Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Rosstjänst—Rostand
1110
flyttade R. till Frankrike, där han utfört en
serie till största delen förstörda fresker i’
slottet i Fontainebleau. — Litt.: H. Cornell,
»Italiensk senrenässans» (1927). H. C-l.
Rosstjänst, dets. som rusttjänst (se d. o.).
Ro’ssum, W i 1 le m (Gu g i i el mo) van,
romersk kardinal (f. 1854 i Holland). Blev 1873
redemptorist och senare prof, vid ordens
högskola i Holland, kallades 1895 till Rom,
anlitades’ där för olika uppdrag och blev 1911
kardinal. 1914 blev R. ordf, för den påvliga
bibelkommissionen, utnämndes 1915 till
stor-poenitentiarie och utsågs 1918 till
kardinalprefekt för Propagandan (se d. o.). Under
honom lyda sålunda de romerska katolikerna i
Sverige. 1923 företog R. en resa till alla de
nordiska länderna och gav sedan en så
förvanskad bild av det religiösa läget i dem (genom
skriften »Aan mijne katholieke
landgenoo-ten», 1923), att det väckte stark protest från
evangeliskt håll. Hg Pl.
Rossvik, gods i Husby-Rekarne socken,
Södermanland, nära Hyndevadsström, 9 km s. v.
om Eskilstuna; 716 har, därav 266 har åker;
tax.-värde 272,400 kr. (1928). Tillhörde på
1400-talet riddaren Nils Gustafsson (se Puke,
släktart.) och ätten Kagg, på 1500-talet ätten
Vinge och 1533—1827 Sparre af Rossvik,
därefter genom gifte släkten Gyllenberg till 1927.
Rost. 1. (Bot.) Växtsjukdomar,
förorsakade av rostsvampar (se d. o.). Om r. på
sädesslagen se Sä desrost; bland andra
viktigare slag av r. märkas följ. Krusbär
s-r o s t, rödgula, förtjockade, aecidiebärande
partier på blad och bär av krusbärs- och
vinbärsbuskar, är skålrostform av Puccinia
ribe-sii-caricis, som utvecklar andra sporformer på
starrarter. F i 11 r o s t, Cronartium ribicola,
kännetecknas av tegelröda, något luddiga
överdrag på undersidan av bladen hos svarta
vinbär o. a. Eibes-arter; en till denna art
hörande skålrostform är biåsrosten på
stamdelar av Pinus strobus m. fl. fembarriga
tallar, vilken bildar gulvita, sönderbristande
blåsor, innehållande gulrött sporpulver.
Blås-rost på vår inhemska tall, närbesläktad med
föreg. och lik den, är än självreproducerande,
än värdväxlande, i senare fallet med övriga
sporformer på pioner eller tulkört; den
förorsakar på tallen s. k. t ö r s k a t e. På blad
och stundom frukter av apel finner man
rödgula dynor med rörformiga, fransade
utväxter, skålrost av på enbuskens grenar
uppträdande gelérost (Gymnosporangium
tremelloides), så benämnd på grund av
sporsamlingarnas i väta geléartade beskaffenhet.
Närstående arter ha skålrost på rönn och
hag-torn, och en annan (G. sabinae) värdväxlar
mellan päron och sävenbom (Juniper us
sa-bina). Skålrosten av Melampsora pmitorqua
förorsakar hos tallen s. k. knäckesjuka;
denna farliga skadegörare har övriga
sporformer på asp. B ö n r o s t (Uromyces
appendi-culatus och U. fabae) bildar såväl skålrost
som övriga sporformer på bönor. R o s r o s t
(Phragmidium-a,rter) med dels rödgula, dels
svarta sporhopar gör betydande skada på
många rossorter, och stockrosrost
(Puccinia malvacearum) med endast teleutosporer
i talrika bruna, snart gråpudrade dynor på
bladen har staikt hämmat stockrosodlingen. I
kaffeodlande länder uppträder
kafferos
ten, Ilemileia vastatrix, så förhärjande, att
den arabiska kaffebusken alltmer utträngts
av den motståndskraftigare liberiska. — R.,
förorsakad av värdväxlande arter, kan i
många fall bekämpas genom utrotning av den
ena värdväxten. I U. S. A. utrotas sålunda
vinbärsbuskarna för att skydda Pinus strobus
från biåsrost. Andra rostarter kunna
bekämpas genom besprutning eller odling av
motståndskraftiga raser. — Jfr plansch vid art.
Växtsjukdomar. Th. Lfs.
2. (Kem.) En blandning av järnoxider och
-hydroxider, som bildas genom inverkan av
fuktig luft på järn. R. förstör snart ett
järnföremål, då den har benägenhet att angripa
och syrsätta det underliggande järnet. — Jfr
Rostskyddsmedel. I. B.
3. (Telcn.) I en eldstad ett genombrutet,
ofta gallerformigt underlag, på vilket det
fasta bränslet (stenkol, ved o. dyl.) placeras
och som genomsläpper förbränningsluften
samt låter askan nedfalla ur eldrummet. I
förbränningstekniken är total rostyta
r:s hela area och fri rostyta arean av
öppningarna mellan gallerstängerna. G. H-r.
Rostad, flickpension och högre flickskola
invid Kalmar 1859—77, se Fryxell, sp. 1246.
Rostaelven, se R å s t o j a u r e.
Rostand, zool., se G ås f ågl ar, sp. 127.
Rostand [råstä’], E d m o n d, fransk
dramatiker (1868 1/5—1918 2/i2). R-, av förmögen
köpmanssläkt från Marseille, hade redan
vunnit ett par av de största framgångar
fransk teaterhistoria
dittills känt sedan
Hugos dagar, då han
1901 invaldes i
Franska akad. Han vann
sin första seger med
en romantisk
Mus-setkomedi på vers,
»Les romanesques»
(1894; »Romantik»,
1895), skrev sedan
ett par stycken för
Sarah Bernhardt, bl.
a. »La princesse
loin-taine» (1895), med
trubaduren Jaufre Rudel till hjälte, för att
med den heroiska tragikomedien »Cyrano de
Bergerac» (1897; sv. övers, av H. Molander
1900, uppf. 1901) slå sitt stora slag. Stycket
gick 700 ggr i sträck med Coquelin afné som
den långnäste poeten-musketören. Groteskt
och sublimt blandas även, liksom hos
Sar-dou och Banville, R:s närmaste
läromästare, i hans fosterländska paradstycke om
Napoleons son, »L’aiglon» (1900; sv. övers.,
»Örnungen», 1916), vars titelroll kreerades av
Sarah Bernhardt. Mindre lycka gjorde R. med
sitt litteratursatiriska djurdrama »Ohantecler»
(1910; sv. övers. 1927). R. hade turen att
uppträda, då man var trött på den naturalistiska
problemdramatiken och begärde fägnad för öra
och öga; därvidlag tillfredsställde han också
höga anspråk med sin Lödande verskonst och
sin galliska yverborenhet, symboliserad av
Cyranos »panache», buren med älskvärt
avväpnande självironi. Hans hustru, R o s
e-monde Gérard, har dokumenterat sig
som en fin poet, medan hans son M a u r i c e
R. (f. 1891) i sin svulstiga historiedramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
