Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryggåsstuga - Rygh, Evald - Rygh, Karl Ditlev - Rygh, Oluf - Rygh, Ottar - Ryholm - Ryhov - Rühs, Christian Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalarnas långfäbodar (bild 1; jfr Bostad). I
dessa möter den i form av åstak med
takveden direkt vilande på flera längsgående
åsar. Särskilt i de s. och v. landskapen inom
Sverige har en annan takform, sparrtaket,
varit den vanliga. Yttertaket vilar där på
sparrar, som gå från väggbandet till
ryggåsen (bild 2).
I mell. Sverige funnos dessa egentliga r.
kvar framemot slutet av 1800-talet eg. endast
inom den s. k. backstugubebyggelsen. Här
var dock tredingstaket vanligare. I detta
fall är ryggåsen undanskymd av ett plant
mellanparti, ofta uppburet av sparrar, som
vila på två sidoåsar. Boningshus med sådant
tak synas under 1600-talet ej heller ha saknats
inom högreståndskulturen (bild 3).
G. Brg.
Rygh, Evald, norsk bankman, politiker
(1842—1913), bror till K. D. R. och Oluf R.
Blev 1872 expeditionssekr. i Finans- og
tolldepartementets finansavd. samt borgmästare
i Oslo 1880. R. var 12 juli 1889—6 mars
1891 finansminister i Emil Stangs
konservativa ministär. Han var stortingsman för
Oslo 1892—94. Från 1893 till sin död var
han administrerande dir. för Oslo sparebank,
som under hans ledning blev ett av Norges
mera betydande bankföretag, och 1886—1903
dessutom dir. i Kristiania hypotek- og
realkreditbank, som han 1886 var med om att
grundlägga. F. ö. deltog R. i många
offentliga kommittéer och ekonomiska företag. Så
var han 1895—96 ordf, i norska kommittén
för förhandling med Sverige om eventuell
förnyelse av den då uppsagda »mellanrikslagen»
och medl. av departementala
pensionslagkommittén 1904—05.
K. V. H. (W–t K.)
Rygh, Karl Ditlev, norsk arkeolog,
politiker (1839—1915), bror till E. R. och Oluf
R. Blev 1865 adjunkt och var 1887—99 lektor
i Trondheim. 1870 utnämndes R. till
föreståndare för fornsakssamlingen i Trondheim,
som han genom outtröttlig och målmedveten
samlarflit utvecklade till ett av Norges
förnämsta museer. R. tillhörde stortinget
1886—94 (konservativ).
K. V. H.*
Rygh, Oluf, norsk arkeolog, historiker
(1833—99), bror till E. R. och K. D. R. Blev 1862
föreståndare för fornsakssamlingen och 1866 prof.
i historia. 1875 upprättades för R. en
lärostol i nordisk arkeologi vid Oslo univ. R. var
banbrytare för den förhistoriska arkeologien
i Norge. Med mönstergill systematik och
överlägsen kritik ordnade och utvidgade han
univ:s fornsakssamling, som på hans tid
ökades från omkr. 2,800 till nära 20,000 n:r, ej
minst genom de många av R. ledda
utgrävningarna, bl. a. 1867 av det första funna
vikingaskeppet från Tune i Smålenene. Flera
av R:s arkeologiska verk äro av
grundläggande betydelse, så t. ex. »Den ældre
jernalder i Norge» (1869) och »Den yngre
jernalder i Norge» (1877), bägge i Aarböger for
Nordisk Oldkyndighed. Ett huvudverk i norsk
och nordeuropeisk förhistoria är »Norske
oldsager» (2 bd, 1880—85). R:s förnämsta verk är
likväl hans »Norske gaardnavne», en verklig
guldgruva för norsk topografisk och
kulturhistorisk forskning. Av detta upplevde han
själv blott utgivningen av den allmänna
inledningen om norska ortnamn och de två första
banden, om Smålenene (Östfold) och Akershus
(1898); men hela manuskriptet (17 bd), ett bd
för varje fylke, förelåg i det närmaste
tryckfärdigt och utgavs av hans bror Karl R. m. fl.
(8 bd, 1897—1924).
K. V. H.
Rygh, Ottar, norsk kemist (f. 1903). Blev
mag. scient. vid Oslo univ. 1927 och är sedan
1930 andre amanuens vid univ:s
farmakologiska institut. I ett föredrag vid Det norske
videnskapsakademis sammankomst 4 dec. 1931
framlade R. resultaten av sina
undersökningar över antiskörbjuggsvitamin. Enl.
detta föredrag har det lyckats R. i samarbete
med sin hustru, cand. real. Aagot R., och
med cand. pharm. Per Laland att framställa
C-vitaminet syntetiskt.
W–t K.
Ryholm, gods i Beatebergs, Ekeskogs och
Bällefors socknar, Skaraborgs län; 5,853 har,
därav 1,150 har åker; tax.-värde 1,470,200
kr. (1930). Huvudbyggnaden, vid s. v.
ändan av sjön Viken, är en slottslik
stenbyggnad med 6 flyglar, uppf. på 1860-talet av
ryttmästaien L. Bergendahl. R. tillhörde som
säteri på 1600-talet riksrådet Klas
Kristersson Horn, därefter bl. a. släkterna Sparre,
Lagerberg, Fleetwood, Sture och Bergendahl.
Äges sedan 1924 av hertig Ch. d’Otrante.
Ryhov, under anläggning varande
sinnessjukhus i Jönköping. För ändamålet om- och
tillbyggas f. d. Jönköpings reg:tes kaserner.
Sjukhuset beräknas kunna tagas i bruk i
slutet av år 1933. Plats beredes för 1,220
patienter.
Rühs, Christian Friedrich, tysk
historiker (1781—1820). Bördig från
Greifswald, studerade R. i Göttingen under Schlözer
och framträdde redan i mycket unga år med
om självständig mognad vittnande arbeten.
Som svensk undersåte ägnade han sin
forskning företrädesvis åt Sveriges historia men
visade härvid liksom över huvud vid
behandlingen av spörsmål rörande Nordens hävd och
litteratur ett fullständigt oberoende av
dåtida skolor. Han bosatte sig snart i
Greifswald, där han 1808 blev e. o. prof. i historia.
R:s huvudverk blev »Geschichte Schwedens»
(5 dlr, 1803—14; sv. övers., »Svea rikes
historia ifrån de äldsta tider till konung Carl XII:s
död», 1823—25), ett högst betydande och
alltjämt genom sina synpunkter fängslande
arbete. R. ådagalägger här ofta en från
hävdvunnen svensk åskådning avvikande
bedömning av händelser och personligheter
(Kristian II, Erik XIV, Kristina) men förstår
även att fördjupa den traditionella bilden
(Gustav II Adolf, Karl XII). I sin helhet
utmärkes detta av Geijer prisade verk genom
klarhet och kritisk skärpa, någon gång
grumlad av motsägelselust. Tidigt sysslade R. med
den nordiska forntidens samhällsliv och
diktning. I undersökningen »Die Edda, nebst
einer Einleitung über nordische Poesie und
Mythologie» (1812) m. fl. arbeten hävdade
han till misshag för svenska och danska lärde
en åskådning, som väl stundom slog över i
negativ kritik men i andra hänseenden på ett
märkligt sätt förebådade en senare tids
vetenskapliga resultat. R. ville över huvud
framhålla, att den nordiska fornlitteraturen
bestämmande påverkats av kristendomen och
av kulturströmningar från de brittiska öarna
och det övriga Europa. I sin art banbrytande
är hans sorgfälliga monogr. »Finland und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
