Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruts bok - Rutschsegel - Rutström, Anders Carl - Rutström, Carl Birger - Rutsöm - Rutt - Rutuler - Ruuta (Rwtha), Theodoricus Petri - Ruuth, släkt - Ruuth, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Rutschsegel—Ruuth, E.
1256
påverkad
(se d. o.),
rade med sin hustru Noomi och sina söner
från Betlehem till Moab. Mannen och
sönerna dogo, Noomi återvände till Betlehem,
den ena av hennes sonhustrur, Rut, följde
henne dit, blev där omgift med en man vid
namn Boas och så farfars mor till konung
David. R. vill visa huru Gud kan välsigna
och högt benåda en hednisk kvinna, då hon
vill sluta sig till Israels religion. E. S-e.*
Rutschsegel, se Brandväsen, sp. 1110.
Rutström, Anders Carl, prästman, en
av den svenska herrnhutismens mest
framträdande ledare (1721—72). Prästvigdes 1745
i Västerås och kallades till vice komminister
i Storkyrkan i
Stockholm. Där blev R.
snart en ivrig, av
»sållningstidens»
extravaganser
herrnhutare
som hänförde
massorna med sin våldsamma
glöd och sitt
drastiska predikospråk.
Under kamp mot
pie-tismens lagiskhet (se
Kyrkohist. Årsskr.
1913, s. 175 ff., om
R:s kontroverser med
P. Murbeck) och ortodoxiens döda rättrogenhet
förkunnade han frälsningen av fri och
oförskylld nåd med en ensidighet, som
återspeglas i av honom författade andliga sånger
(jämte sånger av andra förf. utg. under titeln
»Sions nya sånger» — populärt »Rutströms
sånger» —, tr. i Köpenhamn 1778 och sedan
utg. i minst 30 uppl.) och kom att medföra
ödesdigra efterverkningar inom 1800-talets
nyevangelism (se d. o. och där anf. litt.). Hans
starka sensualism oeh praktiska antinomism
ledde till brytning med den tyska
herrnhutis-men, och genom olika besynnerligheter i tal
och skrift kom han upprepade gånger i
konflikt med de kyrkliga myndigheterna. Genom
sin juridiska begåvning och sina
försänkningar i hattpartiet slapp han dock till en
början undan med varningar och temporära
suspensioner. Efter ett grovt utfall mot
kungahuset i samband med Lovisa Ulrikas
stats-kuppsförsök 1756 fick han t. o. m. teol.
doktors värdighet vid Greifswalds univ., och 1758
blev han av hattregeringen utnämnd till
kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling.
Men då mössorna 1762 kommo till makten,
ställdes R. ånyo inför rätta och blev 1765
avsatt och landsförvisad. Utplundrad på allt,
vistades han nu i Danmark och i Hamburg,
tills han, sedan hattarna ånyo blivit rådande,
1770 kunde återvända till Stockholm. Där
avled han två år senare utan att ha återfått sin
prästerliga befattning. R. ägde, trots allt, en
utomordentlig popularitet bland majoriteten
av sina församlingsbor. Med sin evangeliska
inställning, sådan den framträder i hans bästa
sånger har han också med oförliknelig
innerlighet och intensitet ställt samtid och
eftervärld inför det bärande och omistliga i äkta
lutersk tro. — Jfr N. Jacobsson i Kyrkohist.
Årsskr. 1903 och »Den svenska herrnhutismens
uppkomst» (1908), E. Liedgren, »Svensk psalm
och andlig visa» (1926), H. Wijkmark, »A. K.
R.» (»Julboken 1926»), E. Nwn.
Rutström, Carl Birger, ämbetsman (1758
—1826), son till A. C. R. Blev fil. dr 1785,
bereste 1791—93
kontinenten och England
samt blev med. dr i
Harderwijk, var bl. a.
adjunkt i medicin i
Åbo 1794—96 och
utnämndes 1814 till
riksantikvarie. Som
sådan uträttade han
föga för
antikvitets-och myntsamlingarna
men var en
framstående och anlitad
mynt-och medaljkännare.
Led. av Vet.-akad.
(1810) och av Sv. akad. (1812). R. var en
po-lyhistor med mångsidiga intressen, mycket
uppskattad av Lenngrens, Franzén, J. O.
Wal-lin m. fl. Han medarbetade i Stockholms
Posten och översatte bl. a. Schillers »Die
Räuber» (1799). R-nB.;B. H-d.
Rutsöm, se Konstsömnad, sp. 1145.
Rutt, se Route.
Rutüler (lat. Ru’tuli), folkstam i Latium,
omtalad i Aeneassagan.
Ruuta (R w t h a),Theodo ricu s Petri,
främjare av svensk skolsång (f. i Borgå på
1550-talet, d. i Polen sannolikt på 1620-talet),
landshövding i Västerbotten 1598—99, en tid
sekr. hos konung Sigismund. R. utgav 1582
en skolsångbok, »Piæ cantiones», som
upplevde många uppl. (utvidgad uppl. 1625),
värdefull som samling av skolsånger från
svenska medeltiden. — Jfr T. Norlind,
»Latinska skolsånger» (1909). T. N.
Ruuth [rüt], svensk släkt, urspr. från
Borgå, känd från 1500-talet, adlad 1559.
Borgmästaren i Viborg Peter Bertil
s-son R. (1598—1682) var farfars far till
vice amiralen och riksrådet Gustaf R.
(1697—1757). Dennes son Erik R. (se nedan)
blev 1777 frih., 1792 greve; ätten utdog på
manssidan 1903, på kvinnosidan 1917.
Ruuth [rüt], Erik, greve, lantmarskalk
(1746—1820); se släktart. R., som i
ungdomsåren varit i militärtjänst, trädde 1781 i
hovtjänst hos hertig Karl och tillhörde snart
kretsen av dennes
intimaste förtrogna
inom frimureriet. R.
blev 1786 statssekr.
för Handels- och
finansexpeditionen. Under hans uppslagsrika
men också
dilettan-tiska finansregim
inrättades Generaldis-kontkontoret 1787 och
avvecklades det
hatade brännvinsregalet
skickligt och på för
statskassan
förmån
liga villkor. Vid 1789 års riksdag hade han
att sköta den omfattande kungliga
korruptionen, 1790 blev han president i
Kammarkollegium och vid Gävle riksdag 1792 lantmarskalk.
S. å. blev R. greve. Efter konungamordet
befann han sig som »gustavian» i hotad ställning
men slöt sig åter till hertig Karl, tog del i
intrigerna mot G. M. Armfelt, blev en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
