Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Näringar - Kommunikationer - Mynt, mått och vikt - Finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland (Kommunikationer—Finanser)
1323
dande nämnas bomullsvaruindustrien (2,337,5
mill. m bomullsvävnader tillverkades 1930).
Enl. den 1920 antagna ocb sedermera
utvidgade elektrifieringsplanen skall ett nät av
kraftstationer utbredas över Sovjetunionen.
Sammanlagda arbetsförmågan hos de vid 1932
års början färdigbyggda elektricitetsverken
angavs till 4,i mill. kw mot 2,9 mill. kw ett
år tidigare, medan enl. femårsplanen 5,5 mill.
kw skulle ernås 1932—33. Störst är
vattenkraftstationen vid Dnjepr (560,000 kw). —
Enl. den andra femårsplanen skola
kraftstationer om sammanlagt 10,o mill. kw anläggas.
Enl. dekret av 1920 kunde koncession att
exploatera naturtillgångarna eller bedriva
viss specialtillverkning medges utländskt
företag. Småningom tillkom en mängd dylika
jordbruks-, skogsbruks-, bergverks- och
övriga industrikoncessioner, vilka emellertid till
största delen åter upphört. Som märkligast
bland dessa må nämnas 1925 års
koncessions-avtal med det brittiska Lena Goldfields
(utvinning av guld, koppar, zink, bly, järn m. m. i
Sibirien och Ural) samt med det amerikanska
bankhuset W. A. Harriman & co. (Georgian
Manganese co. för brytning av manganmalm
i Tjiatury). Dessa koncessioner upphörde
1930, resp. 1928. Dessutom ha svenska
industriföretag tilldelats följ, koncessioner för
specialtillverkningar, näml. a.-b. Svenska
kullagerfabriken 1923 (upphörde 1931), Svenska
a.-b. Gasaccumulator 1924 samt Allmänna
svenska elektriska a.-b. 1927 (upphörde 1932).
Många avtal om tekniskt bistånd ha ingåtts
mellan sovjettruster och utländska
industriföretag, däribland även svenska (t. ex.
Telefon-a.-b. L. M. Ericsson). N. Sbg.
Kommunikationer. De stora floderna, som
i äldre tider utgjorde de bekvämaste
förbindelselederna inom R., äro alltjämt av stor
vikt för varutransport. Störst är trafiken på
Volgasystemet, på vilket spannmål, petroleum
o. s. v. framforslas till industritrakterna i
mellersta R. De flesta floderna ha även stor
betydelse som flottleder för virke (Dvina,
Volga), vilket även gäller de för fartygstrafik
eljest otidsenliga kanalsystem, som
sammanbinda t. ex. Volga med Dvina och Finska
viken. Den länge planerade
Volga—Donkanalen uppges vara påbörjad. Inom Asiatiska
R. äro Obsystemet, Jenisej, Lena och nedre
Amur viktiga transportleder. Längden av
segelbara floder uppges till 90,045 km och
av kanaler till 5,464 km. De ryska hamnarna
äro i regel spärrade av is (även vid Svarta
havet) någon del av vintern, men man söker
upprätthålla trafiken genom isbrytare. De
förnämsta hamnarna äro vid Svarta havet
Odessa, Cherson, Rostov, Novorossijsk, Tuapse,
Poti och Batum, vid Östersjön Leningrad, vid
Ishavet Archangelsk och Murmansk, vid Stilla
havet Vladivostok samt vid Kaspiska havet
Baku, Astrachan och Krasnovodsk. R:s
handelsflotta bestod 1928 av 1,377 ång- och
motorfartyg om 227,449 ton samt 809
segelfartyg om 26,679 ton; antalet maskindrivna
flodfartyg uppgick 1927 till 3,337.
Utrikessjö-farten ombesörjes till stor del av
utländska rederier; 1927 inklarerades 80,881 fartyg
(17,4 mill. bruttoton, endast fartyg om över
100 bruttoton medräknade) i R:s hamnar.
Järnvägsnätet omfattar 77,038 km
1324
(1929) och tillhör staten. Vid anläggningen
ha strategiska synpunkter spelat en stor roll;
vidsträckta områden även inom Europeiska R.
sakna alltjämt järnvägsförbindelser. Främst
märkas de stora, för rikets sammanhållning
betydelsefulla huvudlinjerna
Moskva—Sverd-lovsk—Irkutsk—Vladivostok (»Sibiriska
järnvägen»; längst i ö. kompletterad av den inom
ryskt territorium löpande Amurjärnvägen),
Moskva—Orenburg—Tasjkent (med
fortsättningar i Turkestan) och den nyanlagda
för-eningslänken mellan dessa över Semipalatinsk
(»Turk-Sib»). Moskva, R:s förnämsta
järnvägsknut, har dessutom bl. a. förbindelse med
Archangelsk, Leningrad, Warschau
(huvudlinjen till Centraleuropa), Svartahavshamnarna
och Baku; Leningrad har bl. a. anslutning
till Murmanbanan. De ryska järnvägarna ha
i regel mycket få dagliga tåglägenheter,
och tåghastigheten är ringa; därjämte torde
banbyggnadens och den rullande materielens
tillstånd lämna åtskilligt övrigt att önska.
Av landsvägsnätet (över 2 mill. km) uppgivas
omkr. 20,000 km vara belagda med sten,
asfalt o. dyl. Flygtrafikens centrum är Moskva,
varifrån mer el. mindre regelbundet
trafikerade linjer utgå till bl. a. Berlin, Odessa,
Baku—Teheran, Tasjkent och Irkutsk; flera
nya linjer planeras. — Antalet postanstalter
uppgick 1929 till 12,669; dessutom funuos
20,530 telegraf- och telefonstationer, som
därjämte expedierade post. Telegraf- och
telefonlinjerna hade 1927 en längd av 234,684 km.
Rundradion är ett av sovjetregimens
verksammaste propagandamedel; 1929 funnos 64
sändarstationer. S. F.
Mynt, mått och vikt. Sedan 1922 är en ny
myntenhet införd, tjervonets, vars värde
nominellt fixerats till 10 guldrubler (= 19,20 sv.
guldkronor) av det gamla myntsystemet. En
tjervonets delas i 10 rubler, en rubel i 100
kopek. Guldmynt cirkulera ej som
betalningsmedel. Sedlar utges dels av statsbanken,
näml, tjervonetssedlar mot viss täckning i
guld, platina, utländsk valuta o. s. v., dels av
skattkammaren (Kaznatjejskie znaki), vilka
lyda på 1—5 rubler och — ehuru nominellt
säkerställda medelst statens egendom — närmast
utgöra ett växelmynt liksom de av silver,
nickel och brons präglade växelmynten av
lägre valör intill 1 rubel. Sedlarna inlösas
f. n. ej mot guld. Statsbanken är ensam
berättigad att inköpa och sälja utländsk
valuta, varvid kurserna uträknas efter
tjervonets’ nominella guldvärde. Genom att
samtidigt import- och exportförbud råda på
inhemska betalningsmedel, upprätthålles
tjervonets nominellt vid pari även i utlandet.
Som följd därav saknar dess kurs varje
samband med dess köpkraft inom landet. —
Metersystemet är numera off. genomfört, men
äldre mått och vikter äro alltjämt mycket
i bruk. Längdmåttet var 1 verst (= 1,066,79
m) = 500 sazjen; 1 sazjen = 3 arsjin; 1 arsjin
= 16 versjok. Ett vanligt ytmått var 1
desia-tina (= 1,0925 har). Bland rymdmått märkas
1 tjetverik (= 2,099 hl) och, för våta varor,
1 vedro (= 12,299 1). Den vanliga viktenheten
var 1 pud (= 16,38 kg), delad i 40 funt (pund);
1 funt = 96 zolotnik. S. F.; N. Sbg.
Finanser. Sovjetunionens budget för 1932
upptog som inkomster 27,542 mill. rubel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
