Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland (Förhistoria)
1333
De äldsta spåren av människor i R. ha
anträffats just i de trakter, där dessa istungor
skjutit fram, eller ännu sydligare.
Flintredskapen äro sällan så typiska, att de i och för
sig kunna bilda grundval för en säker
fynddatering. Moustierkulturen anses vara
representerad genom fynd vid Donetsfloden och
på Krim, där man i en grotta vid Kiik-Koba,
30 verst från Akmetjet (Simferopol), jämte
ben av mammut, ullhårig noshörning, bison
m. m. hittat rester av två människoskelett
med utpräglade Neandertalkaraktärer. Ett
kranium från Podkumokflodens dalgång i
Kaukasus visar en blandning av
neander-taloida märken och yngre kännetecken.
Till den yngre paleolitiska tidens äldre del,
Aurignacperioden, dateras numera ett flertal
viktiga boplatser i Sydryssland, t. ex.
Kiril-lovskaja stojanka i Kiev, Kostenki i
Voro-nezj, Gontsy och Zjuravka i Poltava och Mezin
i Tjernigov. I varje.fall är det en måhända
förtunnad Aurignackultur, som uppträder även
i Mezin; den har tidigare uppfattats som en
Madeleineboplats. Mammutben anträffas
överallt på dessa boplatser, ren åtm. på de yngre.
Konsten är representerad genom gravyrer på
elfenben från Kiev, Ozaryntsi och Mezin,
kvinnostatyetter i elfenben från Kostenki och
(i degenererad form) från Mezin. I Sibirien
ha paleolitiska boplatser undersökts i
närheten av Tomsk, Krasnojarsk och Irkutsk; från
sistnämnda område härstammar också en
kvinnostatyett.
Mellanstenåldern (mesoliticum) och
yngre stenåldern. Den förra är en
övergångstid mellan äldre och yngre
stenålder, som i s. östersjöområdet utmärkes
av Maglemose- och erteböllekulturerna, i
Frankrike av azilien- och
campignienkul-tur. De små trapetsoidiska, rätvinkliga el.
halvkretsformiga flintor (mikroliter), som
utmärka azilienkulturen, äro i stort antal
funna på sydryska boplatser och på
dyn-boplatserna i Okadalen.
Kökkenmöddingar-nas karakteristiska skiv- och kärnyxor ha
påträffats på skilda platser i
Centralryssland samt i de forna sydryska guv. Gharkov,
Volynien, Podolien och Tjernigov. Det anses
icke uteslutet, att förbindelser förelegat
mellan s. östersjökusten och n. v. Ukraina redan
under kökkenmöddingtiden och att dessa
fortsatt under neolitisk tid. — Av en åtm. i
det närmaste metallfri yngre stenålder finner
man talrika spår både i centrala, östra och
södra R. I de talrika benredskapen från
Sji-girskojesjön i forna guv. Perm har man trott
sig finna sena relikter av en med Kunda i
Estland och Maglemose i Danmark besläktad
kultur. På ett par berömda fyndplatser från
3:e årtusendet, vid Sjasskanalen s. om Ladoga
och i Ljalovo vid Kljazma i guv. Moskva, ha
hittats redskap av ben och flinta jämte en
primitiv »kam- och gropkeramik». Slipade
flintredskap äro mycket sällsynta, slipade
skifferredskap vanliga i Olonetsområdet, där
också stenkammare, avslutade i ett
björn-eller älghuvud, påträffats i ej ringa antal. De
senare exporterades stundom till Finland och
Sverige. Skulpterade djurfigurer av flinta äro
funna vid Vita havets stränder. Kam- och
gropkeramiken förekommer ymnigt på
boplatserna i Centralryssland (Volosovo, Balachna)
1334
bort till Ural och in i Sibirien, där den med
en förvånande livskraft uppvisar avkomlingar
i Obområdet ännu 1000 år e. Kr.
På sydryskt område har den mest
framträdande stenålderskulturen fått namnet
Tri-poljekultur (efter byn Tripolje vid Dnjepr,
s. om Kiev) eller premykensk kultur.
Talrika rester av denna äro kända från de
forna guv. Kiev, Tjernigov, Bessarabien,
Cher-son, Podolien och Volynien samt vidare mot
v. i Galizien och Bukovina och i s. v. på
Balkanhalvön. De flesta fynd äro gjorda i
bostäder (zemljanki), som nedgrävts i jorden,
eller i offer- och begravningsplatser (s. k.
plosjtjadki). De senare ha även förklarats
vara bostäder. I bostäderna hittas tjocka
kulturlager, mest av måltidsrester, t. ex. skal av
flodmusslor, ben och horn av däggdjur samt
fjäll och fiskben. Kol och aska lågo rikligt
blandade med dessa matrester, vidare
lerkärls-skärvor samt redskap av ben, horn och sten.
Flata kopparmejslar ha påträffats men
ytterst sällan. Keramiken är ganska formrik
— särskilt karakteristiska äro päronformade
kärl, timglas- och binokelliknande vaser och
hjälmhattsliknande sådana. De prydas med
påsatta skulpturala ornament i form av
huvuden m. m., vidare med inristade
bandornament och målade spiraler, kretsar och
halvkretsar, girlander o. s. v. Vanliga äro små
lerstatyetter, föreställande djur och nakna
kvinnofigurer. Tripoljekulturens bärare var
ett jordbrukarfolk med diverse husdjur,
särskilt får och boskap. Till tiden sammanfaller
denna kultur väsentligen med gånggrifts- och
hällkistkultur i Norden — alltså omkr. 2500
—1800 f. Kr.
Koppar- och bronsåldern.
Tripol-jekulturen synes ha undanträngts av en tidig
metallkultur, representerad av österifrån
kommande stammar, som anlagt gravhögar
(kurganer), i vilka anträffas med rödockra
färgade, sammanhukade skelett. Dessa
kurganer äro vanliga alltifrån n. Kaukasus till
Dnjestrs stränder. De väldiga högarna i
Kubanområdet, t. ex. vid U1 och Majkop,
uppvisa mycket rika fynd med föremål av guld,
silver, koppar, statyetter av lera och
alabaster. Detta slags gravar gå långt ned i
bronsåldern. I sydvästra R. intränger från n. v. en
megalitisk kultur, med stenkistor,
snodd-ornerad keramik, stenhammare med skafthål
och välslipade flintyxor. Den blandas med
röd-ockregravarnas kultur. I Centralryssland från
Smolensk till Nizjnij-Novgorod avslutas
stenåldern genom den s. k.
Fatjanovokul-turen, som fått sitt namn efter en
gravplats med skelett vid byn Fatjanovo n. om
Jaroslavl. Karakteristiska för denna kultur
äro de enkla, under flat mark anlagda
enmans-gravarna, som innehålla skelett, båtformiga
skafthålsyxor, slipade flintmejslar, knivar och
pilspetsar av flinta, klotformade, korthalsade
lerkärl med streck- och kamornament.
Enstaka kopparföremål ha funnits i dessa
gravar, som dateras till förra hälften av 2:a
årtusendet och anses vittna om förbindelser
med både Kubanområdet och Centraleuropa.
Den sydryska bronsåldern
omfattar tiden från början av 2:a årtusendet
till den skytiska tiden omkr. 600 f. Kr. över
1,600 bronsföremål, hörande till denna, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
