Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumjantsev, Nikolaj Petrovitj - Rumjantsev, Petr Aleksandrovitj - Rumlaborg - Rummet - Rumor - Rumormästare - Rump, Christian Gotfred - Rumpparlamentet - Rum sjö (Sjörum) - Rumskulla - Rum vind - Rumäner - Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Rumjantsev, N. P.—Rumänien
1192
Rumjantsev [romja’ntsef], N i k o 1 a j P
e-t r o v i t j, greve, rysk diplomat och mecenat
(1754—1826), son till P. A. R. Var 1779—96
rysk minister vid tyska riksdagen, blev 1802
handelsminister, var
1807—12 utrikesmi-
nister, 1809—12
rikskansler och avslöt
freden med Sverige i
Fredrikshamn 1809.
R. gjorde stora
samlingar av äldre
slaviska och ryska
handskrifter, böcker, mynt,
antikviteter och
mineralier, vilka ingingo
i det efter honom
uppkallade Rumjantsev-museet, från 1831 i
Petersburg, från 1861 i Moskva. R. främjade
frikostigt undersökningar av äldre slavisk
kultur och lät utge äldre arbeten. (A. A-t.)
Rumjantsev [romja’ntsof], Petr A 1 e
k-sandrovitj, greve, rysk militär (1725—
96), son till A. I. R. Under sjuåriga kriget
intog R. 1761 Kolberg och fick under kriget
mot turkarna 1770 högsta befälet, gick två
ggr över Donau och slöt freden i Kütschük
Kainardscha (se d. o.). Efter freden
utnämndes han till fältmarskalk.
Rumlaborg, medeltidsfäste inom nuv.
Huskvarna (jfr d. o.), där vägen från Jönköping
gick fram över Huskvarnaån. Det anlades av
konung Albrekt omkr. 1366. R., som bl. a.
förpantats till Bo Jonsson, indrogs till
kronan efter Margaretas inkallande. Under
resningen 1434 antändes R. men återuppbyggdes
av Karl Knutsson. Vid krigsutbrottet 1611
anlades skansar vid R. Som län namnes R.
ännu 1526, varefter det synes ha upphört.
Rummet, filos. R. har i många hänseenden
varit föremål för filosofisk spekulation, så
beträffande dess ändlighet el. oändlighet, dess
ändliga el. oändliga delbarhet o. s. v. Medan
materialistiska och dualistiska system antaga
r:s verklighet, betraktas r. i idealistiska
system i allm. som något fenomenelit. Om
Kants lära om r. som apriorisk
åskådningsform se Kant. Även den psykologiska
frågan rörande uppfattandet av r. är livligt
diskuterad (se N a t i v i s m och
Lokaltecken). — Oavsett detta innehålla de vanliga
rumsbegreppen motsägelser, som göra dem
till ett viktigt objekt för begreppsanalytiska
undersökningar (se P h a 1 é n). G. O-a.
Rumor [-å’r], gny, larm, stoj.
Rumormästare [-å’r-]. 1. Militär
tjänsteman på 1600- och 1700-talet, vilken det ålåg
att upprätthålla ordningen utom läger och
kvarter. — 2. Förr tjänsteman vid sv.
brunnsorter, vilken upprätthöll god ordning. —
3. »Rolighetsminister», upptågsmakare.
Rump, Christian Gotfred, dansk
målare (1816—80). R. var en mild, fin och
känslig naturpoet och kolorist, därtill den förste
friluftsmålaren i Danmark. Han är
representerad i Kunstmuseet (bl. a. med vinterbilden
»Tillfrusen å i en park» och »Än i Sæbygaards
skog»), i Hirschsprungs museum och
Glypto-teket. G-g N.*
Rumpparlamentet (eng. the rump), se
Långa parlamentet.
Rum sjö (S j ö r u m) säges fartyg ha, då
det är så långt från land, att vind- el.
nödvändig kursförändring ej med sannolikhet
kan bringa det i fara för land el. grund. R.N.*
Rumskulla, socken i Kalmar län, Sevede
härad, kring Stångåns källarmar, v. om
Vim-merby; 163,59 kvkm, 1,419 inv. (1931). Är
länets högst belägna socken (292 m ö. h.),
bebyggd på höjderna; begränsas i s. v. av
Silverån. 1,224 har åker, 12,918 har skogsmark.
I R. ligger Norra Kvills nationalpark (se N
a-t io n al park). I n. v. ösjöfors
pappersbruk, nedlagt 1930. R. har hembygdsmuseum.
Ingår i R. och Hässleby pastorat, Linköpings
stift, Tunaläns och Sevede kontrakt.
Rum vind. Ett fartyg säges segla med r.
el. r u m s k o t s, då vinden kommer från
sådant håll, att man kan »släcka» på skoten
och segla utan avdrift, d. v. s. vinden kommer
från riktning akter om tvärs. Jfr
Fördevind. ö-g.
Rumäner, balkanfolk med romanskt språk,
se Balkanhalvön, sp. 782, Rumänien,
sp. 1196, samt Rumänska språket och
litteraturen.
Rumänien, rum. Romåniä, konungarike i
s. ö. Europa, består efter världskriget av
gamla R. (Moldau, Oltenia, Muntenia,
Do-brudscha) samt de nyförvärvade landsdelarna
Transsylvanien (Siebenbürgen), Banatet,
Cri-sana, Maramures, Bukovina och Bessarabien;
294,967 kvkm, 18,025,237 inv. (1930);
huvudstad: Bukarest (Bucuresti).
INNEHALL:
sp.
Naturförhållanden ... 1195
Klimat ............ 1195
Växt- och djurvärld... 1195
Befolkning ........ 1196
Näringar .......... 1196
Kommunikationer..... 1198
Mynt, mått och vikt 1198
Finanser .......... 1198
Kyrkliga förhållanden 1198
sp.
Undervisning ........ 1199
Tidningspress......... 1199
Försvarsväsen......... 1199
Författning, förvalt-
ning och rättsväsen 1200
Flagga ............. 1201
Historia............. 1201
Litteraturanvisningar 1204
Bild 1. Rumäniens
vapen.
Huvudsköld, belagd med
mittsköld och denna åter
med hjärtsköld.
Huvudskölden : i blått fält en
gyllene, med gyllene
krona krönt örn, hållande
i näbben ett gyllene kors
med de tre övre
armarna utböjda, den nedre
spetsig, samt i högra
foten en gyllene
lilje-spira och i vänstra ett
svärd av silver med
gyllene fäste. Örnen är
belagd med mittsköld,
vilken är fyrdelad samt
försedd med mantelfält.
Första fältet blått med
en gyllene, med gyllene krona krönt örn, hållande i
näbben ett gyllene kors med de tre övre armarna
utböjda, den nedre spetsig, upptill åtföljd till höger av
en sol och till vänster av en nymåne, båda gyllene.
Andra fältet rött med ett svart oxhuvud, åtföljt
mellan hornen av en femuddig stjärna samt nedtill till
höger av en ros och till vänster av en nymåne,
samtliga gyllene. Tredje fältet rött med en gyllene bro i
två spann, ställd i blått vatten, och ett från bron
uppstigande gyllene lejon. Fjärde fältet delat av en
bjälkvis ställd röd kavel, den övre delen blå med en
uppstigande svart örn, åtföljd till höger av en gyllene
sol, till vänster av en nymåne i silver, den nedre
delen guld med sju röda krenelerade torn, bjälkvis
ordnade i två rader, 4 och 3. Mantelfältet blått med två
mot varandra vända gyllene delfiner. Mittskölden är
belagd med en hjärtsköld, kvadrerad i silver och svart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
