Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1145
Rousseau, Th.—Roux, P. P. É.
1146
Rousseau [roså’], Th é o d o r e,
fransk målare (1812—67). Var
1826—28 lärjunge till en
målare Rémond och 1830 till
Lethière, slog sig ned i
Au-vergne, väckte en viss
uppmärksamhet 1831 och hade
avgjord framgång 1833. Men
fr. o. m. 1836 blevo R:s
arbeten avvisade vid
salongerna, och bannlysningen varade
tolv år. Han vistades på
landsbygden och målade
landskap från olika delar av
Frankrike, mest från
Fon-tainebleauskogen, där han
sedan 1851 var bosatt i byn
Barbizon. 1848 fick han
beställning av staten på »en
målning för 4,000 frcs». Han
målade då sin stora
»Skogs-utkant i solnedgång» (utställd
1850; Louvre). Nu följde en
tid av framgång, men det dröjde likväl,
innan R. bröt igenom i det allmänna
medvetandet. R:s konst karakteriseras av ärligt
och intensivt studium, av herravälde över
uttrycksmedlen och på samma gång av djup och
stark känsla. Han var snarare klassiker än
romantiker. Han är mycket rikt
representerad i Louvre — där finnas bl. a. även
»Kastanjeallén» (1835), »Skogsbrynet»,
»Landskap från Les Ländes» (se bild; 1853),
»Ekarna», ett av hans mest typiska verk. Ett
»Landskap med skyig himmel» finns i
Glyp-toteket i Köpenhamn, »Gamla träd vid
bondgård» i konstmuseet där. — Monogr. av P.
Dorbec (1911). G-g N.*
Rousseau [roså’], Victor, belgisk
skulptör (f. 1861). Studerade i Italien och
Frankrike och återkom till hemlandet 1894. R. blev
1901 prof, i dekorativ skulptur i Bryssel. Han
har utvecklat en både frodig och betydande
verksamhet. Bland hans arbeten märkas
»Läsaren» (1896), »Människolivets sorgespel»
(1901), »Illusionens systrar» (s. å.). Bland
hans monumentala verk märkes en figurrik
fontän för en park i Bryssel. En statyett,
»Vid levnadsbanans början», finns i
Glypto-teket i Köpenhamn. G-g N.*
Rousselare [roselä’r], fr. Routers,
arron-dissemangshuvudstad i belg. prov.
Västflan-dern, vid kanalen R.—Lys; 28,164 inv. (1931).
Textilindustri. Vid R. besegrade fransmännen
under Piehegru 13 juli 1794 österrikarna.
Rousselot [roslå’], Pierre, abbé, fransk
språkforskare (1846—1924), en av den
experimentella fonetikens grundläggare och främsta
representanter. R. blev 1887 prof, vid
ITnsti-tut catholique, 1897 föreståndare för det vid
Collège de France inrättade fonetiska
laboratoriet och 1920 prof, i fonetik där. Även som
dialektforskare vann R. stor berömmelse. I
förening med J. Gilliéron utgav han 1887—92
den utmärkta tidskr. Revue des Patois
Gallo-Romans. Bland hans arbeten märkes
»Prin-cipes de phonétique expérimentale» (2 bd, 1897
—1901). E. S-f.
Roussillon [rosijä’], fordom fransk provins,
motsv. nuv. dep. Pyrénées-Orientales. — Från
1172 förenat med Aragonien, avträddes R.
genom pyreneiska freden 1659 till Frankrike.
»Landskap från Les Ländes.» Målning av Théodore Rousseau.
Roussins salter [rosä’s-], kem., först (1858)
beskrivna av den franske forskaren Z
a-charie Roussin (1817—94), se
Rosenberg, J. O.
Route [rot], fr., väg, farled, kurs, kosa;
ordets officiella svenska stavning är »rutt».
Rouvier [rovie’], M a u r i c e, fransk
statsman (1842—1911), urspr. advokat. Arbetade
under kejsardömets sista år i republikansk
anda, invaldes 1871 i nationalförsamlingen,
där han slöt sig till
yttersta vänstern, och
blev 1876 deputerad.
R. var nov. 1881—jan.
1882 samt okt. 1884
—mars 1885
handels-och kolonialminister
och övertog 1887
finansministerposten i
en av honom själv
ledd ministär. Han
ingrep nu till
republikens skydd mot
Bou-langer (se d. o.) och
bidrog genom sin
av
gång dec. s. å. till att framtvinga presidenten
Grévys tillbakaträdande. Febr. 1889—dec.
1892 var R. ånyo finansminister i olika
ministärer och förlänade den franska
statsbudgeten en dittills saknad stabilitet. Vid
Pa-namaskandalen drabbades även R. av
anklagelser för besticklighet, men han presterade
ett energiskt försvar och kunde fortsätta sin
politiska bana. 1902 blev han finansminister
i ministären Combes och trädde jan. 1905
ånyo i spetsen för en ministär, som bl. a.
genomförde den av Combes förberedda lagen
om skilsmässa mellan stat och kyrka. Under
Marockokrisen s. å. (jfr Marocko, sp. 928)
intog R. först en undfallande hållning mot
Tyskland, offrade utrikesministern Delcassé
och genomförde som dennes efterträdare en
uppgörelse med Tyskland, som gav upphovet
till Algeciraskonferensen. Före dess slut måste
han dock mars 1906 av inrikespolitiska skäl
avgå (jfr Frankrike, sp. 1004). 1903 hade
R. övergått till senaten. L-ts.
Roux [ro], Pierre Paul Émile, fransk
bakteriolog (f. 1853). Blev 1877 assistent åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
