. En östasiatisk klängros är även
Rosa Banksiae. Som häckväxt, för sina
köttiga nypon samt som underlag vid ympning
av ädelrosor odlas allmänt den från
Kamt-sjatka stammande, tätt taggiga Rosa rugosa
med stora, enkla blommor och veckade blad.
Bland mera kända remontanter
märkas: Ulrich Brunner (röd), Fisher &
H o 1 m e s och General Jacqueminot
(karminröda), Captain Christy (rosa)
och Frau Karl Druschki (rent vit);
bland terosor: Maréchal Niel
(guldgul); bland tehybrider: Gloire de
Dijon (laxgul), La France och M
a-d a m e Caroline Testout (rosa), Gruss
an T e p 1 i t z (röd) och Kaiserin Au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
