Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruths, Johannes Carl - Ruthström, Bror Olav Julius - Ruthven, ätt - Ruthven, Patrik - Rutil - Rutilism - Rutin - Rutintavla - Rutland, hertig av, titel - Rutmark (Polygonmark, Cellmark, Strukturmark) - Ruto - Rutorm - Rutsbo - Ruts bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1253
Ruths—Ruts bok
1254
Ruths, Johannes Carl, ingenjör,
uppfinnare (f. 1879 17/7). Blev diplomingenjör 1903
och doktoringenjör 1908 vid tekniska
högskolan i Hannover, flyttade efter flerårig
verksamhet inom den schlesiska och österrikiska
järnindustrien åter till Sverige 1907 och var
verksam som konsulterande ingenjör och
industriledare i Sverige och Finland. Sedan 1916
har R. ägnat sig åt exploateringen av
värme-tekniska uppfinningar inom ångområdet, som
varit epokgörande för de moderna
ångcentra-lernas utveckling och föranlett tillkomsten av
dotterföretag i ett flertal länder.
Moderbolaget i Sverige, som tidigare hette a.-b.
Va-porackumulator, bär numera namnet
Ruths-accumulator a.-b. Jfr
Ångackumula-t o r. G. H-r.
Ruthström, Bror Olav Julius,
violinist (f. 1877 30/i2), elev vid Konservatoriet
1894—99 och vid högskolan i Berlin 1901—03.
Var förste
konsertmästare under
Joachim i högskolans
orkester 1902—03,
förste konsertmästare i
Göteborgs orkester
1907—09 och är
lärare i violin vid
Konservatoriet i
Stockholm sedan 1912. R.
har företagit talrika
konsertresor och
flitigt deltagit även i
Stockholms
konsertliv. Han har utgivit
»Passagespelets mekanik» (1914),
»Stråkfö-ringens konst» (1921) och »Dubbeltonstudier»
(1923). T. N.
Ruthven [rö’pvin el. ri’von], gammal skotsk
ätt. Patrick R., 3:e lord R. (omkr. 1520—
66), var sträng protestant, deltog ivrigt i
partistriderna på Maria Stuarts tid och ledde
1566 de partigängare, som mördade hennes
katolske gunstling Rizzio (se d. o.); han dog
landsflyktig i England. Hans son William
R., 4:e lord R. och sedan 1581 earl av
Gowrie (omkr. 1541—84), var 1567—68 en
av Maria Stuarts fångvaktare och ingick 1582
med andra protestantiska stormän en
sammansvärjning, som avsåg att fängsla den
minderårige konungen (Jakob VI) och i hans
namn utöva regeringsmakten (the raid pf R.).
Äret därpå fortsatta stämplingar ledde till
hans avrättning. Sonen John R., 3:e earl
av Gowrie (omkr. 1577—1600), mottog i
sitt hus i Perth konung Jakob som gäst men
blev då under mystiska omständigheter dräpt
av några män i konungens följe. Jfr A. Lang,
»James VI. and the Gowrie mystery» (1902).
Till en sidogren av ätten hörde Patrik R.,
krigare i svensk tjänst (se nedan). V. S-g.
Ruthven [rö’pvin el. ri’ven], Patrik,
svensk krigare av skotsk börd, från 1639
lord R. of E 11 r i c k och till sist earl av
Perth (omkr. 1573—1652). Tillhörde en
sidogren av ätten R. (se föreg. art.), trädde i
svensk krigstjänst, deltog på Karl IX:s tid i
dennes livländska krig och tjänade under
Gustav II Adolf med utmärkelse i Livland
och Preussen. Han kallades 1631 till
Tyskland, deltog under Gustaf Horns överbefäl i
slaget vid Breitenfeld 7 sept. s. å., blev 1632,
då generalmajor, kommendant i Ulm och vann
i okt. 1635, då generallöjtnant, en
betydelsefull seger vid Dömitz över sachsarna,
varigenom Elbeövergången tryggades för Johan
Baners armé. 1636 återvände R. till England
med värvningsuppdrag och fick av Karl I
överbefälet över dennes trupper i Skottland.
Han utnämndes 1639 till befälhavare i
Edinburgh, belägrades där 1640 av de upproriska
och måste uppge fästet 15 sept. s. å. Han
delade omsider konungahusets landsflykt och
tillbragte sina sista år i S:t-Germain och
Paris, varifrån han åt sig av de svenska
myndigheterna utverkade utbetalandet av en
honom 1637 tillerkänd pension. R:s brev 1624—
48 till Axel Oxenstierna äro tryckta i dennes
»Skrifter och brefväxling», senare avd., IX
(1898). P. S.*
Rutll, ett vanl. rödbrunt el. rött,
tetrago-nalt (se Kristallsystem)
kristalliserande mineral av titandioxid, TiO2, med
metall-artad diamantglans, hårdheten 6—6,5 (se
Hårdhetsskala) och spec. v. 4,2—4,3 (hos
järnrik r. upp till 5,2). R., som är betydligt
vanligare än de andra formerna (anatas och
brookit; se dessa ord) av den polymorfa
titan-dioxiden, förekommer som underordnad
beståndsdel allmänt i många mer el. mindre
metamorfoserade bergarter, ibland även som
ursprunglig beståndsdel i eruptivbildningar.
På sina ställen kan rutilhalten bli så stor,
att titanmalmsfyndigheter av kommersiell
betydelse uppstå (se även T i t a n). N. Zn.
Rutili’sm, rödhårighet, i synnerhet när den
är förenad med särskilt ljus hud och talrika
fräknar. Rbg.
Rutin (fr. routine, liten väg, som man av
vana alltid går). 1. Färdighet, yrkesvana. —
Rutinerad, invand, övad, erfaren. —2.
Dagordning på örlogsfartyg. R. anslås på
rutin-tavla. Se Hamnrutin och S j ö r u t i n.
Rutintavla, se Rutin.
Rutland [ra’tlend], hertig av, sedan 1703
titel för huvudmannen för engelska ätten
Manners (se d. o.). 7 :e hertig av R. var sedan
1888 lord John Manners (1818—1906),
som 1841—47 och 1850—88 varit led. av
underhuset oeh där på 1840-talet tillhört den av
Disraeli ledda »Young-Englandkretsen»,
vilken strävade för aristokratisk renässans,
högkyrkans pånyttfödelse och genomgripande
sociala reformer. Han var förebilden för »lord
Henry Sidney» i Disraelis roman »Coningsby»..
Han var ivrig protektionist, hade tillhört sex
konservativa ministärer och uppträdde under
sina sista år kraftigt för J. Chamberlains
tariffreformpolitik. V. S-g.
Rutmark (P o ly go n m a r k, Cellmark,
Strukturmark), geol., utbildningsform i
arktiska trakter av jordens ytlager, som har
sin orsak däri, att vid den frusna
jordens-upptöande och återfrysning det grövre
materialet, särskilt stenarna, förflyttas så, att
det slutligen bildar nästan regelbundna
sex-kantiga figurer. — Se B. Högbom, »Ueber
die-geologische Bedeutung des Frostes» (1914). —
Se bild på pl. till Arktisk flora. K. A. G.
Ruto [ro’tå], se Mytologi, sp. 582.
Rutorm, zool., se Pytonormar.
Rutsbo, se Ruuthsbo.
Ruts bok skildrar en idyllisk tilldragelse’
från domartiden. En israelitisk man utvand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
