Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303
Rysk konst
1304
klassicistisk teoretiker, upplade den första
ordentliga stadsplanen. Den av holländsk
barock påverkade italienaren Domenico
Trez-z i n i (d. 1733) byggde JPeterpaulsfästningen,
senare omändrad. Främst bland
barockarkitekterna stod italienaren B a r t o 1 o m m e o
Rastrelli (1700—71), som vid mitten av
1700-talet ritade palats åt grevarna
Voront-sov och Stroganov, Vinterpalatsets (se
Leningrad, bild 2 och 4) till- och ombyggnad,
Smolnyjklostrets väldiga anläggning (se L
e-n i n g r a d, bild 14) och Stora palatset i
Tsar-skoje Selo; i det senare skymtar rokokons
sirligare fasadutsmyckning. Genom ryssen
Aleksandr Kokorinovs (1726—72)
och fransmannen J. B. Vallin D e 1 a m o
t-tes (1729—1800) konstakad. (1765—72; se
Leningrad, bild 10) befästes klassicismen
i Petersburg. Ryssarna Ivan Starov (1743
—1808) och V. I. Bazjenov (1737—99) höllo
på tempelfasaderna, och med italienaren G i
a-como Quarenghi (1744—1817)
kulminerade klassicismen och empiren. Quarenghi,
som kom till Petersburg 1780, fick för hovet
uppföra Engelska palatset och kolonnad
framför Nya palatset i Tsarskoje Selo, det
halvcirkelformiga riksbankskomplexet m. m.
Inhemska begåvningar, Matvej Kazakov
(1733—1812), And re j Voronichin (1760
—1814) och Adrian Sacharov (1761—
1811), skapade också betydande verk. I
början på 1800-talet undanträngde grekiska
arkitekturformer de romerska, och längre fram
under årh. blev eklekticismen förhärskande.
Det visa den pseudoromanska Petrikyrkan, av
Aleksandr Brülow (1798—1877), den
nygrekiska fasaden till Eremitaget, av tysken
Leo von Klenze (1784—1864), och det
stilblandade stora Kremlpalatset i Moskva,
av Konstantin Thon (1794—1881).
Eklekticismen upphörde först med 1917 års
revolution; efter denna har funktionalismen satt
sin prägel på allt officiellt husbyggande, och
den sovjetryska staten har bl. a. genom
tillkallande av utländska experter (1930 tysken
Ernst May, f. 1887) rationellt tagit itu
med stadsplanefrågor och byggandet av
kommunal- och kollektivhus i industricentra.
Måleri och skulptur i gammalrysk konst
följa i stort sett arkitekturens utveckling,
d. v. s. äro liksom den gammalryska
arkitekturen konservativa. 1000—1200-talets
mosaiker och fresker visa starkt beroende av den
bysantinska konsten, likaså de enastående
emaljarbeten, som utfördes i landet, och
detsamma gäller de fasadreliefer. som finnas
på t. ex. Dmitrijkatedralen i Vladimir (bild
6). Typiska och mest berömda äro mosaikerna
och väggmålningarna i en del kyrkor i Kiev
(i Sofiakatedralen och i kyrkorna i
Mikaels-klostret och Alexandriaklostret) samt
freskerna i Novgorod (bl. a. i Sofia- och
Nereditsa-kyrkorna; bild 10). I sistnämnda stad finns
en grupp kyrkmålningar från
1300—1400-talet, som avvika från den äldre
målnings-stilen, ehuru även de tydligen äro av
bysantinskt ursprung, t. ex. de i Förklaringskyrkan
i Novgorod (bild 11), utförda 1378 av T h e
o-p h a n e s greken (omkr. 1340—1410). Lika
uttrycksfulla helgonporträtt finnas i kyrkor i
Nizjnij-Novgorod samt i Moskva, den stad
jämte Novgorod, där r. under 1300-talet hade
sitt säkraste fäste. En av de mest
framstående freskomålarna omkr. 1400 var munken
Andre j Rub 1 e v (d. omkr. 1430) i Moskva,
som verkade där och i trakten omkring. Han
målade även ikoner, bl. a. en med tre sittande
gestalter, den heliga treenigheten (i
Treenig-hetsklostret i Moskva; bild 12), ett av de
förnämsta verken i det gammalryska
ikonmåleriet.
Detta slags stafflimåleri, som utövats lika
länge som freskomåleriet, har haft stor
omfattning. De på trä målade, ofta med guld,
silver och ädla stenar belagda bilderna av
kyrkans gudom och helgon ha ända in i
nyare tid bevarat en bysantinsk hållning. 1
kyrkorna placerades ikoner tillsammans till
en bildvägg, ikonostasen, i öppningen
mellan menighetshuset och koravdelningen.
Ikonerna upphängdes sedan omkr. 1400 efter
ett visst schema, vilket verkat konserverande
på bildtyper och framställningssätt. Berömd
ikon- och freskomålare omkr. 1500 var
Dio-n i s i o s (d. omkr. 1508), som i
Therapontos-klostret n. ö. om Tjerepovets utfört märkliga,
figurrika väggmålningar. Dionisios var den
siste verkligt store målaren inom den
gammalryska perioden. Novgorod-,
Stroganov-och Moskvaskolorna höllo dock ännu in på
1700-talet måleriet uppe på konstnärlig nivå.
Måleri och skulptur av betydenhet efter
1700 utövades företrädesvis av utlänningar,
och en nationell målarkonst spåras först mot
1700-talets slut. Dmitrij Levitskij
(1735—1822) målade porträtt mera
självständigt än den något tidigare verksamme A 1 e
k-sej Antropov (1716—95). Fedor
Sjubin (1740—1805) var tidens bäste inhemske
porträttskulptör. Karl Brülow (1799—
1852) blev banbrytare för den akademiska
romantiken i Ryssland med sina italienska
motiv. Aleksej Venetsianov (1779—
1847) målade ryska genrebilder och sökte
konsten i naturen. Den störste ryske målaren
under 1800-talets förra hälft var Aleksandr
Ivanov (1806—58), en åt det
mystiskreligiösa lagd konstnär, en lång tid verksam
i Rom dels i romantisk, dels i klassicistisk
riktning men också en tidig föregångare
till nyare konstuppfattningar. Ryska typer,
ofta i Hogarths sedeskildrande stil, infördes
i måleriet av Vasilij Perov (1832—82),
den ryska realismens första namn; Perov var
även framstående som porträttmålare.
Under Ivan Kram skojs (1837—87)
ledning bröto några ungdomar 1863 med
konstakad. i Petersburg, och realismen
segrade. Den nådde högst i Vasilij S u r
i-k o v s (1848—1916) och II ja Repins (1844
—1930) verk på 1880-talet. Vida bekant som
bataljmålare blev Vasilij Veresjtjagin
(1842—1904), en realist i släkt med N i k
o-laj Ge (Gay; 1831—94). Det
impressionistiska landskapet infördes av Konstantin
Ko ro vin (f. 1861) och den begåvade
naturlyrikern Isaak Levitan (1861—1900),
det impressionistiska porträttet av den
skarpe iakttagaren Valentin Serov (1865—
1911), följd avBorisKustodiev (1878—
1927) och Aleksandr Golovin (f. 1863).
Rodins plastiska impressionism företräddes
av Pavel Trubetskoj (f. 1866) och
—-till en tid -—- av N. A n d r e j e v (f. 1873).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
