Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotorfartyg - Rotorua - Rotpersilja - Rotrou, Jean - Rots - Rotstock, Rhizom - Rotteck, Karl Wenzeslaus Rodecker von - Rottecken - Rotten borough - Rotterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1131
Rotorua—Rotterdam
1132
eff. likr. Resultaten från dessa båda r.
an-sågos ha bevisat, att rotorerna kunde på
vissa trader förbättra driftsekonomien,
hu-vudsakl. genom minskning i
besättningsstyr-kan. De i början på många håll högt ställda
förväntningarna på denna fartygstyp ha dock
icke gått i uppfyllelse. Ax. L.
Rotorua [råtåro’a], stad på Nordön, Nya
Zeeland (se d. o., sp. 1326), i ett för sin
märkliga natur berömt vulkaniskt område.
Svavelbad. Jfr uppsats i Jorden Runt 1929.
Rotpersilja, bot., se Persilja.
Rotrou [råtro’], Jean, fransk dramatiker
(1609—50). R., anställd som dramaturg vid
Hotel de Bourgogne, skrev över trettio
stycken, huvudsaki. tragedier, vartill han lånade
ämnen från samtida italienska och framför
allt spanska författare enl. tidens sed. Hans
mest kända arbete, »Venceslas» (1647), visar
honom på en gång som lärjunge av Lope de
Vega och Corneille, vars främste
medtävlare han länge var. — Monogr. av W. Sporon
(1894). Kj. S-g.
Rots (ty. Rotz), ma’lleus hümidus,
smittsam, kroniskt förlöpande sjukdom, som
särskilt angriper djur av hästsläktet men även
kan överföras på andra djur, ®s. hundar och
kattor, samt även på människor. Sjukdomen
är känd sedan äldsta tider, men först 1881
påvisades av Löffler och Schütz den verkliga
rotsbacillen, som fastställdes såsom det
egentliga smittämnet 1886. Sjukdomssymtomen
vid r. äro: flytning från näsborrarna av slem,
sedermera uppblandat med var; på
nässlemhinnan iakttagas dels små gråvita,
hampfrö-stora knölar, dels större och mindre rötsår,
i käftgropen hårda, oömma ansvällningar av
lymfkörtlarna; dessutom hosta, småningom
besvärad andning och stark avmagring. Vid
hudrots el. springorm (malleus
farci-minosus) förekomma strängformiga svulster
i och under huden, på vilka uppstå bölder,
som öppna sig. De efterlämna kraterformiga
rötsår, som sällan läkas. Sjukdomen har ett
långsamt förlopp, kan räcka från några mån.
till över ett år, och utgången är alltid dödlig.
Vid fall av r. i Sverige är nedslaktning av
angripna djur föreskriven (k.kung. 9 dec. 1898).
Genom beröring med rotssjuka djur kan
även människan angripas av sjukdomen. Flera
»laboratorieinfektioner» äro kända, då smitta
överförts vid djurförsök el. då rotsbakterier
från renkultur kommit i sår. E. T. N.
Rotstock, R h i z ö m, Rhizöma, en vanl.
långsträckt och
flerårig, ofta förgrenad
jordstam. Till
skillnad från rötter bära
r. blad (vanl.
förkrympta) el. ärr efter
blad. Vanl. ha de
vågrät riktning, mera
säJ-lan äro de snett
uppstigande el. upprätta.
De tillväxa i den ena
(främre) ändan och
utveckla där, i vissa
fall även från lederna,
blad och blombärande
stjälkar. Den andra
(bakre) ändan dör
vanl. småningom bort.
Flera r., utgående från en kvarlevande
huvudrot, pläga betecknas som månghövdad rot. I
r. förvaras upplagsnäring under vintern, och
de tjänstgöra samtidigt som
övervintrings-organ. Hos åtskilliga växter, t. ex.
sandstarren, uppnå de en ansenlig längd och ha då
stor betydelse för dessas spridning över
kortare sträckor.
Många r. hysa medicinskt använda ämnen
(t. ex. kalmus och blodrot) el. begagnas som
krydda (t. ex. ingefära). Andra nyttjas till
föda (t. ex. jordärtskockor) el. för utvinning
av stärkelse (t. ex. västindisk arrow). G. M-e.
Ro’tteck, Karl Wenzeslaus R o d e
c-k e r von, tysk vetenskapsman och politiker
(1775—1840); prof, vid univ. i Freiburg i
historia 1798, i naturrätt och statsvetenskap
1818—32; led. av
ba-densiska lantdagens
första kammare 1819
och av dess andra
kammare 1831—40. R.
kan betecknas som den
tyska liberalismens
inflytelserikaste ledare
på sin tid. I
lantdagen kämpade han för
de liberala idéerna
med den påföljd, att
regeringen
entledigade honom från hans
professur. Tills, m. K.
T. Welcker utgav han bl. a. »Staats-Lexicon»
(15 bd och 4 bd suppl., 1834—48; 3:e uppl.,
14 bd, 1856—66; ang. detta arbete se monogr.
av H. Zehntner, 1929), som kallats »det
mo-narkiskt-konstitutionella partiets
trosbekännelse». Mest känd blev R. genom
»Allge-meine Geschichte» (6 bd, 1812—18; 25:e uppl.
1866—67; sv. övers., 9 bd, 1836—38). Ur
vetenskaplig synpunkt är detta arbete av ringa
värde, men det slog i hög grad an på
samtiden genom den lågande entusiasm, med
vilken R. förde frihetens talan. Biogr. av R:s
son Hermann von R. (1843). G. J-n.
Rottecken, mat., se R o t 2.
Rotten borough [rå’tn ba’ro], eg. »rutten kö
ping», benämning på eng. borough, som
avfolkats men bibehållit sin
representationsrätt i parlamentet. Denna rätt upphävdes i
stor utsträckning vid 1832 års
parlamentsre-form (se Parlament, sp. 683).
Rotterdam, Nederländernas näst största
stad och viktigaste hamnstad, på ömse sidor
om Nieuwe Maas, som här upptar den
kanaliserade ån Rotte; omkr. 25 km från havet, i
prov. Sydhollands polderlandskap; 587,343 inv.
(1932), inkl, förorterna Delfshaven, Charlois,
Katendrecht, Feijenoord, Kralingen och vid
Nordsjön Hoek van Holland.
Genom kanalisering, påbörjad 1863, av en
igensandad. Maasarm har den slussfria, vid
mynningen åv fort skyddade Nieuwe
water-weg (33 km lång) skapats, en storartad
sjö-fartsled (12,5 m djup vid flod), som förbinder
R. med Hoek van HoJand och havet samt
lagt grunden till dess ställning som
världs-hamn. De äldre hamnbassängerna på n.
flodstranden, Blaak haven (1577), Haringvliet
(1591) m. fl., ha utökats med nya, anlagda på
s. stranden: Koningshaven (1870),
Binnenha-ven (1879) och Spoorweghaven, Rijnhaven
Rotstock av näckros
(Nymphaea alba).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
