Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssläder - Ryssolja - Rystad - Rüstringen - Ryti, Risto Heikki - Rütimeyer, Karl Ludwig - Ryting, Nicolaus (Claus) - Rütli el. Grütli - Rytm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssläder, ett av nöt- el. hästhudar
berett ovanläder till skodon, som förr
till-_verkades i Ryssland. Det erhöll en
karakteristisk lukt genom vid garvningen
använd björktjära (se d. o.). G. Il-r.
Ryssolja, se Björk, sp. 417, och
Björktjära.
Ryssrova, bot., se Ryssgubbe.
Rystad, socken i Östergötlands län,
Åkerbo härad, på östgötaslätten, närmast n. ö.
om Linköping och s. om Roxen; 53,90 kvkm,
1,156 inv. (1932). 2,351 har åker, 968 har
skogsmark. Egendomar: Distorp, Tuna, Staby
m. fl. Ingår i R:s och ö. Hargs pastorat i
Linköpings stift, Domprosteriet.
Rü’stringen, tyska fristaten Oldenburgs
näst största stad, bildad 1911 vid Jadebukten
genom förening av kring det preuss. området
Wilhelmshafen belägna landskommuner och
staden Heppens; 47,355 inv. (1925).
Industristad, sammanväxt med Wilhelmshafen.
Ry’ti, Risto Heikki, finländsk
bankman och politiker (f. 1889). Var advokat 1909
—19, tillhörde
riksdagen 1919—24 och 1927
—29 (Finska
framstegspartiet) samt var
finansminister april
1921—juni 1922 och
nov. 1922—jan. 1924.
R. var
presidentkandidat 1925. Han är från
1923 ordf, i
direktionen för Finlands bank,
på vilken post han
ådagalagt kunnighet
och självständigt
omdöme. H. E. P.
Rütimeyer [ry’timaier], Karl L u d w i g,
schweizisk zoolog (1825—95), prof, i Basel
1855, undersökte djurlämningarna i
schweiziska pålbyggnader (»Fauna der Pfahlbauten»,
1861) samt fossila hovdjur (»Beiträge zur
Kenntnis der fossilen Pferde», 1863); han
främjade darwinismens sak i Schweiz och
gjorde goda arbeten även i geologi. E-k N-d.
Ryting, N i c o 1 a u s (Claus), konung Karl
Knutssons kansler (d. 1472 ®/b), magister i
Leipzig 1437, jur. dr. R. anställdes i konung
Kristofers tjänst och brukades trol. redan av
denne i kansliärenden. Hans öden 1447—50
äro okända. Från 1451 var han konung Karl
Knutssons kansler; som sådan intog han till
1457, då Karl störtades, en mycket
inflytelserik ställning. R. verkställde jämte E.rik
Eriksson (Gyllenstierna) 1453—54 den s. k.
Karl Knutssons räfst (se Reduktion, sp.
534). 1463 utsattes R. för svåra förföljelser
från Kristian I:s sida, emedan han
misstänktes för stämplingar till Karl Knutssons
förmån. 1467—70 var han åter Karls rådgivare.
Jfr G. Carlsson i Personhist. Tidskr. 1922,
s. 89—90. G. C-n.
Rü’tli el. G r ü’t 1 i, den äng i sohweiz. kant.
Uri, nära v. stranden av Urnersjön (vik av
Vierwaldstättersjön), där enl. sägnen 1290—■
91 de underhandlingar försiggingo, som ledde
till ett edsförbund. R. är nu nationalegendom.
Rytm (grek. rhythmo’s, mått), regelbunden
återkomst av vissa förnimmelser. I sin
enklaste form är r. sammansatt av t. ex.
betoning och tonlöshet, höjning och sänkning. R:s
känslovärde tyckes bero på att r. för
människorna är en allmän livslag: andning,
pulsslag, gång, växlingen av dag och natt,
årstider o. s. v. ha en mer el. mindre utpräglad
r. Den fysiologisk-psykologiska förklaringen
av den lustkänsla r. väcker hänför sig till
den glädje, som uppstår, då en förväntan blir
uppfylld: den spänning, som rått under
väntetiden, utlöses i tillfredsställelse, harmoni,
när det man väntat sker — och den
periodiska växlingen är, inom en viss gräns, vad
man väntar och önskar. I estetiken är r. en
av de viktigaste lagarna, såväl i arkitektur
och måleri som i ordkonst, främst vers, och
allra mest i musik och dans. R-n B.
Inom musiken består r. av en rad takter el.
taktdelar. Varje taktdel bildar ett
taktslag, flera taktslag en takt; flera takter
bilda en fras, flera fraser en period (se
Melodi). Taktindelningen sker vanl. efter
två- el. tretalet (mera sällan femtalet). —
Litt.: E. Meumann, »Untersuchungen zur
Psy-chologie und Ästhetik des Rhytmus» (1894);
R. Winge, »Rytme, ord og tone» (1913); C.
Avo-gadro, »Teoria musicale del ritmo e della
rima» (1911). T. N.
XVII. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
