Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg, Abraham Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydberg, A. V.
1265
1845 inskrevs han vid Växjö gymnasium, där
han dock trivdes illa och som han på våren
1847 lämnade för att återvända till
Jönköping, där han uppehöll sig genom att
medverka på följetongsavd. i J. Sandvalls tidning
Jönköpingsbladet. Vad han här skrev visar
honom i starkt beroende av samtidens
skräck-och sensationsromaner (E. Sue, A. Dumas).
Delvis framträder också en markerat liberal
politisk tendens. Då Sandvall i slutet av 1848
överflyttade till Göteborg för att övertaga
red. av Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning, följde R. med honom men återvände
snart till Jönköping. 1851—52 var R. student
vid Lunds univ. men lyckades på grund av
medellöshet ej bringa sina studier till någon
avslutning. Som medelpunkten i ett vittert
sällskap, Sjustjärnan, kom han under denna
tid att ägna sig rätt mycket åt
skönlitteratur. Efter ett par år av växlande arbete,
bl. a. som informator, blev han 1855 fast
anställd som medarb. i Handelstidningen av
Sandvalls efterträdare, S. A. Hedlund. Något
år tidigare hade han påbörjat en större
social roman, »Benoni Strand», vartill hans
egna barndomsminnen fått lämna stoffet. Den
blev emellertid aldrig fullbordad utan
stannade i handskrift. I Handelstidningen
publicerades däremot 1856 som följetong
berättelsen »De vandrande djäknarne», en
folklivs-skildring med tendens mot det obegränsade
husbondeväldet och godtyckligheten i
rättskipningen på landsbygden. Äret därpå
framträdde han med en av Walter Scott påverkad
historisk roman, »Fribytaren på Östersjön»
(följetong i Handelstidningen jan.—maj 1857),
som spelar i 1600-talets Sverige och bjuder
en spännande blandning av äventyr, där dock
åtskilliga anspelningar på samtida
förhållanden äro skönjbara. S. å. offentliggjorde han
i kalendern Aurora för 1858 (tr. 1857) den
ro-mantiskt-fantastiska medeltidsnovellen
»Sin-goalla» (i omarb. form ånyo utg. 1865).
påverkad bl. a. av Fouqués »Undine» och Victor
Hugos »Notre-Dame» (zigenarmotivet).
Skildringens utomordentliga poetiska intensitet
och färgrikedom visa, att R. nu vuxit till
verklig skald. Trots sitt höga poetiska värde
blev »Singoalla» emellertid icke särdeles
uppmärksammad. Stort intresse väckte däremot
R :s nästa verk, romanen »Den siste
athena-ren» (publicerad som följetong i
Handelstidningen våren 1859, i bokform s. å.), som
behandlar brytningen mellan hedendom och
kristendom. Förf, karakteriserar i företalet
själv sitt arbete som »ett spjut, slungat mot
de fientliga lederna i krigarens lovliga
uppsåt att såra oöh döda». Tendensen mot
kyrkan och hierarkien är omisskännlig; om
arbetets syftning i övrigt och där förekommande
åskådningsförskjutningar pågår f. n. (1931/32)
en livlig vetenskaplig diskussion.
Som lyriker debuterade R. 1863 under pseud.
Robinson Crusoe i kalendern Flora för
år 1864 med några dikter, samlade under
rubriken »Strandvrak», av vilka dock några
tillkommit tidigare. Inflytelser från Heine,
Lenau och Stagnelius äro här skönjbara,
men samtidigt framträder R:s eget
diktartemperament med sin rika och djupa,
filosofiskt betonade originalitet. Dikterna
sv-nas emellertid ha väckt föga intresse, och
1266
det dröjde mer än ett årtionde, innan R.
åter ägnade sig åt egentlig lyrisk
produktion. Största delen av hans tid under
1860-talet kom att upptagas av journalistiskt
arbete och teologiskt skriftställarskap. Hans
viktigaste inlägg på detta område var
»Bibelns lära om Kristus» (1862), där han söker
uppvisa, att dogmen om Kristi gudom saknar
stöd i bibeltexterna. Med utgångspunkt i
denna skrift invecklades han i en vidlyftig
polemik, bl. a. med biskop Beckman. Denna
strid väckte ofantligt uppseende och gjorde
R:s namn bekant över hela landet. Aren 1866
—67 beteckna hos R. en inre krisperiod, då
han tvivlade på sin kallelse och under intryck
härav nästan upphörde med sin produktion.
Under denna tid söker han utlösning i
arbetet på tolkningen av Goethes »Faust». Till
lösningen av krisen bidrog ock, att R. vid
denna tid absorberades av dét praktiska
arbetet. 1868 valdes han till led. av
kyrkomötet, där hans inval åstadkom stor oro, vilken
dock snart förflyktigades genom hans
måttfulla uppträdande och hans nobla karaktär.
Under åren 1870—72 var R. led. av Andra
kammaren för Göteborgs stad; han slöt sig
närmast till Lantmannapartiet (jfr satiren
mot försvarsvännerna i »Lille Viggs äventyr»,
1871) men spelade icke någon mera betydande
roll i riksdagsarbetet, för vilket han kände
sig föga lämpad. Efter periodens utgång
undanbad han sig återval.
På nyåret 1874 anträdde R. en längre
utländsk resa, vilken förde honom till
Frankrike och Italien. Denna resa fick
genomgripande betydelse för hans utveckling, framför
allt därigenom, att den vidgade hans
perspektiv och stimulerade honom till förnyad
alstring. Hans under resan ivrigt bedrivna
studier i antikens konst och kultur satte frukt
i ett antal konstarkeologiska avh., samlade
i »Romerska dagar» (1877). Andra minnen
från vistelsen i Rom återvända i »Romerska
sägner om apostlarna Paulus och Petrus»
(1874), där R. omdiktat ett antal fornkristna
legender om de bägge apostlarna. Efter
hemkomsten avslutade han sin tolkning av
Goethes »Faust» (1876), vilken utmärker sig för
stor formskönhet och trohet mot originalet,
om den än måhända något för starkt
avdämpar dess språkliga kraft. Samtidigt
återupptog han med förnyat intresse sin lyriska
produktion. De nya dikter, som under dessa år
tillkommo, visa R. på höjden av skaparkraft
och beteckna kulminationen av hans poetiska
alstring över huvud (»Oro», »Dexippos»,
»Vadan och varthän?», »Antinous», »Den
flygande holländaren», »Drömliv», »Prometheus och
Ahasverus» m. fl.). Hans anseende var nu
grundfäst och tog sig uttryck däri, att univ.
både i Uppsala och Lund 1877 kallade honom
till hedersdr. Han antog kallelsen från
Uppsala och skrev till den högtid (univ:s
400-årsfest), varvid han promoverades, den
ryktbara »Kantaten», som blivit en av hans mest
lästa och beundrade dikter. — 1876 lämnade
R. sin tidningsmannaverksamhet och började
i stället i Göteborg offentligen föreläsa över
filosofiska och kulturhistoriska ämnen. 1884
antog han en kallelse till prof, i
kulturhistoria vid Stockholms högskola (1889 utbytt
mot professuren i konsthistoria och estetik).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>