Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Rossetti—Rossi, E.
1106
— På skulpturens område har R. fått en viss
betydelse genom det gravmonument han 1444
utförde över kanslern Leonardo Bruni i S:ta
Croce i Florens (se Florentinsk konst,
bild på pl. 2). Genom sin fasta
arkitektoniska uppbyggnad har det blivit förebildligt
för alla senare florentinska väg-gravar. H. C-l.
Rosse’tti [rå-], Christina Georgina,
engelsk författarinna (1830—94), syster till
D. G. R. Framträdde med känsliga dikter
(»Goblin market, and other poems», 1862).
En postum diktsamling, »New poems», utgavs
1896 av brodern W. M. R., som även utgav
hennes »Family letters» (1908). Monogr. av
M. Bell (1898).
Rosse’tti [rå-], Dante Gabriel,
engelsk målare och skald (1828—82), son till
G. R. Var 1848 lärjunge till Madox Brown
och stiftade hösten s. å. jämte H. Hunt och
J. E. Millais det
pre-rafaelitiska brödraskapet, som
ställde sig i opposition mot
det konventionella
akademiska
skönmåleriet och som sitt
mål satte en rättfram
naturtolkning,
förenad med intensitet i
uttrycket (se P
re-r a f a e 1 i s m). 1850
utförde R. den lilla
oljemålningen »Ecce
ancilla domini» (be-
bådelsen; Tate gallery i London). 1856
målade han jämte Burne-Jones och W. Morris
fresker ur Artursagan i Union society i
Oxford, men det dröjde ej länge, förrän han
övergav brödraskapet. R. var mera diktare än
målare. I måleriet behärskade han sina
uttrycksmedel bättre i akvarell än i olja. Hans
motiv äro hämtade ur legend och dikt — med
förkärlek från Dante — eller äro dikter i färg
med innehåll ur hans egen fantasi. Denna
inspirerades länge av den sjukligt anlagda
Elisabeth Siddal, som blev hans modell och
1860 hans hustru. R. var dock förälskad i
Jane Burden (gift 1859 med konstnären W.
Morris och död 1914), vilket bragte Elisabeth
till självmord (1862). De kvinnogestalter, som
R. målade, ha ett uttryck, på en gång
sensuellt och mystiskt förandligat, t. ex.
»Sibylla», »Tystnad», »Rosa triplex». Han
målade Elisabeth som »The blessed damozel»
— titel på en av hans egna dikter — och
som Beatrice i Dantetavlorna, t. ex. »Paolo
och Francesca» och »Dante hälsar Beatrice».
Till hans mest betydande målningar höra tre
Dan temotiv från hans sista skede, »Beata
Bea-trix» (teckning 1859, målning i olja 1863),
»Dantes dröm» (akvarell 1855, i olja avslutad
1881) och »Damen i fönstret» (1879). R.
skapade en värld av skönhetstörst, nervös
upphetsning och smärtsam sinnlighet, en extatisk
konst, som skyr det påtagliga, det timliga.
Som skald diktade R. i medeltidsstil eller
med nyromantikens former. Mästerverket
»The blessed damozel» skrevs 1846. Han
utgav 1861 en samling utmärkta övers, från
italienskan, »The early italian poets», men
först 1870 kom hans diktsamling »Poems».
Ännu ett bd tolkningar från italienskan,
»Beata Beatrix.» Målning av D. G. Rossetti.
»Dante and his circle» (1874), och ett bd
»Ballads and sonnets» (1881) utgav R. Hans
»Collected works» utkommo i 2 bd 1886,
senare uppl. 1891 och 1904 (med hans egna
illustrationer). — Jfr arbeten om R. av W.
M. Rossetti (1889), H. C. Marillier (1889, 1901),
A. C. Benson (1904), H. Dupré (1921), T. Hall
Caine (senaste uppl. 1929) m. fl. — R:s bror
William Michael R. (1828—1919) stod
prerafaeliterna nära och skrev bl. a. flera
arbeten om brodern. G-g N.*
Rossetti [råsä’-], Gabriele, italiensk skald
och Dantekommentator (1783—1854). Kom
1824 som politisk flykting till London och
blev 1831 prof, där i italienska. R. skrev en
stor kommentar, »Commento analitico» (2 bd,
1826—27), till Dantes »Divina commedia», i
vilken han sökte visa, att Dante föregripit
de radikala åskådningar, vilka hyllades av
hans eget parti (»det unga Italien»), en
vetenskapligt ohållbar uppfattning. Han skrev
även en del patriotiska och religiösa dikter,
som flera gånger utgivits, bl. a. av Carducci.
— Se biogr. av Z. Benelli (1898) och G. Perale,
»L’opera di G. R.» (1906). O. W-n.
Rossi [rå’-], Assarjadei, se
Rabbinska språket och litteraturen, sp. 372.
Rossi [rå’-], E r n e s t o, italiensk
skådespelare (1829—96). Studerade juridik i Pisa
men avbröt sina studier och utbildades av
Gustavo Modena (se d. o.), debuterade 1846
i Genua och var sedan anställd vid olika
sällskap, tills han, efter att 1855 ha delat
Adelaide Ristoris (se d. o.) triumfer i Paris,
blev sin egen teaterledare. Från mitten av
1860-talet företog R. upprepade turnéer och
gästspel i utlandet, även Amerika. Han
spelade 1885 och 1886 i Stockholm.
Uppfattningens djup och originalitet, fantasiens flykt,
karaktärsteckningens slående realism och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
