Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland (Näringar)
1322
1321
ves skogsbruket omkring Dvinas rikt
förgrenade flodsystem, varpå det avverkade timret
nedflottas till Archangelsk, medan timmer
från skogarna kring Ladoga och Onega
utskeppas över Leningrad etc. Mestadels sörjes
icke för skogens återväxt.
Skeppningssäsong-en infaller vid Vita havet under juni—nov.
Sovjetunionens sammanlagda träexport, resp,
exporten av sågat virke, beräknades 1930 till
12,o mill. kbm, resp. 4,5 mill. kbm (965,000
stds), mot 9,2 mill. kbm, resp. 3,9 mill. kbm
(831,000 stds) 1929 samt 10,4 mill. kbm, resp.
4,8 mill. kbm (1.032,000 stds) 1913. Sistnämnda
export skulle 1932—33 enl. femårsplanen
uppdrivas till 1,800,000 stds. 1930 utskeppades i
övrigt 3,0 mill. kbm pappersved, 1,6 mill. kbm
gruvstolpar etc.
Handel. Med den nya ekonomiska
politiken (se Nep) hade följt en viss
handelsfrihet inom Sovjetunionen, men 1929—30 voro
grosshandeln helt och detaljhandeln till 92 %
socialiserade. Huvudsakliga delen av den
socialiserade detaljhandeln bedrives av
konsumtionsföreningarna. Medan 1924 endast 8 %
av den inträdesberättigade befolkningen
tillhörde dessa, hade motsv. antal i aug. 1931
stigit till 69 % (i städerna till 100 %).
Samtliga konsumtionsföreningar äro sammanslutna
till ett centralförbund (Tsentrosojuz, i
Västeuropa kallat Centrosojus) under
folkkommissariatet för varuförsörjningen.
Handeln med utlandet utgör sedan 1918
statsmonopol under ledning av ett särskilt
folkkommissariat. Sammanlagda importvärdet
var 1930 1,058,8 mill. rubel (880,6 mill. 1929)
och exportvärdet 1,036,4 mill. rubel (923,7
mill. 1929). Huvudsaki. importerades 1930
maskiner o. dyl. (360,5 mill. rubel),
spånads-ämnen m. m. (135,9 mill. rubel), näringsmedel
(94,3 mill.), elektrisk materiel m. m. (63,4
mill.) etc., medan exporten utgjordes av
jord-bruksalster (263,6 mill.), mineral (med olja)
m. m. (202,4 mill.), trävirke m. m. (171,o mill.),
pälsverk m. m. (93,7 mill.), boskapsskötselns
alster (76,8 mill.) etc. Halva importen kom
från Amerikas förenta stater (25 %) och från
Tyskland (24 %), medan av exporten 27 %
sändes till Storbritannien och 20 % till Tyskland.
Som följd av femårsplanen visade senaste
åren stegrad produktionsmedelsimport,
medan exporten måste uppdrivas till ernående
av utländsk valuta (»dumping»). — Sveriges
export till europeiska Sovjetunionen
motsvarade 1930 ett värde av 31,o mill. kr. mot
import därifrån till ett värde av 12,6 mill.
kr. Från Sverige exporterades tillverkningar
av järn och stål för 16,7 mill. kr. (därav
kul-och rullager 8,3 mill. kr.), maskiner m. m. för
12,7 mill. kr. (därav sågramar för 3,6 mill. kr.,
ackumulatorer för 3.4 mill. kr.) etc.
Samtidigt infördes hit mineralolja för 4,8 mill. kr.,
trävaror för 2.1 mill. kr., spannmål för 2,6
mill. kr. etc.
Industri och bergsbruk.
Storindustrien socialiserades i huvudsak redan 1918
(den socialiserade delen därav angavs
1929—-30 till 100 %). Småindustrien var 1929—30
socialiserad till 56 %, medan motsv. del 1926
—27 stannat vid 23 %. Sovjetindustrien står
under ledning av de sp. 1331 nämnda
folkkommissariaten för industrierna samt
varuförsörjningen (näringsmedelsindustrien). Huvudsaki.
indelas industrien i förbund (obedinenija),
omfattande de till samma industrigren hörande
företagen. Dessa förbund omhänderha
försäljningen med åtföljande fastställande av
priserna samt råvaruinköpen. Efter den nya
ekonomiska politikens genomförande 1921
avskildes industriens verksamhet i ekonomiskt
avseende från staten, varvid de särskilda
företagen sammanfördes till större enheter
(tresty), men dessas uppgift är numera
mestadels enbart produktionsteknisk. Staten
tillhandahåller erforderligt driftkapital samt
åtnjuter viss andel av vinsten. Den ansvariga
ledningen för industriföretagen tillsättes av
staten, men arbetarna utöva genom sina
delegerade ett mäktigt inflytande. Med driften
sammanhängande frågor avhandlas på
konferenser mellan dessa och företagsledningen,
vilken sistnämnda behåller
bestämmanderätten. Som en utväg att stegra arbetets
produktivitet och tillverkningarnas kvalitet bilda
arbetarna inom de särskilda företagen med
varandra tävlande »slagbrigader» (udarnyje
brigady). Huvudsyftet med 1928 års
femårsplan var Sovjetunionens industrialisering
samt i synnerhet utvecklingen av bränsle-,
metallurgiska och maskinindustrierna.
Sten-kolsutvinningen nådde 1931 57,6 mill. ton mot
46,4 mill. ton 1930 (enl. den ursprungliga
femårsplanen skulle 75,o mill. ton utvinnas
1932—33). Stenkolstillgångarna ligga
övervägande i Kuznetskdistriktet (Sibirien) och
Donetsdistriktet (Ukraina), i vilket
sistnämnda mera än halva brytningen bedrives (36,8
mill. ton 1931). Särskilt anmärkningsvärt
var stegrandet av Sovjetunionens
naftaut-vinning från 18,9 mill. ton 1930 till 22,3
mill. ton 1931 (femårsplanen stannade vid 21,7
mill. ton). Största delen därav ernåddes
i Bakudistriktet i Aserbeidjan av trusten
Azneft (utvinning 13,2 mill. ton 1931).
Sistnämnda år exporterades 5,3 mill. ton, därav
1,8 mill. ton bensin. Efterbliven är däremot
ännu den huvudsaki. på
järnmalmstillgångar-na vid Krivoj Rog i Ukraina i förening med
Donetsdistriktets stenkol byggda
metallurgiska industrien. 1931 års tackjärnstillv.
stannade vid 4,9 mill. ton (5,1 mill. ton 1930),
medan enl. femårsplanen 10,o mill. ton skulle
tillverkas 1932—33. Med hänsyn därtill pågå
järnverksanläggningar särskilt i Ural (vid
Magnitogorsk etc.), där tillgången på
järnmalm är riklig. Därvarande tackjärnstillv.
medelst träkol skall ersättas med en ny
järnindustri på grundval av stenkol från
Kuz-netsk- och Karagandadistrikten (sistnämnda
i Kazakska ASSR). Som exempel på
innebörden av den andra femårsplanen må
tilläggas, att stenkolsbrytningen skall uppdrivas
till 250,0 mill. ton 1937,
tackjärnstillverkningen till 22,o mill. etc. Betydande
järnmalms-lager ha anträffats även vid Kursk.
Sovjetunionen äger vidare tillgångar på mangan,
koppar, bly, zink, nickel, krom, kvicksilver,
silver, guld, platina m. m. Manganmalm är
en exportvara av betydelse (80,8 mill. ton
1930). Särskild vikt lades enl. femårsplanen
på tillv. av automobiler och
jordbruksmaskiner, särskilt traktorer (därav skulle 55,000
tillverkas 1932—33, medan det ernådda
antalet var 16.100 1930 och 40,700 1931). Bland
återstående industrier må såsom särskilt bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
