Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof, d. ä. - Rudbeck, Olof, d. y. - Rudbeck, Olof, den yngste - Rudbeck, Thure Gustaf - Rudbeckia - Rudbeckius, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Rudbeck, O., d. y.—Rudbeckius, J.
1168
en stor del av Asien. På allehanda sätt, än
med etymologier, än med geologiska
iakttagelser, sökte han styrka sina fantastiska
kombinationer. Arbetet mottogs i Sverige
med hänförelse och vart först under
1700-ta-lets senare hälft kritiserat och förkastat.
Som symbol för stormaktstidens nationella
romantik bibehåller det i »sin geniala
orimlighet» (J. Nordström) sin betydelse. Det är
en fyndgruva för iakttagelser och faktiska
upplysningar om allehanda svenska
förhållanden; det är friskt och omedelbart skrivet,
ett vetenskapligt epos på svenska.
R:s hus och en stor del av hans
vetenskapliga produktion föröddes i Uppsala brand
1702. Han bar olyckan med manlig
undergivenhet.
Litt.: P. D. A. Atterbom, »Minne af R.»
(1849); G. E. Klemming, »Anteckningar om
R:s Atland» (1863); C. Annerstedt i »Upsala
universitets historia», 2 (1908), och i
inledningarna till de av honom utg. O. R:s brev
(4 bd, 1893—1905); G. Löw, »Sveriges forntid
i svensk historieforskning», I (1908), och
»Rudbecksstudier, Festskrift» (1930). — R:s
porträtt återges på pl. vid sp. 1164.
E-k N-d; R-n B.
Rudbeck, Olof, d. y., botanist, språk- och
fornforskare (1660—1740), son till O. R. d. ä.
Var sin fars lärjunge och efterträdare (prof.
1692). R. medarbetade i dennes »Campi elysii»,
reste 1695 i Lappland
och utgav en
växtför-teckning från denna
resa, medan själva
resebeskrivningen, »Nora Samolad sive
Lapo-nia illustrata»,
förstördes vid branden
1702 så när som på d.
I, vilken hunnit
tryckas. Den innehåller
mycket av de k vasi
-språkvetenskapliga
fantasier, åt vilka R.
sedan helt hängav sig.
Han hemföll näml, åt samma fantastiska
spekulationer som fadern och sökte med mindre
snille men mera absurditet än denne bevisa
bl. a. lapskans och hebreiskans släktskap:
»Fascieulus vocum lapo-hebraicum» (1703),
»Thesaurus linguarum Asiæ et Europæ
harmoniens» (1716) m. fl. Under tiden lät R.
undervisningen förfalla; vad som gjordes
besörjdes helt av L. Roberg (se d. o.). — Se C.
Annerstedt, »Upsala universitets historia»,
2—3 (1908—14). E-k N-d.
Rudbeck, Olof, den yngste, skald
(1750^—77); jfr släktövers. Var kanslist i
Riksarkivet. R:s skalderykte grundar sig på hans
komiska epos »Boråsiaden» (1776; 3:e uppl.
1820), som han författade redan i sitt
sjuttonde år. Det behandlar det Hofmanska
bondeupploppet i Västergötland i samma
parodierande stil, som Holberg använt i »Peder
Paars». Efter R:s död utgavs hans komiska
hjältedikt »Neri» (1784). Hans arbeten äro
utg. av P. Hanselli (.1852). (O. W-n.)
Rudbeck, Thure Gustaf, frih., politiker
(1714—86), sonson till O. R. d. ä.; jfr
släktövers. Gjorde en god militär karriär, var en
av M. A. v. Ungern Sternbergs generaladjutan-
ter i pommerska kriget och blev 1766
generalmajor. Fr. o. m. 1742 deltog R. på
rid-darhuset i riksdagspolitiken och blev snart
en av mössornas för vältalighet,
modera-tion och
obesticklig-het bemärkta män.
Efter att under
hattväldets glanstid ha
närmat sig hovpartiet
blev han på 1760-talet
en av de yngre
mössornas ledare och den,
som kanske bäst och
starkast
representerade traditionerna från
1740-talets mössparti.
Fr. o. m. 1760 led.
av sekreta utskottet,
gjorde han sig
gäl
lande mot de partipolitiska överdrifterna
särskilt i bankregimen och personförföljelserna.
Lantmarskalk 1765—66, avvek han dock på ett
uppmärksammat sätt från sina principer
genom att medverka till beslutet om en dömande
kommission över det Hofmanska upproret. R.
blev 1771 frih. och 1772 genom ständernas
designation överståthållare i Stockholm. 1772
råkade han komma till Kristianstad
omedelbart efter det för tidiga utbrottet av J. K.
Tolls resning, ilade åter till huvudstaden för
att vidtaga motåtgärder och sökte i det sista
väcka motstånd mot den kungliga
revolutionen. R. var landshövding i Uppsala 1773—82.
Om R. jfr N. v. Dardel i Personhist. Tidskr.
1902. T. S-g.
Rudbe’ckia, till fam. korgblommiga
hörande nordamerikanskt örtsläkte, solrosorna
närstående men med koniskt blomfäste. Flera
arter odlas som fleråriga prydnadsväxter,
vanligast R. laciniata, med gula, och R.
(Echina-cea) purpurea, med röda kantblommor. G. M-e.
Rudbe’ckius, Johannes, biskop (1581 3/«
—1646 8/b); jfr släktart. Rudbeck.
Studerade i Uppsala, blev fil. mag. i Wittenberg
1603 och prof, i matematik i Uppsala 1604.
Vid univ. bröt han jämte Lenæus väg för
den nyaristoteliska filosofien. Efter
teologiska studier i Wittenberg 1607—09 blev
R. prof, i hebreiska och 1611 i dogmatik i
Uppsala. Han inrättade ett privatkollegium
med grundläggande undervisning inom alla de
filosofiska disciplinerna, en föregångare till
de senare gymnasierna, och medverkade vid
avfattandet av skolordningen 1611. Med J.
Messenius (se d. o., sp. 1220) råkade R. i en
fejd, som för honom var en strid för tron och
fäderneslandet. Slutligen fingo båda parterna
1613 lämna univ. R. blev hovpredikant under
ryska fälttågen 1614 och 1615. I 1615 års
bibelkommission gjorde R. nästan hela
arbetet; resultatet blev »Gustaf Adolfs bibel» av
1618, en omsorgsfullt utarbetad ny uppl. av
1541 års övers. 24 okt. 1617 promoverades
han i Uppsala till teol. dr. R. vigdes 1619 till
biskop i Västerås. Hans verksamhet i
Väster-åsstiftet blev ett uppbyggnings- och
organisationsarbete i stor stil. Grundsatserna
återfinnas i hans stif tsstatuter. Domkyrkan
iståndsattes, andra kyrkor byggdes el.
reparerades, församlingar delades, prästernas
antal ökades, och deras kunskaper prövades på
årliga prästmöten. Folkets kristendomskun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
