Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruuth, Erik - Ruuth, Johan Wilhelm - Ruuth, Martti Johannes - Ruuthsbo (Rutsbo, Gundralöf) - Ruwenzori - Ruvning - Ruvo di Puglia - Ruysbroeck (Rubruk, Rubruquis), Vilhelm av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruuth, J. W.—Ruysbroeck, V.
1257
rikets herrar och generalguvernör över
Pommern jämte kansler för Greifswalds univ.
(1792). Emellertid sökte nu Reuterholm vid
revision av R:s finansförvaltning, varvid en
stor och delvis misstänkt oreda blottades,
komma över hans för Gustav III:s minne och
för många offentliga personer
komprometterande räkenskaper över hemliga utgifter. Då
R. vägrade att förete dem, förmådde
Reuterholm Kammarrevisionen att döma honom
er-sättningsskyldig för hela det sålunda icke
verifierade beloppet (324,693 rdr), varvid R.
måste gå i konkurs och lämna det offentliga
livet, 1796. Efter Reuterholms fall blev han
emellertid genom resning i målet frikänd av
Högsta domstolen och rehabiliterad, 1797.
Först 1809 uppträdde R. åter i politiken,
arbetade för prins Gustavs tronföljd och för ett
eget program i representationsfrågan. Såsom
drottningens överstemarskalk (1812) knöts han
emellertid åter till Karls hov. Led. av
Vet.-akad. (1802). T. S-g.
Som godsägare i Skåne var R. bland
initiativtagarna till de jordbruksreformer, som där
påbörjades på 1780-talet. Han var även
livligt intresserad för stenkolsbrytningen i
Skåne, som sedan länge bedrivits i liten skala
men av honom utvecklades till en verklig
industri. Han inköpte 1786 gruvan vid
Bo-serup, och sedan fyndigheterna vid Höganäs
upptäckts 1793 (se P o 1 h e i m e r, A.),
upptog han gruvdrift där. För att tillgodogöra
sig stenkolet och de jämte detta uppfordrade
lerarterna anlade R. bl. a. en mek. verkstad
och en stengodsfabrik i Hälsingborg, tog
västkustens fyrbelysning på entreprenad m. m.
Verksamheten, som sedan 1797 bedrivits av
ett bolag, vari R. var huvuddelägare, gick
emellertid under hans livstid med betydande
förlust. — Jfr Höganäs-Billesholms
a. - b. H. W-n.
Litt.: L. Stavenow har publicerat utdrag ur
Gustav III:s och R:s brevväxling 1788—90
(1—3: 2, i Uppsala Univ:s Årsskr., Program,
1921—28).
Ruuth [rüt], Johan Wilhelm,
finländsk historiker och arkivman (1854—1928).
Disputerade 1882, blev aktuarie (arkivarie) i
statsarkivet 1885 och var 1917—26 dess chef
(statsarkivarie). R. utövade ett flitigt och
gediget författarskap, byggt på grundlig
kännedom om äldre arkivmaterial. Hans
förnämsta arbeten äro stadshistoriker rörande
Björneborg (1897) och Viborg (2 bd, 1903—06)
ävensom Åbo under medeltiden och 1500-talet
(4 h., 1909—23). R. var huvudred, för
världshistorien »Maailman historia». H. E. P.
Ruuth [rüt], Martti Johannes, finländsk
kyrkohistoriker (f. 1870), halvkusins son till
J. W. R. Blev 1908 docent, 1918 e. o. och
1922 ord. prof i kyrkohistoria vid
Helsingfors univ. Bland R:s arbeten, som framför
allt gälla de religiösa rörelserna i Finland,
märkas »Abraham Achrenius» (I 1904, 2:a,
utvidgade uppl. 1922; II 1921), »Ur de
religiösa rörelsernas historia i Finland» (i
Finska Kyrkohistoriska Samfundets Handl.,
XII, 1915) och »Suomen pyhäkoulun historia»
(Söndagsskolans historia i Finland; 1928).
Sedan 1920 är R. Finska kyrkohistoriska
samfundets sekr. E. Nwn.
Ruuthsbo (R u t s b o), förr Gundralöf,
125»
gods i Bjäresjö socken, Malmöhus län, 6 km
v. n. v. om Ystad; 468 har, därav 437 har
åker; tax.-värde 837,500 kr. (1930).
Sparrisodlingar, lucernmjölfabrik, handelsträdgård.
Tillhörde 1597 Mogens Gjöe, i slutet av
1600-talet amiral Hans Clerk och från 1783 greve
Erik Ruuth på Marsvinsholm, inom vars ätt
det stannade till 1898. 1808 och 1810 hade
den för Källunda, Tylstorp och Bestorp i
Kärda socken 1756 stipulerade
fideikommissrätten överflyttats på R. Nuv. ägare av
huvudgården är G. A. Hagemann på
Bergsjö-holm. — A.-b. Ruuthsbo
konservfabriker, etabl. 1918, a.-b. 1921, aktiekap.
177,000 kr., tillverkar vid Ystad konserver av
ärter, sparris, champinjoner, frukt, ål m. m.
Årstillv.-värde 260,000 kr., 40 arb.
Ruwenzori [rocaenså’ri], bergmassiv, som på
gränsen mellan Belgiska Kongo och Uganda
i Östafrika sträcker sig från ekvatorn omkr.
120 km mot n. n. ö. Högst är Margherita peak
på Stanleyglaciären, omkr. 5,125 m ö. h. R.
är uppbyggt av arkeiska bergarter. Dess
sluttningar äro starkt uppdelade av dalar
med tropisk regnskog (årsnederbörd omkr.
5,000 mm). — R. upptäcktes 1888 av Stanley,
undersöktes 1894 av Scott-Elliots och 1906
av hertigens av Abruzzerna expedition samt
slutligen av den sv. geol. expeditionen till
Östafrika 1927—28, varvid bl. a. glaciationens
tidigare utbredning utforskades. — R.
beskri-ves i E. Nilssons gradualavh. (se R i f t
val-1 e y). — Se bild på plansch till Afrika.
Ruvning, hos fåglarna det för fostrets
utveckling nödvändiga tillförandet av värme
till äggen. I regel sker r. så, att den ruvande
fågeln täcker äggen med sin kropp, varvid
större effekt kan ernås genom uppkomsten
av nakna fläckar på buken, r u v f 1 äck ar.
Stundom avplockas även av honan dun,
varmed äggen täckas. R. ombesörjes i regel av
honan, stundom med hjälp av hanen, hos vissa
fåglar endast av hanen (t. ex. struts). Ett
slags r. förekommer hos vissa jätteormar, som
ligga sammanrullade över äggen. T. P.
Ruvo di Puglia [ro’vå di po’lja], stad i ital.
prov. Bari, Apulien; 26,628 inv. (1921).
Betydande fynd av antika vaser ha gjorts i trakten.
Ruysbroeck [rÖTsbrök], även benämnd R
u-b r u k och Rubruquis, Vilhelm av,
belgisk franciskanmunk, företog 1253—55
på uppdrag av Ludvig den helige av
Frankrike en resa till mongolkhanens hov i
Kara-korum. Från Konstantinopel avreste R. 7
maj 1253 över Krim, n. om Kaspiska havet
och Aralsjön, s. om Balkasch och Ala-kul till
Karakorum, där han vistades 5 april—10
juni 1254. Hemfärden företogs n. om
Ala-kul och Balkasch till Batus läger vid Volga
(16 sept. 1254), därpå över Kaukasus och
Ar-menien till Cypern. Sin reseskildring, i form
av en berättelse till konung Ludvig,
författade han i S:t Jean d’Acre (Akka), där han
inträffat på hösten 1255. Senare vistades R. i
Paris, där han sammanträffade med R. Bacon
(se d. o.), vilken begagnade hans arbete i sin
»Opus majus». R:s resebeskrivning utmärker
sig för sina goda iakttagelser och är fri från
de den tiden vanliga resefablerna. Han var
den förste, som påpekade Kaspiska havets
insjönatur, identifierade Cathay med antikens
»Serernas land» och beskrev Balkasch och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
