Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1335
Ryssland (Förhistoria)
1336
hittills kända. De döda anbragtes i schakt,
i stenkistor, katakomber eller timmergravar,
ständigt täckta av en låg hög. Jämte rätt
enkla smycken och vapen av koppar och brons
hittas en rik keramik. Från samma tid
härröra stora skattfynd; bl. a. märkes ett från
Borodino i Bessarabien, innehållande bl. a.
fint slipade skafthålsyxor av nefrit och
serpentin, spjutspetsar och en guldinlagd nål av
silver, klubbhuvuden av alabaster. Många
bronsföremål visa anknytning till ungersk
kultur, andra till kaukasisk och östrysk.
Den östryska bronsåldern är
bekant genom över 900 bronsföremål,
härstammande från omkr. 2000—400 f. Kr. Den har
sin största utbredning i de forna guv. Kazan,
Perm, Ufa, Simbirsk och Nizjnij-Novgorod.
Egendomligt är, att man i Kazanområdet
anträffat ett slags holkyxor av brons, som visa
påverkan från Mälardalen oeh alltså vittna
om kontakt med nordisk bronsålder. Vid nedre
Volga och s. Uralområdet har under de
senare åren iakttagits en bronsålderskultur av
speciell färg, den s. k. Ch v a 1 y n s k a
kulturen, också den med skelett i hukläge,
täckta av gravhögar, samt med flatbottnad
keramik, bronsspjutspetsar med holk,
pilspetsar av flinta eller brons. — Den
kaukasiska bronsåldern är mycket rikt
utvecklad och synes ha påverkats från
Mesopotamien och Mindre Asien. I Kaukasus
före-kommo under bronsåldern svärd och fibulor
av brons alldeles som i Europa, under det att
de nästan fullständigt saknas i det övriga R.
Den äldre järnåldern. Kännedomen
om järnet synes redan omkr. 1000 f. Kr. från
Kaukasus ha trängt in i s. och mell. R. Även
den mellaneuropeiska äldsta
järnålderskultu-ren, Hallstattkulturen, har sänt utstrålningar
in i Ukraina, märkbara inom keramiken. De
egentliga bärarna av den tidigare
järnålders-kulturen i Sydryssland äro skyterna, vilkas
asiatiska kultur påverkades av grekerna,
som redan på 600-talet f. Kr. började anlägga
kolonier på Svarta havets nordkust (t. ex.
Tyras, Olbia, Pantikapaion, Chersonesos).
Många av de drag, som Herodotos anger i sin
skildring av de skytiska konungarnas
gravskick, ha återfunnits i de stora gravhögar i
Sydryssland, vilka undersökts av
arkeologerna. Några av de förnämsta ligga vid
Dnjeprkröken nära Zaporozjie, andra vid
Kertj på Krim och i Kubanområdet, n. om
Kaukasus. Den döde härskaren begrovs med
hustrur och tjänare, massor av hästar och alla
slags skatter. De 10—15 m höga kurganerna
tillhöra i Kubanområdet 400- och 500-talet
f. Kr. Berömda för sitt rika innehåll av
guld-och silverföremål från 200—300-talet äro de
stora Dnjeprkurganerna vid Tjertomlyk,
So-locha och Kul Oba vid Kertj på Krim. Av
stort intresse är den rent skytiska konsten
med dess rika djurornamentik.
Nya iranska stammar trängde under tiden
200 f. Kr.—200 e. Kr. in från ö. i
Sydryssland. De gå under samlingsnamnet s a r m
a-t e r. Dessa voro krigiska nomader, vilka
besegrade de till fredliga jordbrukare utvecklade
skyterna. Sarmaternas kultur var mycket lik
skyternas. De sarmatiska gravarna längst i
ö., i Orenburg, äro äldst och visa spår av
persiskt inflytande. Vid Kertjsundet iakttages
en stark grekisk-romersk import. En stark
kärlek till polykroma smycken visar sig;,
guldsakerna inläggas med dyrbara stenar i
olika färger. Asiatiska, t. o. m. kinesiska
inslag göra sig gällande. Sarmaterna blevo med
tiden farliga fiender till de grekiska
kuststäderna.
Sarmatiska stammar, t. ex. alanerna, synas
alltifrån 200-talet ha anslutit sig till g
o-terna, som vid denna tid bildade ett rike
i Sydryssland, vilket före hunnernas infall
(omkr. 370) sträckte sig från Östersjön till
Svarta havet. Några gravfält från
200—400-talet med dels urne-, dels skelettgravar,
särskilt i de forna guv. Kiev och Poltava, kunna
tillskrivas goterna. I Kertj ägde goterna sin
egen begravningsplats, vilken lämnat många
dyrbara fynd. Även efter hunnernas infall
sutto en del goter kvar i Sydryssland, under
det att flertalet — västgöter och östgoter —
utvandrade mot v. Talrika gotiska fynd äro
kända från olika delar av R., särskilt Krim,
långt efter Attilas död.
I Nord-, öst- och Centralryssland torde
under den äldre järnåldern ha setat finsk-ugriska
stammar. Starkt påverkad av den skytiska
kulturen var den s. k.
Ananjinokultu-r e n kring nedre Kama, vilken blomstrade
600—200 f. Kr. Järnet uppenbarar sig här
plötsligt likaberättigat med bronsen. I samma
trakter finna vi omkr. Kr. f. och senare den
s. k. Pianij-Borkulturen med
egendomliga epålettliknande bältehakar, koniska
örhängen av spiraltråd och bronshängen i
fågel- och hästgestalt. De senare visa ett
påtagligt samband med den äldre p e
r-miska kulturen i n. delarna av de
forna guv. Perm och Vjatka. Denna
karakteriseras just av sina talrika schamanistiska
hängsmycken med olika slags djurbilder, som
ofta ha en totemistisk innebörd men kunna
vara formellt påverkade från sydligare,
hel-leniska och orientaliska, kulturer. En
offerplats, där tusentals dylika smycken hittats,
är belägen vid Gljadenovo, 8 km från staden
Perm. De schamanistiska föremålen äro
mycket vanliga på permiska fyndplatser
(Cha-rina, Lomovatovka) även från tiden 400—800.
Då ägde även en stark import av silverkärl
rum upp till Perm och n. v. Sibirien. De
äldsta äro av romerskt ursprung, därnäst
komma bysantinska och persiska från
sasa-niddynastiens tid. Samtidigt vandrade
skatter av bysantinska och sasanidiska mynt upp
till det avlägsna Perm. — Även i
Okaområ-det satt under årh. e. Kr. en finsk befolkning.
I den äldre Oka-finska kulturen
kunna dock spåras starka gotiska inslag,
representerade av fibulor oeh emaljinlagda
smycken, särskilt på gravfälten i de forna
guv. Rjazan och Tåmbov.
Den yngre järnåldern. Efter
hunnernas invasion strömmade ständigt nya
skaror av mongoliska, turkiska och ugriska folk
in över Sydryssland, bl. a. bulgarer, avarer,
kazarer, ungrare, petjeneger, polovtser och
tatarer, av vilka somliga stannade och
slutligen gingo under som folk, medan andra
fortsatte till Ungern och Balkanhalvön. De
s. k. Volgabulgarerna, ett sannolikt turkiskt
folkslag, besatte i början av 600-talet ett
betydande område vid den stora Volgakröken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
